1 Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: »Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen.»

2 Men Farao svarade: »Vem är HERREN, eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller släppa Israel.»

3 Då sade de: »Hebréernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss med pest eller med svärd.»

4 Men konungen i Egypten svarade dem: »Mose och Aron, varför dragen I folket ifrån dess arbete? Gån bort till edra dagsverken.

5 Ytterligare sade Farao: »Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras dagsverken!»

6 Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade:

7 »I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva gå och skaffa sig halm.

8 Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'

9 Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal.»

10 Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: »Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder halm.

11 Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras.»

12 Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.

13 Och fogdarna drevo på dem och sade: »Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm.»

14 Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: »Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?»

15 Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: »Varför gör du så mot dina tjänare?

16 Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjänare få nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk.»

17 Men han svarade: »I ären lata, ja lata ären I. Därför sägen I: 'Låt oss gå och offra åt HERREN.'

18 Nej, gån i stället till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna.»

19 Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.

20 Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;

21 och de sade till dem: »Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.

22 Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: »Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?

23 Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk.

1 后来， 摩西和亚伦去对法老说： "耶和华以色列的 神这样说： 让我的人民离开这里， 叫他们可以在旷野向我守节。"

2 法老回答： "耶和华是谁， 我要听他的话， 让以色列人离开呢？我不认识耶和华， 也不让以色列人离开。"

3 他们说： "希伯来人的 神遇见了我们； 求你让我们走三天的路程到旷野去， 献祭给耶和华我们的 神， 免得他用瘟疫或刀剑击杀我们。"

4 埃及王对他们说： "摩西、亚伦哪， 你们为什么使人民懒惰不作工呢？去挑你们的担子吧。"

5 法老又说： "你看， 现在这地的民很多， 你们竟叫他们歇下担子？"

6 就在那天， 法老吩咐众民的督工和首领说：

7 "你们不要像往日一样再把草给人民做砖， 叫他们自己去捡草。

8 他们往日做砖的数量， 你们还是向他们要， 一点也不可减少， 因为他们是懒惰的， 所以他们才呼喊说： ‘让我们去献祭给我们的 神。’

9 你们要把更重的工作加在这些人的身上， 好使他们专心作工， 不听谎言。"

10 众民的督工和首领出来， 告诉人民说： "法老这样说： ‘我不再给你们草。

11 你们自己能在哪里找到草， 就到哪里去捡吧， 但你们的工作一点也不可减少。’"

12 于是， 人民就分散到埃及全地， 去拾禾秸作草。

13 督工们催着说： "你们的工作， 每天的本分， 要在当天完成， 像以前有草的时候一样。"

14 法老的督工责打他们派定的以色列人的首领， 说： "你们昨天今天为什么没有做完指定要你们做的砖， 像往日一样呢？"

15 以色列人的首领就来， 向法老呼求说： "你为什么这样待你的仆人呢？

16 没有草给你的仆人， 但他们对我们说： ‘你们做砖吧！ ’看哪， 你的仆人受了责打， 其实这是你自己人民的错。"

17 法老说： "你们确实是懒惰的， 所以你们才说： ‘让我们去献祭给耶和华。’

18 现在你们去作工吧； 草是不给你们的， 砖却要如数交上。"

19 以色列人的首领因有命令说： "你们每天本分要做的砖数不可减少"， 就知道自己有祸了。

20 他们从法老那里出来的时候， 遇见摩西和亚伦， 正在站着等候他们，

21 就对他们说： "愿耶和华鉴察你们， 审判你们， 因为你们使我们的香气在法老眼前和他的臣仆眼前都发臭了， 把刀放在他们的手里来杀我们。"

22 摩西回到耶和华那里， 说： "主啊！ 你为什么苦待这人民呢？为什么差派我呢？

23 自从我到法老那里， 奉你的名说话以来， 他就苦待这人民， 你一点也没有拯救你自己的人民。"