1 Mose svarade och sade: »Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan säga: 'HERREN har icke uppenbarat sig för dig'?»

2 Då sade HERREN till honom: »Vad är det du har i din hand?»

3 Han svarade: »En stav.» Han sade: »Kasta den på marken.» När han då kastade den på marken, förvandlades den till en orm; och Mose flydde för honom.

4 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand och tag honom i stjärten.» Då räckte han ut sin hand och grep honom; och han förvandlades åter till en stav i hans hand.

5 Och HERREN sade: »Så skola de. tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.

6 Och HERREN sade ytterligare till honom: »Stick din hand i barmen.» Och han stack sin hand i barmen. När han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska.

7 Åter sade han. »Stick din hand tillbaka i barmen.» Och han stack sin hand tillbaka i barmen. När han sedan drog ut den igen ur barmen, se, då var den åter lik hans övriga kropp.

8 Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.

9 Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

10 Då sade Mose till HERREN: »Ack I Herre, jag är ingen talför man; jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu, sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt målföre och en trög tunga.

11 HERREN sade till honom: »Vem har givit människan munnen, eller vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det icke jag, HERREN?

12 Så gå nu åstad, jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall tala.»

13 Men han sade: »Ack Herre, sänd ditt budskap med vilken annan du vill.»

14 Då upptändes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: »Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och han går nu åstad för att möta dig, och när han får se dig, skall han glädjas i sitt hjärta.

15 Och du skall tala till honom och lägga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lära eder vad I skolen göra.

16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud.

17 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall göra dina tecken.»

18 Därefter vände Mose tillbaka till sin svärfader Jeter och sade till honom: »Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten, för att se om de ännu leva.» Jetro sade till Mose: »Gå i frid.»

19 Och HERREN sade till Mose i Midjan: »Vänd tillbaka till Egypten, ty alla de män äro döda, som stodo efter ditt liv.»

20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand.

21 Och HERREN sade till Mose: »När du nu vänder tillbaka till Egypten så se till, att du inför Farao gör alla de under som jag har givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.

22 Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son,

23 och jag har sagt till dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.' Men du har icke velat släppa honom. Därför skall jag nu dräpa din förstfödde son.

24 Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.

25 Då tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son och berörde honom därmed nedtill och sade: »Du är mig en blodsbrudgum.»

26 Så lät han honom vara. Då sade hon åter: »Ja, en blodsbrudgum till omskärelse.»

27 Och HERREN sade till Aron: »Gå åstad och möt Mose i öknen.» Då gick han åstad och träffade honom på Guds berg; och han kysste honom.

28 Och Mose berättade för Aron allt vad HERREN hade talat, när han sände honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att göra.

29 Sedan gingo Mose och Aron åstad och församlade alla Israels barns äldste.

30 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inför folkets ögon.

31 Då trodde folket; och när de hörde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, böjde de sig ned och tillbådo.

1 摩西回答： "看哪， 他们必不信我， 也不听我的话； 因为他们必说： ‘耶和华并没有向你显现。’"

2 耶和华问摩西： "那在你手里的是什么？"他说： "是手杖。"

3 耶和华说： "把它丢在地上。"摩西把它一丢在地上， 它就变了蛇； 摩西就逃跑， 离开了它。

4 耶和华对摩西说： "伸出你的手来， 捉住蛇的尾巴。"摩西就伸出手来， 紧握着它， 它在摩西的掌中又变回了手杖。

5 "这样就使他们相信耶和华他们祖宗的 神， 就是亚伯拉罕的 神、以撒的 神、雅各的 神曾向你显现了。"

6 耶和华又再对摩西说： "现在把你的手放进怀里。"摩西就把手放进怀里； 等他把手抽出来的时候， 手就长满了痲风， 像雪那样白。

7 耶和华说： "把你的手再放进怀里。"摩西就把手再放进怀里； 等他把手从怀里抽出来的时候， 手就恢复过来， 像身上别处的肉一样。

8 耶和华又说： "如果他们不信你， 也不听从头一个神迹的话， 他们必信随后来的神迹。

9 如果连这两个神迹他们也不信， 也不听你的话， 你就从河里取些水， 倒在旱地上； 你从河里取来的水就必在旱地上变成血。"

10 摩西对耶和华说： "主啊， 我不是个会说话的人； 以前不是， 自从你对仆人说话以后也不是； 因为我本是拙口笨舌的。"

11 耶和华对他说： "谁造人的口呢？谁使人口哑、耳聋、眼明、眼瞎呢？不是我耶和华吗？

12 现在去吧， 我必赐你口才， 指教你当说的。"

13 摩西说： "主啊， 请你差派你愿意差派的人。"

14 耶和华向摩西发怒， 说： "不是有你的哥哥利未人亚伦吗？我知道他是有口才的； 他现在出来要迎接你。他看见了你， 心里就快乐。

15 你要对他说话， 把你要说的话放在他的口里； 我必与你的口同在， 也与他的口同在； 我必指教你们当行的事。

16 他要替你向人民说话， 他要作你的口， 你要作他的 神。

17 这手杖你要拿在手里， 用来行神迹。"

18 于是， 摩西起程回到他岳父叶忒罗那里， 对他说： "请你容我离开这里， 回到我在埃及的同胞那里， 看看他们是否还在。"叶忒罗对摩西说： "你可以平平安安地去吧。"

19 耶和华在米甸对摩西说： "你要起程， 回到埃及去， 因为那些寻索你命的人都死了。"

20 摩西就带着他的妻子和孩子， 让他们骑在驴上， 向着埃及地回去了； 摩西手里拿着 神的杖。

21 耶和华对摩西说： "你起程回到埃及去的时候， 要留意我交在你手里的一切奇事， 把它们行在法老面前； 我却要使他的心刚硬， 他就不让人民离开。

22 你要对法老说： ‘耶和华这样说： 以色列是我的长子。

23 我曾对你说， 要让我的儿子离开这里， 好叫他事奉我。你还是拒绝让他离开， 看哪！ 我必杀你的长子。’"

24 在路上住宿的地方， 耶和华遇见了摩西， 就想要杀他。

25 西坡拉就拿了一把石刀， 把她儿子的包皮割下来， 把它丢到摩西的脚上， 说： "你真是我的血郎了！ "

26 这样， 耶和华才放了他。那时西坡拉说： "你是血郎， 是因为割礼的缘故。"

27 耶和华对亚伦说： "你到旷野去迎接摩西。"他就去了； 他在 神的山遇见了摩西， 就和他亲嘴。

28 摩西把耶和华派他所说的一切话， 和吩咐他所行的一切神迹都告诉了亚伦。

29 摩西和亚伦就去召集以色列人的长老。

30 亚伦把耶和华对摩西所说的一切话都说了一遍， 并且在人民的眼前行了这些神迹。

31 人民就相信了； 他们听见耶和华眷顾以色列人， 也鉴察了他们的痛苦， 就俯伏敬拜。