1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;
3 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
4 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.
5 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.
6 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.
7 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
8 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.
9 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
10 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?
11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.
13 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,
14 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.
15 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?
16 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.
17 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.
18 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.
19 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.
20 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.
21 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.
22 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.
23 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.
24 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.
1 耶和华的话临到我说：
2 "人子啊！ 你要向以色列家出谜语， 设比喻，
3 说： ‘主耶和华这样说： 有一只大鹰， 翅膀大， 翎毛长， 羽毛丰富， 彩色缤纷， 来到黎巴嫩， 把香柏树的树梢取去；
4 它啄断树顶的嫩枝， 把它带到贸易之地， 栽种在商人的城里。
5 它又把以色列地的种子取去， 栽种在肥沃的地土、水流的旁边， 好像栽种柳树一样；
6 它生长起来， 成了一棵矮小而蔓延的葡萄树； 树上的枝子向着那鹰， 树根在它以下。这样， 它就成了一棵葡萄树， 生出枝子， 长出嫩芽。
7 "‘另有一只大鹰， 翅膀大， 羽毛多； 这葡萄树从它栽种的苗床上， 把树根向这鹰弯过去， 又向这鹰长出枝子， 好得它的浇灌。
8 其实， 这树早已栽种在肥沃的地土、水流的旁边， 可以长枝子、结果子， 成为佳美的葡萄树。’
9 你要说： ‘主耶和华这样说： 这葡萄树怎能茂盛呢？鹰不是要拔出它的根来， 啄光它的果子， 使它和它长出的一切嫩叶都枯干吗？其实， 要把它连根拔起， 并不需要很多人或很大的气力。
10 看哪！ 葡萄树被栽种了， 但它能发旺吗？东风吹袭它的时候， 它不是必然枯干吗？它必在生长的苗床上枯干。’"
11 耶和华的话临到我说：
12 "你要对那叛逆的民族说： ‘你们不知道这些事是什么意思吗？’你要告诉他们： ‘看哪！ 巴比伦王曾到耶路撒冷来， 把其中的王和众领袖掳去， 带他们到巴比伦那里去。
13 他从以色列王室后裔中选出一人， 与他立约， 叫他起誓， 并且把国中那些有势力的人掳去，
14 使国衰微， 不能再兴盛， 唯有谨守条约他才可以继续存在。
15 可是这人背叛了巴比伦王， 差遣使者到埃及去， 要得战马和大军。他能亨通吗？行这样事的人， 怎能逃脱呢？他破坏条约， 怎能逃脱呢？
16 我指着我的永生起誓： 他藐视了自己所起的誓， 背弃了与王所立的约， 因此他必死在巴比伦， 就是巴比伦王立他作王的地方。这是耶和华的宣告。
17 敌人建造围城的高墙， 筑起攻城土垒要剪除多人的时候， 法老率领大军和大队人马， 还是不能帮助他作战。
18 他藐视誓言， 背弃条约； 他已宣誓效忠， 却又行了这一切事， 所以他必不能逃脱。
19 因此主耶和华这样说： 我指着我的永生起誓： 他既然藐视我的誓言， 背弃我的约， 我必使这罪归到他的头上。
20 我要把我的网撒在他身上， 他必在我的网罗中被捕获； 我要把他带到巴比伦去， 并且要在那里因他对我不忠的罪审判他。
21 他军中所有的精兵， 都必倒在刀下； 剩下的也必分散到四方； 你们就知道说这话的是我耶和华。
22 "‘主耶和华这样说： 我要从高大香柏树的树梢上取去一根树枝， 把它栽上； 我要从树顶的嫩枝中折下一根枝子， 把它栽种在高耸的山上；
23 我要把它栽种在以色列的高山上， 它要长出枝子， 结出果子， 成为佳美的香柏树； 各种各类的飞鸟都必在树下栖宿， 就是栖宿在枝子的荫下。
24 田野所有的树木都必知道我耶和华使高大的树矮小， 矮小的树高大； 使青绿的树枯干， 枯干的树茂盛。我耶和华怎样说了， 就必怎样行。’"