1 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:
2 Denna månad skall hos eder vara den främsta månaden, den skall hos eder vara den första av årets månader.
3 Talen till Israels hela menighet och sägen: På tionde dagen i denna månad skall var husfader taga sig ett lamm, så att vart hushåll får ett lamm.
4 Men om hushållet är för litet till ett lamm, så skola husfadern och hans närmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. För vart lamm skolen I beräkna ett visst antal, i mån av vad var och en äter.
5 Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skolen I utvälja; av fåren eller av getterna skolen I taga det.
6 Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad; då skall man -- Israels hela församlade menighet -- slakta det vid aftontiden.
7 Och man skall taga av blodet och stryka på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.
8 Och man skall äta köttet samma natt; det skall vara stekt på eld, och man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter.
9 I skolen icke äta något därav rått eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt på eld, med huvud, fötter och innanmäte.
10 Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skulle något därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det i eld.
11 Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edra länder, hava edra skor på fötterna och edra stavar i händerna. Och I skolen äta det med hast. Detta är HERRENS Påsk.
12 Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är HERREN.
13 Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi eder. Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, när jag slår Egyptens land.
14 Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira den såsom en HERRENS högtid. Såsom en evärdlig stiftelse skolen I fira den, släkte efter släkte.
15 I sju dagar skolen I äta osyrat bröd; redan på första dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel.
16 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; I skolen ock på den sjunde dagen hålla en helig sammankomst. På dem skall intet arbete göras; allenast det som var och en behöver till mat, det och intet annat må av eder tillredas.
17 Och I skolen hålla det osyrade brödets högtid, eftersom jag på denna samma dag har fört edra härskaror ut ur Egyptens land. Därför skolen I, släkte efter släkte, hålla denna dag såsom en evärdlig stiftelse.
18 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, om aftonen, skolen I äta osyrat bröd, och I skolen fortfara därmed ända till aftonen på tjuguförsta dagen i månaden.
19 I sju dagar må ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son äter något syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han är främling eller inföding i landet.
20 Intet syrligt skolen I äta; var I än ären bosatta skolen I äta osyrat bröd.
21 Och Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: »Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm för vart hushåll och slakten påskalammet.
22 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i skålen, och bestryken det övre dörr träet och båda dörrposterna med blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sin hus dörr intill morgonen.
23 Ty HERREN skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när ha ser blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall HERREN gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren att komma i i edra hus och hemsöka eder.
24 Detta skolen I hålla; det skall vara en stadga för dig och dina barn till evärdlig tid.
25 Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder, såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.
26 När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna eder gudstjänst?',
27 skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte Egypten, men skonade våra hus.'» Då böjde folket sig ned och tillbad.
28 Och Israels barn gingo åstad och gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose och Aron.
29 Och vid midnattstiden slog HERREN allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos Farao, som satt på tronen, ända till den förstfödde hos fången, som satt i fängelset, så ock allt förstfött ibland boskapen.
30 Då stod Farao upp om natten jämte alla sina tjänare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten; ty intet hus fanns, där icke någon död låg.
31 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: »Stån upp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; och gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN, såsom I haven begärt.
32 Tagen ock edra får och edra fäkreatur, såsom I haven begärt, och gån åstad, och välsignen därvid mig.»
33 Och egyptierna trängde på folket för att med hast få dem ut ur landet, ty de tänkte: »Eljest dö vi allasammans.»
34 Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad; de togo sina baktråg och lindade in dem i mantlarna och buro dem på sina axlar.
35 Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock kläder.
36 Och HERREN hade låtit folket finna nåd för egyptiernas ögon, så att de gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte från egyptierna.
37 Och Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor och barn.
38 En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtill får och fäkreatur, boskap i stor myckenhet.
39 Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att få dröja; ej heller hade de kunnat tillreda någon reskost åt sig.
40 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio år.
41 Just på den dag då de fyra hundra trettio åren voro förlidna drogo alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land.
42 En HERRENS vakenatt var detta, när han skulle föra dem ut ur Egyptens land; denna samma natt är HERRENS, en högtidsvaka för alla Israels barn, släkte efter släkte.
43 Och HERREN sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning skall äta därav;
44 men en träl som är köpt för penningar må äta därav, sedan du ha omskurit honom.
45 En inhysesman och en legodräng må icke äta därav.
46 I ett och samma hus skall det ätas; du skall icke föra något av köttet ut ur huset, och intet ben skolen I sönderslå därpå.
47 Israels hela menighet skall iakttaga detta.
48 Och om någon främling bor hos dig och vill hålla HERRENS påskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och sedan må han komma och hålla den; han skall då vara såsom en inföding i landet. Men ingen oomskuren må äta därav.
49 En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingen som bor ibland eder.»
50 Och alla Israels barn gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose och Aron.
51 Så förde då HERREN på denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras härskaror.
1 耶和华在埃及地告诉摩西和亚伦说：
2 "你们要以本月为正月， 为一年的第一个月。
3 你们要告诉以色列全体会众说： 本月初十， 他们各人要按着父家取羊羔， 一家一只。
4 如果一家的人太少， 吃不了一只羊羔， 家长就要和靠近他家的邻居按着人数共取一只。你们预备羊羔的时候， 要按着各人的食量计算。
5 你们的羊羔要毫无残疾， 一岁以内的公羊； 你们可以从绵羊或山羊里取。
6 你们要把羊羔留到本月十四日， 在黄昏的时候， 以色列全体会众要把羊羔宰杀。
7 他们要取点血， 涂在吃羊羔的房屋两边的门柱和门楣上。
8 当那一夜， 你们要吃羊羔的肉， 肉要用火烤了， 和无酵饼与苦菜一同吃，
9 不可吃生的， 也不可用水煮； 只可吃用火烤的。头、腿和内脏都一起吃。
10 你们一点也不可留到早晨； 如果有一点留到早晨， 就要用火烧掉。
11 你们要这样吃羊羔： 腰间束上带， 脚上穿着鞋， 手中拿着杖， 快速地吃； 这是耶和华的逾越节。
12 因为在那一夜我要走遍埃及地， 把埃及地所有头生的， 无论是人或是牲畜， 都要杀掉； 我也要审判埃及的一切神祇， 我是耶和华。
13 这血要在你们居住的房屋上作你们的记号； 我击打埃及地的时候， 一看见这血， 就越过你们去， 灾祸必不临到你们身上毁灭你们。
14 这一日必作你们的记念日； 你们要守这日为耶和华的节； 你们要世世代代守这节日作永远的定例。
15 "你们要吃无酵饼七天； 可是第一天就要把酵从你们的家中除去； 因为从第一日起直到第七日， 凡吃有酵之物的， 那人必从以色列中被除灭。
16 第一日你们要有圣会， 第七日你们也要有圣会； 这两日之内， 除了预备各人所要吃的以外， 一切工作都不可作。
17 你们要守无酵节， 因为就在这一天， 我把你们的军队从埃及地领出来； 所以你们要世世代代守这一日作为永远的定例。
18 从正月十四日晚上起， 直到本月二十一日晚上止， 你们要吃无酵饼。
19 七日之内在你们的家中不可有酵； 因为凡吃有酵之物的， 无论是外国人或是本地人， 那人必从以色列的会众中被剪除。
20 凡是有酵的， 你们都不可吃； 在你们一切居住的地方， 你们都要吃无酵饼。"
21 于是， 摩西把以色列的众长老召了来， 对他们说： "你们要按着家族自己选取羊羔， 把这逾越节的羊羔宰杀了。
22 要拿一把牛膝草， 蘸在盆中的血里， 然后把盆里的血涂在门楣上和两边的门柱上； 你们谁也不可出自己的房门， 直到早晨。
23 因为耶和华要走遍各处击打埃及人； 他一看见门楣和两边的门柱上有血， 就越过那门， 不让那毁灭者进入你们的房屋来击杀你们。
24 这教训你们必须遵守， 作为你和你的子孙永远的定例。
25 日后， 你们进了耶和华应许赐给你们的那地的时候， 就必须守这敬拜之礼。
26 日后， 如果你们的子孙问你们： ‘你们这敬拜之礼有什么意思？’
27 你们就要回答： ‘这是献给耶和华逾越节的祭。耶和华击杀埃及人的时候， 越过了在埃及的以色列人的房屋， 救了我们的家。’"于是人民低头敬拜。
28 以色列人就去行了； 耶和华怎样吩咐摩西和亚伦， 以色列人就照样行了。
29 到了半夜， 耶和华把埃及地所有的长子， 就是从坐王位的法老的长子， 直到监牢里遭囚禁的人的长子， 以及所有头生的牲畜， 都击杀了。
30 在那一夜， 法老本人和他所有的臣仆， 以及全埃及的人都起来了； 在埃及有极大的哀号， 因为没有一家不死人的。
31 夜里， 法老把摩西和亚伦召了来， 说： "你们和以色列人都起来， 离开我的人民出去， 照着你们所说的， 去事奉耶和华吧；
32 也照着你们所说的， 连羊群牛群都带着走吧， 并且要为我祝福。"
33 埃及人催促以色列人， 要他们赶快离开此地， 因为他们说： "我们都要死了。"
34 以色列人就拿了没有发过酵的生面， 用衣服把抟面盆绑好， 扛在肩头上。
35 以色列人照着摩西的话行了， 他们向埃及人索取银器金器和衣服。
36 耶和华使以色列人在埃及人眼前蒙恩， 埃及人就给了他们所要求的。这样， 他们就夺去了埃及人的财物。
37 以色列人从兰塞起行到疏割去， 除了小孩子以外， 步行的男人约有六十万。
38 又有混杂多族的一群人和他们一同上去； 他们还带着羊群牛群和无数的牲畜同去。
39 他们把从埃及带出来的生面烘成了无酵的圆饼。这生面原是没有发过酵的， 因为他们被驱逐离开埃及， 所以不能停留， 也没有为自己预备食粮。
40 以色列人住在埃及的时间共有四百三十年之久。
41 就在四百三十年届满的那一天， 耶和华的全军都从埃及地出来了。
42 这是向耶和华守的一夜， 因为耶和华把他们从埃及地领出来， 所以这一夜是所有以色列人世世代代向耶和华守的一夜。
43 耶和华对摩西和亚伦说： "逾越节的定例是这样， 凡是外族人都不可以吃羊羔的肉。
44 但是各人用银子买回来的奴仆， 如果你给他行了割礼， 他就可以吃了。
45 寄居和受雇的都不可以吃。
46 必须在同一间房子里吃， 你不可把一点肉从房子里带到外面； 羊羔的骨头， 一根也不可折断。
47 以色列全体会众都要守这逾越节。
48 如果有外族人寄居在你们中间， 也愿向耶和华守逾越节， 他所有的男子都要受割礼， 然后他才可以前来守逾越节； 他就必像本地人一样， 但所有未受割礼的人都不可以吃这羊羔。
49 本地人和寄居在你们中间的外族人， 都同属一例。"
50 所有以色列人都奉行了； 耶和华怎样吩咐摩西和亚伦， 他们就怎样行了。
51 就在这一天， 耶和华按着他们的军队， 把以色列人从埃及地领出来。