1 Men när folket såg att Mose dröjde att komma ned från berget, församlade de sig omkring Aron och sade till honom: »Upp, gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.»

2 Då sade Aron till dem: »Tagen guldringarna ut ur öronen på edra hustrur, edra söner och edra döttrar, och bären dem till mig.

3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen, och de buro dem till Aron;

4 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: »Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

5 När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: »I morgon bliver en HERRENS högtid.»

6 Dagen därefter stodo de bittida upp och offrade brännoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till att leka.

7 Då sade HERREN till Mose: »Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är.

8 De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, åt den hava de offrat, och sagt: 'Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

9 Och HERREN sade ytterligare till Mose: »Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.

10 Så låt mig nu vara, på det att min vrede må brinna mot dem, och på det att jag må förgöra dem; dig vill jag sedan göra till ett stort folk.»

11 Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land?

12 Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.

13 Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'»

14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

15 Och Mose vände sig om och steg ned från berget, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet både på den ena sidan och på den andra var skrivet.

16 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

17 När Josua nu hörde huru folket skriade, sade han till Mose: »Krigsrop höres i lägret.»

18 Men han svarade: »Det är varken segerrop som höres, ej heller är det ett ropande såsom efter nederlag; det är sång jag hör.»

19 När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget.

20 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brände den i eld och krossade den till stoft; detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn att dricka.

21 Och Mose sade till Aron: »Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?»

22 Aron svarade: »Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.

23 De sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.'

24 Då sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.»

25 Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa,

26 ställde han sig i porten till lägret och ropade: »Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.» Då församlade sig till honom alla Levi barn.

27 Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände.

28 Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

29 Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»

30 Dagen därefter sade Mose till folket: »I haven begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa försoning för eder synd.»

31 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: »Ack, detta folk har begått en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.

32 Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som du skriver i.»

33 Men HERREN svarade Mose: »Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.

34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig; se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag på dem hemsöka deras synd.»

35 Så straffade HERREN folket, därför att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

1 人民见摩西迟迟不下山， 就聚集到亚伦那里去， 对他说： "起来， 为我们做神像可以走在我们前头领路， 因为那摩西， 就是把我们从埃及地领出来的那个人， 我们不知道他遭遇了什么事。"

2 亚伦对他们说： "把你们妻子和儿女戴在耳上的金环摘下来， 送来给我。"

3 全体人民就把他们耳上的金耳环都摘下来， 送来给亚伦。

4 亚伦从他们手中接过来， 用雕刻的工具雕刻， 铸造了一个牛像； 他们就说： "以色列啊， 这就是你们的神， 就是把你从埃及地领出来的那位。"

5 亚伦看见了， 就在牛像面前筑了一座祭坛， 并且宣告， 说： "明日是耶和华的节日。"

6 次日清早， 人民起来， 就献上了燔祭， 也带来了平安祭； 然后他们坐下吃喝， 起来玩乐。

7 耶和华对摩西说： "你下山去吧， 因为你的人民， 就是你从埃及地领出来的， 已经败坏了。

8 他们很快就偏离了我吩咐他们的道路， 为自己铸造了一个牛像， 向它跪拜， 向它献祭， 说： ‘以色列啊， 这就是你的神， 就是把你从埃及地领出来的那位。’"

9 耶和华对摩西说： "我看这人民， 真是硬着颈项的人民。

10 现在， 你且由得我， 让我向他们发烈怒， 把他们消灭； 我要使你成为大国。"

11 摩西就恳求耶和华他的 神施恩， 说： "耶和华啊， 你为什么向你的人民发烈怒呢？这人民是你用大能和全能的手从埃及地领出来的。

12 为什么让埃及人议论， 说： ‘把他们领出来是出于恶意的， 要在山上杀死他们， 在地上消灭他们’呢？求你回心转意， 不发烈怒； 求你改变初衷， 不降祸给你的人民。

13 求你记念你的仆人亚伯拉罕、以撒、雅各； 你曾经指着自己向他们起誓， 说： ‘我必使你的后裔增多， 好像天上的星一样； 我必把我应许的这全地赐给你的后裔， 他们必永远承受这地作产业。’"

14 于是， 耶和华改变初衷， 不把他所说的祸降在他的人民身上。

15 摩西转身， 从山上下来， 手里拿着两块法版； 法版是两面写的， 这面和那面都写着字。

16 法版是 神的工作， 字是 神写的， 刻在法版上。

17 约书亚听见人民呼喊的声音的时候， 就对摩西说： "营里有战争的声音。"

18 摩西回答： "这不是战胜的呼声， 也不是战败的呼声； 我听见的是歌唱的声音。"

19 摩西走近营前的时候， 看见了那牛犊， 又看见了有人唱歌跳舞， 他就发烈怒， 把两块法版从他的手中摔掉， 在山下把它们摔碎了。

20 又把他们所做的那牛犊拿过来， 用火焚烧， 磨到粉碎， 撒在水面上， 让以色列人喝。

21 摩西对亚伦说： "这人民向你作了什么， 你竟使他们陷在大罪里呢？"

22 亚伦回答： "求我主不要发烈怒， 你知道这人民倾向罪恶。

23 他们对我说： ‘给我们做神像， 可以在我们前面引路， 因为那摩西， 就是把我们从埃及地领出来的那个人， 我们不知道他遭遇了什么事。’

24 我对他们说： ‘凡是有金子的， 都可以摘下来’， 他们就给了我； 我把它丢在火里， 这牛犊就出来了。"

25 摩西看见人民放肆原来是亚伦纵容他们， 使他们成为那些起来与他们为敌的人的笑柄，

26 就站在营门中， 说： "凡是属耶和华的， 都可以到我这里来。"于是， 所有利未的子孙都到他那里聚集。

27 摩西对他们说： "耶和华以色列的 神这样说： ‘你们各人要把自己的剑佩在大腿上， 在营中往来行走， 从这门到那门； 你们各人要杀自己的兄弟、邻舍和亲人。’"

28 利未的子孙照着摩西的话作了； 那一天， 人民中被杀的约有三千人。

29 摩西说： "今天你们要奉献自己归耶和华为圣， 因为各人牺牲了自己的儿子和兄弟， 好使耶和华今天赐福给你们。"

30 第二天， 摩西对人民说： "你们犯了大罪， 现在我要上耶和华那里去， 或者我可以为你们赎罪。"

31 于是， 摩西回到耶和华那里， 说： "唉， 这人民犯了大罪， 为自己做了金神像。

32 现在， 如果你肯赦免他们的罪， 那就好了； 如果不肯， 求你从你所写的册上把我涂抹吧。"

33 耶和华对摩西说： "谁得罪了我， 我就要从我的册上把谁涂抹。

34 现在你去吧， 领这人民到我吩咐你的地方去。看哪， 我的使者必在你前面引路； 只是在我追讨的日子， 我必追讨他们的罪。"

35 耶和华击杀人民是因为他们敬拜亚伦做的牛犊。