1 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.
2 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.
3 Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.
4 Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.
5 Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.
6 Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.
7 Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.
8 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.
9 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,
11 Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.
12 Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.
13 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.
14 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.
15 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.
16 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.
17 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.
18 En trollkvinna skall du icke låta leva.
19 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.
21 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.
22 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.
23 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;
24 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.
25 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.
26 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;
27 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.
28 Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.
29 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.
30 På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.
31 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.
1 "如果人偷了牛或是羊， 无论是宰了或是卖了， 他必须赔偿， 以五牛还一牛， 以四羊还一羊。（本节在《马索拉抄本》为21:37）
2 "窃贼挖窟窿入屋的时候， 如果被人发现， 把他打了， 以致打死， 打死人的就没有流人血的罪。（本节在《马索拉抄本》为22:1）
3 如果太阳出来了， 他就有流人血的罪。窃贼必须赔偿， 如果他一无所有， 就要卖身， 还他所偷之物。
4 所偷之物， 无论是牛、是驴， 或是羊， 如果发现在他手中仍然活着， 他必须双倍偿还。
5 如果有人在田间或葡萄园里放牲畜吃草， 任由牲畜到别人的田里去吃草， 就必须拿自己田间最好的， 或自己葡萄园中最好的赔偿。
6 "如果火烧起来， 烧着了荆棘， 以致把别人堆积的禾捆、竖立的庄稼， 或是田园都烧尽了， 那点火的必须赔偿。
7 "如果人把银子或家中物件交给邻舍看守， 这些东西从那人的家被偷去； 如果把窃贼抓到了， 窃贼就要双倍偿还。
8 如果找不到窃贼， 那家主必要到审判官（"审判官"原文作" 神"）那里， 查明他有没有下手拿去邻舍的财物。
9 任何争讼的案件， 无论是为了牛、驴、羊、衣服， 或是什么遗失了的东西， 如果一方说： ‘这是我的’， 这样， 双方的案件就要带到审判官（"审判官"原文作" 神"）面前， 审判官定谁有罪， 谁就要双倍偿还给他的邻舍。
10 "如果人把驴、牛、羊， 或是任何牲畜交给邻舍看守， 牲畜死亡、受伤， 或是被赶去， 又没有人看见，
11 两人必须在耶和华面前起誓， 表明他没有下手拿去邻舍的财物； 如果物主接受那誓言， 看守的人就不必赔偿。
12 如果牲畜真的从看守的人那里被偷去， 他就要赔偿给物主。
13 如果真的被野兽撕碎了， 看守的人就要把被撕碎的带来作证据， 这样， 他就不必赔偿。
14 "如果人向邻舍借什么， 所借的无论是受了伤， 或是死了， 物主不在场， 借的人就必须偿还。
15 如果物主在场， 他就不必偿还； 若是雇来的， 也不必偿还， 因为他为雇价来的。
16 "如果人引诱还没有许配人的处女， 与她同寝， 他必须交出聘礼， 娶她为妻。
17 如果处女的父亲坚决不肯把女儿嫁给他， 他就要按照处女的聘礼， 交出聘银来。
18 "不可让行巫术的女人活着。
19 "凡与牲畜同寝的， 那人必须处死。
20 "除了独一的耶和华以外， 还献祭给别神的， 那人必须灭绝。
21 不可欺负寄居的， 也不可压迫他， 因为你们在埃及地也作过寄居的。
22 不可苦待任何孤儿寡妇。
23 如果你们真的苦待他们， 他们一向我呼求， 我必定听他们的呼求，
24 并且我要发怒， 用刀杀死你们， 使你们的妻子成为寡妇， 你们的儿女成为孤儿。
25 "如果你借钱给我的人民， 就是与你们在一起的穷人， 你对待他们不可像放债的人一样， 不可在他们身上取利。
26 如果你拿了邻居的衣服作抵押， 必须在日落之前归还给他。
27 因为这是他唯一的铺盖， 是他蔽体的衣服； 如果没有了它， 他拿什么睡觉呢？如果他向我呼求， 我必应允， 因为我是满有恩惠的。
28 "不可咒骂 神， 也不可咒诅你人民的领袖。
29 要把你丰收的五谷和初榨的新酒献上， 不可迟延； 要把你头生的儿子献给我。
30 对于牛羊头生的， 你也要这样作； 七天之内， 可以和母的在一起， 第八天就要把它献给我。
31 你们要归我作圣洁的人； 因此田间被野兽撕碎的肉， 你们不可以吃， 要把它丢给狗吃。"