1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?

3 I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.

4 De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören I fram mot dem.

5 Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade.

6 Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem.

7 Hören därför HERRENS ord, I herdar:

8 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja, eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina får,

9 därför, I herdar: Hören HERRENS ord:

10 Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke bliva till mat åt dem.

11 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans.

12 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken.

13 Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet.

14 På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.

15 Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, HERREN.

16 Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja, jag skall sköta det såsom rätt är.

17 Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar.

18 Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har lämnats kvar?

19 Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och dricka vad edra fötter hava grumlat?

20 Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.

21 Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och förskingrat dem,

22 därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till rov, och skall döma mellan får och får.

23 Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

24 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.

25 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.

26 Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.

27 Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i träldom.

28 De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.

29 Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av folken.

30 Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem, och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN.

31 Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.

1 耶和华的话临到我说：

2 "人子啊！ 你要说预言攻击以色列众牧者； 你要对他们说预言： ‘主耶和华这样说： 以色列众牧者有祸了！ 他们只顾牧养自己。牧者岂不应当牧养羊群吗？

3 你们吃脂油、穿羊毛， 宰肥壮的羊， 却不牧养羊群。

4 瘦弱的， 你们没有养壮； 患病的， 你们没有医治； 受伤的， 你们没有包扎； 被赶散的， 你们没有领回； 迷失的， 你们没有寻找； 你们反而用强暴严严地管辖它们。

5 它们没有牧人， 就分散了， 作了田野一切走兽的食物。

6 我的羊在众山和各高冈上流离； 它们分散在全地上， 没有人去寻， 也没有人去找。

7 "‘因此， 你们这些作牧者的， 要听耶和华的话：

8 我指着我的永生起誓， 我的羊因没有牧人， 就成了猎物， 作了田野一切走兽的食物。我的众牧者不寻找我的羊； 他们只顾牧养自己， 却不牧养我的羊。这是主耶和华的宣告。

9 因此， 你们这些作牧者的， 要听耶和华的话。

10 主耶和华这样说： 看哪！ 我要与众牧者为敌； 我必向他们追讨我的羊， 使他们不再牧养羊群， 也不再牧养自己。我必救我的羊脱离他们的口， 不再作他们的食物。

11 "‘因为主耶和华这样说： 看哪！ 我必亲自寻觅我的羊， 把它们找出来。

12 牧人在他的羊群四散的时候， 怎样寻找他的羊， 我也必照样寻找我的羊。这些羊在密云幽暗的日子四散到各处， 我要把它们从那里救回来。

13 我必把它们从万族中领出来， 从列邦中聚集它们， 领它们归回故土。我必在以色列的群山上， 在众溪水旁， 在国内一切居住的地方， 牧养它们。

14 我必在美好的草场上牧养它们， 以色列的高山必作牧放它们的地方。在那里它们必躺卧在美好的牧场上， 它们必在以色列群山肥美的草场上吃草。

15 我必亲自牧养我的羊， 亲自使它们躺卧。这是主耶和华的宣告。

16 迷失的， 我必寻找； 被赶散的， 我必领回； 受伤的， 我必包扎； 患病的， 我必养壮； 肥壮的， 我却要除灭。我也必按着公正牧养它们。

17 "‘我的羊啊！ 论到你们， 主耶和华这样说： 我要在羊与羊之间， 在公绵羊与公山羊之间， 施行审判。

18 你们在美好的草场上吃草， 还不知足吗？剩下的草， 你们竟用脚践踏； 你们喝了清水， 剩下的你们竟用脚搅浊。

19 我的羊， 就只能吃你们用脚践踏过的， 喝你们用脚搅浊了的。

20 "‘因此， 主耶和华对它们这样说： 看哪！ 我必亲自在肥羊与瘦羊之间施行审判。

21 因为你们用腰用肩拥挤所有瘦弱的， 又用角抵触它们， 直到把它们驱散到外面，

22 所以我必拯救我的羊， 使它们不再作猎物。我要在羊与羊之间施行审判。

23 "‘我必立一个牧人， 就是我的仆人大卫， 看管它们， 牧养它们。他必牧养它们， 作它们的牧人。

24 我耶和华必作它们的 神， 我的仆人大卫要在它们中间作领袖。我耶和华已经说了。

25 "‘我必与它们立平安的约， 使恶兽从境内灭绝， 它们就可以在旷野安居， 在树林中躺卧。

26 我必使他们和我的山四围都蒙福； 我必按时降雨， 这就是赐福的雨。

27 田野的树木必结果子， 地也必有出产； 他们必在自己的土地上安居。我打断他们所负的轭， 救他们脱离奴役者的手的时候， 他们就知道我是耶和华。

28 他们必不再作列国的猎物， 地上的野兽也不再吞吃他们； 他们必安然居住， 没有人惊吓他们。

29 我必给他们兴起一个以种植闻名的地方， 使他们在境内不再被饥荒消灭， 也不再担当列国的羞辱。

30 那时， 他们就知道我耶和华他们的 神与他们同在， 并且知道他们以色列家是我的子民。这是主耶和华的宣告。

31 你们是我的羊， 是我草场上的羊； 我是你们的 神。这是耶和华的宣告。’"