1 Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.

2 Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst har överflöd på ord.

3 När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.

4 Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte och icke infriar det.

5 Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud att det var ett förhastande. Icke vill du att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han fördärvar sina händers verk?

6 Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är, där är ock en myckenhet av ord. Ja, Gud må du frukta.

7 Om du ser att den fattige förtryckes, och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.

8 Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en konung som så styr, att marken bliver brukad.

9 Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav. Också detta är fåfänglighet.

10 När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?

11 Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.

12 Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.

13 Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.

14 Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.

15 Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han så mödar sig -- för vind?

16 Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret.

17 Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får.

18 Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en Guds gåva.

19 Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i hjärtat.

1 你到 神的殿， 脚步要谨慎； 近前聆听， 胜于愚昧人献祭， 因为他们不知道所作的是恶的。（本节在《马索拉抄本》为4:17）

2 在 神面前不可冒失开口， 心急发言， 因为 神在天上， 你在地上， 所以你的言语要寡少。（本节在《马索拉抄本》为5:1）

3 挂虑多就令人作梦， 言语多就显出愚昧。

4 你向 神许了愿， 就不可迟迟不还， 因为他不喜悦愚昧人； 所许的愿必须偿还。

5 许愿不还， 不如不许。

6 不可任你的口把自己陷于罪恶， 也不可在使者前面说是许错了。何必使 神因你的声音发怒， 破坏你手中的工作呢？

7 多梦和多话， 都是虚空的， 你只要敬畏 神。

8 如果你在一省之中， 看到穷人遭受欺压， 公正和公义被夺去， 也不必因此惊讶， 因为高位者之上有较高的照应， 在他们之上还有更高的。

9 各人都从土地得着利益， 就是君王也得到田地的供应。

10 贪爱银子的， 不因有银子满足； 贪爱财富的， 也不因得利知足。这也是虚空。

11 财物增加， 吃用的人也增加， 物主除了眼看以外， 还有什么益处呢？

12 劳力的人无论吃多吃少， 都睡得甜； 财主的丰足， 却不容他安睡。

13 我看见日光之下有一令人痛心的憾事， 就是财主积聚财富， 反受其害。

14 遭遇祸患， 财富就尽失； 他即使生了儿子， 也没有什么留给他。

15 他怎样从母胎赤身而来， 也必怎样赤身而去； 在劳碌中得来的， 他的手也带不走什么。

16 他怎样来， 也要怎样去， 这也是令人痛心的憾事； 他为风劳碌， 有什么益处呢？

17 他终生在黑暗中吃喝， 多有愁烦、疾病与愤怨。

18 我认为既善又美的， 就是人在 神所赐给他一生有限的年日中吃喝， 享受他在日光之下劳碌所得的一切， 因为这是他的分。

19 蒙 神赐予财富与资产的人， 神都使他能够享用， 并取自己的分， 在劳碌中自得其乐， 这是 神的恩赐。

20 他不多思念自己一生的年日， 因为 神使喜乐充满他的心。