1 Dessa äro de rätter som du skall förelägga dem:
2 Om du köper en hebreisk träl, skall han tjäna i sex år, men på det sjunde skall han givas fri, utan lösen.
3 Har han kommit allena, så skall han givas fri allena; var han gift, så skall hans hustru givas fri med honom.
4 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna fött honom söner eller döttrar, så skola hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
5 Men om trälen säger: »Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri»,
6 då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.
7 Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon icke givas fri såsom trälarna givas fria.
8 Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingått förbindelse med henne, så låte han henne köpas fri. Till främmande folk have han icke makt att sälja henne, när han så har handlat trolöst mot henne.
9 Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så förunne han henne döttrars rätt.
10 Tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning i den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.
11 Om han icke låter henne njuta sin rätt i dessa tre stycken, så skall hon givas fri, utan lösen och betalning.
12 Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas med döden.
13 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lät denne oförvarandes träffas av hans hand, så skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.
14 Men om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list, så skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han måste dö.
15 Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
16 Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden.
17 Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
18 Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men bliver sängliggande,
19 dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sin stav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff; allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat och besörje sjukvård åt honom.
20 Om någon slår sin träl eller sin trälinna med en käpp, så att den slagne dör under hans hand, så skall han straffas därför.
21 Men om den slagne lever en eller två dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar.
22 Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning.
23 Men om olycka sker, skall liv givas för liv,
24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
25 brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.
26 Om någon slår sin träl eller sin trälinna i ögat och fördärvar det, så släppe han den skadade fri, till ersättning för ögat.
27 Sammalunda, om någon slår ut en tand på sin träl eller sin trälinna, så släppe han den skadade fri, till ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, så skall oxen stenas, och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara fri ifrån straff.
29 Men om oxen förut har haft vanan att stångas, och hans ägare har blivit varnad, men denne ändå icke tager vara på honom, och oxen så dödar någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hans ägare skall ock dödas.
30 Men skulle lösepenning bliva denne ålagd, så give han till lösen för sitt liv så mycket som ålägges honom.
31 Är det en gosse eller en flicka som har blivit stångad av oxen, så skall med denne förfaras efter samma lag.
32 Men om oxen stångar en träl eller en trälinna, så skall ägaren giva åt den stångades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas.
33 Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en ny brunn och icke täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna faller däri,
34 så skall brunnens ägare giva ersättning i penningar åt djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe, så att denne dör, så skola de sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och därjämte dela den döda kroppen.
36 Var det däremot känt att oxen förut hade vanan att stångas, men tog hans ägare ändå icke vara på honom, så skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.
1 "你要在众民面前订立的典章是这样的。
2 如果你买希伯来人作奴仆， 他要服事你六年； 到第七年他可以自由出去， 不必补偿什么。
3 他若是单身来， 就可以单身出去； 他若是有妇之夫， 他的妻子就可以和他同去。
4 他的主人若是给他妻子， 妻子又给他生了儿女， 那么妻子和儿女都要归给主人， 他自己要单独出去。
5 如果那奴仆明明说： ‘我爱我的主人和我的妻子儿女， 不愿意自由出去。’
6 他的主人就要把他带到审判官（"审判官"原文作" 神"）那里， 又要把他带到门前， 或是门柱旁； 他的主人要用锥子刺穿他的耳朵， 他就要永远服事他的主人。
7 如果有人把女儿卖作婢女， 婢女不可像男仆那样出去。
8 如果主人选定她归自己， 以后又不喜欢她， 就要准她赎身； 主人没有权力可以把她卖给外族人， 因为主人曾经欺骗了她。
9 如果主人选定她归自己的儿子， 就必须照着待女儿的规矩待她。
10 如果他另娶一个妻子， 那么， 对她的饮食、衣着和性的需要， 仍然不可减少。
11 如果他不向她行这三样， 她就可以自由出去， 不必补偿什么。
12 "打人以致把人打死的， 必要把那人处死。
13 人若不是蓄意杀人， 而是 神交在他手中的， 我就给你设立一个地方， 他可以逃到那里去。
14 若有人任意待他的邻舍， 用诡计把他杀了， 你要把他从我的祭坛那里拿去处死。
15 "打父母的， 必要把那人处死。
16 "拐带人口的， 无论是把人卖了， 或是还留在他手中， 必要把那人处死。
17 咒骂父母的， 必要把那人处死。
18 "如果人彼此争论， 一个用石头或拳头打另一个， 但他还没有死， 不过要躺在床上，
19 以后， 他若是能起来， 能扶杖出外行走， 那打他的就可算无罪， 但要赔偿他停工的损失， 并且要把他完全医好。
20 "如果有人用棍打他的奴仆或婢女， 以致死在他的手下， 他必须受刑罚；
21 但如果他还活一两天， 那人就不必受刑罚， 因为那奴仆是他的财产。
22 "如果人彼此争斗， 击伤了怀孕的妇人， 以致流产， 但没有别的损害， 那伤害她的必须按照妇人的丈夫要求的， 和照着审判官断定的， 缴纳罚款。
23 如果有别的损害， 你就要以命偿命，
24 以眼还眼， 以牙还牙， 以手还手， 以脚还脚，
25 以烙还烙， 以伤还伤， 以打还打。
26 "如果有人击打他奴仆的一只眼， 或婢女的一只眼， 把眼打坏了， 就要因他的眼的缘故让他自由离去。
27 如果有人打落了他奴仆的一只牙， 或婢女的一只牙， 就要因他的牙的缘故让他自由离去。
28 "如果牛触了男人或女人， 以致死亡， 那牛必须用石头打死， 只是不可吃牛的肉； 牛的主人却不必受刑罚。
29 如果那牛以前常常触人， 牛主也曾经受过警告， 他仍然不把牛拴好， 以致触死了男人或是女人， 就要用石头把那牛打死， 牛主也必要处死。
30 如果给他提出赎金， 他就必须照着提出的数量全数缴付赎命金。
31 牛无论触了人的儿子， 或是触了人的女儿， 都必须照着这定例办理。
32 如果牛触了人的奴仆， 或是婢女， 必须把三百四十克银子给他的主人， 那牛也必须用石头打死。
33 "如果有人把井敞开， 或是有人挖了井， 而不把井口遮盖， 以致有牛或驴掉进里面，
34 井主要赔偿， 要把银子还给牛主或驴主， 死的牲畜可以归自己。
35 "如果有人的牛伤了他邻舍的牛， 以致死亡， 他们要把活牛卖了， 平分银子， 也要平分死牛。
36 如果人知道那牛以前常常触人， 牛主竟不把牛拴好， 他必须赔偿， 以牛还牛， 死的可以归自己。"