1 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne.

2 Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.

3 Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda.

4 För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.

5 Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.

6 Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen.

7 Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.

8 Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud.

9 Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen.

10 Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.

11 Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.

12 Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.

13 Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:

14 Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.

15 Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man.

16 Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och tänkespråk.

17 De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

18 Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.

1 我留心这一切事， 并加以阐明： 就是义人、智慧人和他们所作的， 都在 神手里。临到他们的一切， 无论是爱是恨， 人都不领悟。

2 众人的命运都是一样的： 义人与恶人、好人与坏人、洁净的与不洁净的、献祭的与不献祭的， 所遭遇的都是一样的； 好人怎样， 罪人也怎样； 起誓的怎样， 怕起誓的也怎样。

3 在日光之下所发生的一切事， 有一件令人遗憾的， 就是众人的命运都是一样的， 并且世人的心充满邪恶， 一生心怀狂妄， 后来都归到死人那里去。

4 凡有生命的（"凡有生命的"原文作"凡与所有活人有关联的"）， 就有盼望， 因为活狗比死狮更好。

5 活人还知道自己必死， 死人却一无所知， 而且再得不到酬劳， 他们也被遗忘。

6 他们的爱， 他们的恨， 他们的嫉妒， 都早已消失了， 在日光之下所发生的一切事， 永远也没有他们的分了。

7 你只管快快乐乐地去吃你的饭， 怀着高兴的心去喝你的酒， 因为 神已经悦纳了你所作的。

8 你当经常穿着白色的衣袍， 头上也不要缺少膏油。

9 在你一生虚空的年日中， 就是 神在日光之下赐你虚空的年日中， 你要和你所爱的妻子享受人生， 因为那是你一生在日光之下从劳碌中所得的分。

10 凡是你手可作的， 都当尽力去作； 因为在你所要去的阴间里， 既没有工作， 又没有筹谋； 没有知识， 也没有智慧。

11 我又看见在日光之下， 跑得快的未必得奖， 勇士未必战胜， 智慧的未必得粮食， 精明的未必致富， 博学的未必得人赏识， 因为时机和际遇左右众人。

12 原来人并不知道自己的时机， 正像鱼被恶网圈住， 鸟被网罗捉住， 险恶的时机忽然临到世人身上的时候， 世人也照样陷在其中。

13 在日光之下， 我又看见一样智慧， 觉得很有意义：

14 有一座小城， 人数不多； 有一个大君王来进攻， 把它包围， 建造巨大的高垒攻城。

15 城里有一个贫穷但有智慧的人， 用他的智慧救了那城。然而， 却没有人记念那穷人。

16 于是我说： "智慧胜过武力"， 但是那个穷人的智慧被藐视， 他的话也没有人听从。

17 听智慧人安安静静说出来的话， 胜过听管理愚昧者的人的喊叫。

18 智慧胜于战斗的武器， 但一个罪人能破坏许多好事。