1 Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig.

2 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:

3 Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är dem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga mig av sådana?

4 Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har förtjänat genom sina många eländiga avgudar.

5 Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga avgudar.

6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra ansikten bort ifrån alla edra styggelser.

7 Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag, HERREN, själv giva honom svar:

8 jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

9 Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israel.

10 Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning skall räknas lika med den frågandes missgärning --

11 på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren, HERREN.

12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

13 Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur,

14 och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren, HERREN.

15 Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där fram för djuren skull,

16 då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste bliva öde.

17 Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade därur både människor och djur,

18 och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas.

19 Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,

20 och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.

21 Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota därur både människor och djur!

22 Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över det.

23 De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.

1 有几个以色列的长老来见我， 在我面前坐下。

2 耶和华的话就临到我说：

3 "人子啊！ 这些人已经把他们的偶像接到心里去， 把那陷他们在罪孽中的绊脚石放在自己面前， 我怎能让他们向我求问呢？

4 因此， 你要告诉他们， 对他们说： ‘主耶和华这样说： 以色列家的人中， 凡把他的偶像接到心里去， 把那陷自己在罪孽中的绊脚石放在自己面前， 却又来见先知的， 我耶和华必按他拜众多偶像的罪报应他，

5 好夺回以色列家的心。他们众人因自己的偶像， 与我疏远。’

6 "因此， 你要对以色列家说： ‘主耶和华这样说： 回转吧！ 转离你们的偶像！ 转脸离弃你们一切可憎之物吧！

7 因为以色列家的人中， 或是在以色列寄居的外族人中， 凡与我疏远， 把他们的偶像接到心里去， 把那陷自己在罪孽中的绊脚石放在自己面前， 却又来见先知， 要为自己求问我的， 我耶和华必亲自报应他；

8 我必向那人变脸， 使他成为别人的鉴戒和讥笑的对象； 我要把他从我子民中剪除； 你们就知道我是耶和华。

9 如果有先知被欺骗说一句话， 是我耶和华任那先知受欺骗的； 我必伸手攻击他， 把他从我子民以色列中除灭。

10 他们必担当自己的罪孽； 求问的人的罪孽怎样， 先知的罪孽也必怎样。

11 这样， 以色列家必不再走迷路离开我， 也不再因他们的一切过犯玷污自己； 他们要作我的子民， 我要作他们的 神。这是主耶和华的宣告。’"

12 耶和华的话又临到我说：

13 "人子啊！ 如果一国行了不忠的事得罪我， 我就必伸手攻击那国， 断绝那地的粮食， 使饥荒临到那地， 使人和牲畜都从那地剪除，

14 即使有挪亚、但以理和约伯这三个人， 他们也只能因自己的义救自己的性命。这是主耶和华的宣告。

15 如果我使猛兽经过那地， 蹂躏那地， 使它荒凉， 以致因为这些兽的缘故， 没有人敢经过；

16 即使有这三个人在其中， 我指着我的永生起誓， 他们只能救自己， 连儿女也不能救， 那地却仍然荒凉。这是主耶和华的宣告。

17 如果我使刀剑临到那地， 说： ‘愿刀剑经过那地， 好让我把人和牲畜从那地剪除。’

18 即使有这三个人在其中， 我指着我的永生起誓， 他们只能救自己， 连儿女也不能救。

19 如果我使瘟疫流行那地， 借着流血的事把我的烈怒倾倒在那地上， 使人和牲畜都从那地剪除；

20 即使当中有挪亚、但以理和约伯， 我指着我的永生起誓， 他们只能因自己的义救自己的性命， 连儿女也不能救。这是主耶和华的宣告。"

21 主耶和华这样说： "我打发刀剑、饥荒、猛兽和瘟疫这四样可怕的刑罚临到耶路撒冷， 要把人和牲畜从那里剪除的时候， 那情况岂不更严重吗？

22 其中将有剩下逃脱的人， 连同儿女被带出来， 他们来到你们那里， 你们看见他们的所行所为， 就会因我降给耶路撒冷的一切灾祸， 得了安慰。

23 你们看见了他们的所行所为， 就必得安慰， 因为你们知道我在耶路撒冷所行的一切， 并不是无缘无故的。这是耶和华的宣告。"