1 En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.

2 Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

3 Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»

4 Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för dem att han var en jude.

5 När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.

6 Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.

7 I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades <b>pur</b>, det är <b>lott</b>, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.

8 Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.

9 Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»

10 Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.

11 Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»

12 Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.

13 Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.

14 I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.

15 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.

1 这事以后， 亚哈随鲁王使亚甲族哈米大他的儿子晋升； 王提拔他， 使他的地位高过所有与他在一起的大臣。

2 在朝门那里， 王的所有臣仆， 都向哈曼屈身下拜， 因为王曾经这样吩咐； 只有末底改不跪， 也不拜。

3 于是在朝门的臣仆问末底改： "你为什么违背王的命令呢？"

4 他们天天劝他， 他还是不听， 他们就告诉哈曼， 要看看末底改的话是不是坚持到底， 因为他已经告诉他们， 他自己是犹大人。

5 哈曼见末底改不向他屈身下拜， 就非常忿怒。

6 他以为只下手对付末底改一人还是小事， 因为有人把末底改的本族告诉了哈曼； 所以哈曼设法要把亚哈随鲁王全国所有的犹大人， 与末底改一起消灭。

7 亚哈随鲁王十二年正月， 就是尼散月， 有人在哈曼面前弄卜"普珥"， 就是抽签， 逐日逐月地抽， 结果抽出了十二月， 就是亚达月。

8 哈曼对亚哈随鲁王说： "有一个种族， 散居在王国各省各民族之中； 他们的法例与各族的法例不同， 他们也不遵守王的法规； 所以留下他们， 对王实在无益。

9 王若是赞成， 请王降旨消灭他们； 我愿捐出三万四千公斤银子， 交在管理国务的人手中， 纳入王库。"

10 于是王从自己的手中取下戒指， 交给犹大人的敌人， 亚甲族哈米大他的儿子哈曼。

11 王对哈曼说： "这银子仍赐给你， 这民也交给你， 你看怎样好， 就怎样待他们吧。"

12 正月十三日， 王的书记都召了来， 照着哈曼的一切吩咐， 用各省的文字， 各族的方言， 奉亚哈随鲁王的名下旨， 又用王的戒指盖上印， 颁给总督、各省的省长和各族的领袖。

13 王旨交给众驿使传到王的各省， 吩咐要在一日之内， 在十二月， 就是亚达月十三日， 把所有的犹大人， 无论老少妇孺， 都全部毁灭、杀绝、除尽， 并且抢夺他们的财产。

14 谕文抄本颁行各省， 通告各族， 使他们准备好这一天。

15 驿使奉王命急忙出发， 御旨从书珊城颁布出去。那时王与哈曼又同坐共饮， 书珊城的居民却非常慌乱。