11 Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land?

12 Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.

13 Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'»

14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

11 摩西就恳求耶和华他的 神施恩， 说： "耶和华啊， 你为什么向你的人民发烈怒呢？这人民是你用大能和全能的手从埃及地领出来的。

12 为什么让埃及人议论， 说： ‘把他们领出来是出于恶意的， 要在山上杀死他们， 在地上消灭他们’呢？求你回心转意， 不发烈怒； 求你改变初衷， 不降祸给你的人民。

13 求你记念你的仆人亚伯拉罕、以撒、雅各； 你曾经指着自己向他们起誓， 说： ‘我必使你的后裔增多， 好像天上的星一样； 我必把我应许的这全地赐给你的后裔， 他们必永远承受这地作产业。’"

14 于是， 耶和华改变初衷， 不把他所说的祸降在他的人民身上。