1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.

3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.

5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.

6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.

7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?

10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.

13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.

14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.

15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.

16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.

17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.

18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.

19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.

20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.

21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?

22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?

1 万事都有定期， 天下万务都有定时：

2 生有时， 死有时； 栽种有时， 拔出所种的也有时；

3 杀戮有时， 医治有时； 拆毁有时， 建造有时；

4 哭有时， 笑有时； 哀恸有时， 踊跃有时；

5 拋掷石头有时， 堆聚石头有时； 拥抱有时， 避免拥抱有时；

6 寻找有时， 舍弃有时； 保存有时， 拋弃有时；

7 撕裂有时， 缝补有时； 静默有时， 讲话有时；

8 爱有时， 恨有时； 战争有时， 和平有时。

9 作工的人在自己的劳碌上得到什么益处呢？

10 我看 神给予世人的担子， 是要他们为此烦恼。

11 他使万事各按其时， 成为美好； 他又把永恒的意识放在人的心里； 虽然这样， 人还是不能察觉 神自始至终的作为。

12 我晓得人生最好是寻乐享福，

13 人人有吃有喝， 在自己的一切劳碌中自得其乐； 这就是 神的恩赐。

14 我知道 神所作的一切， 都必永存， 无可增添， 无可减少； 神这样作， 为要使人在他面前存敬畏的心。

15 现在有的， 先前就有； 将来有的， 早已有了； 因为 神使已过的事重新出现（" 神使已过的事重新出现"原文作" 神寻回已过的事"）。

16 我在日光之下又看见： 审判的地方有奸恶， 维护公义的地方也有奸恶。

17 我自己心里说： " 神必审判义人和恶人， 因为各样事务、各样工作都有定时。"

18 我自己心里说： "至于世人， 神要试验他们， 使他们看见自己与牲畜无异。

19 因为世人所遭遇的与牲畜所遭遇的， 都是一样： 这个怎样死， 那个也怎样死， 两者的气息都是一样， 所以人并不胜于牲畜。一切都是虚空。

20 大家都到一个地方去， 都出于尘土， 也都归回尘土。

21 有谁知道人的灵是往上升， 牲畜的魂（"魂"的原文与"灵"〔3:21〕和"气息"〔3:19〕相同）是下降而入地呢？"

22 因此我看人最好是在自己所作的事上自得其乐， 因为这也是他的分； 谁能使他看见他自己死后的事呢？