1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

3 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»

4 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;

5 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.

6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»

7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.

8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.

9 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»

10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.

11 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'

12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.

13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN.»

15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:

16 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus.»

17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.

18 När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,

19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»

20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.

27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

28 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

1 耶和华的手按在我身上； 耶和华借着他的灵领我出去， 把我放在平原上， 这平原布满了骸骨。

2 他带我在骸骨的四围经过； 我看见平原上面有很多骸骨， 都非常枯干。

3 他问我： "人子啊！ 这些骸骨能活过来吗？"我回答： "主耶和华啊！ 唯有你才知道。"

4 他又对我说： "你要向这些骸骨说预言， 对它们说： ‘枯干的骸骨啊！ 你们要听耶和华的话。

5 主耶和华对这些骸骨这样说： 看哪！ 我必使气息进入你们里面， 你们就活过来了。

6 我必使你们生筋长肉， 给你们包上皮， 又把气息放入你们里面， 你们必活过来； 你们就知道我是耶和华。’"

7 于是我遵命说预言； 我正在说预言的时候， 就听见有响声， 骨头与骨头互相结合起来， 格格作响。

8 我观看， 见骸骨生了筋， 长了肉， 又有皮包在上面， 只是它们里面还没有气息。

9 他对我说： "你要向气息说预言。人子啊！ 你要说预言。你要向气息说： ‘主耶和华这样说： 气息啊！ 你要从四方（"四方"原文作"四风"）而来， 吹在这些被杀的人身上， 使它们活过来。’"

10 于是我遵命说预言， 气息就进入骸骨里面， 骸骨就活过来， 并且站起， 成了一支极大的军队。

11 他对我说： "人子啊！ 这些骸骨就是以色列全家； 他们常说： ‘我们的骸骨枯干了， 我们的盼望消失了； 我们都灭亡了。’

12 因此， 你要说预言， 对他们说： ‘主耶和华这样说： 我的子民哪！ 我要打开你们的坟墓， 把你们从坟墓中领上来， 带你们回以色列地去。

13 我的子民哪！ 我打开你们的坟墓， 把你们从坟墓中领上来的时候， 你们就知道我是耶和华。

14 我要把我的灵放在你们里面， 你们就活过来； 我要把你们安顿在你们的土地上， 你们就知道我耶和华说了， 就必实行。这是主耶和华的宣告。’"

15 耶和华的话又临到我说：

16 "人子啊！ 你要拿一根木杖， 在上面写‘犹大和那些与他一起的以色列人’； 又拿另一根木杖， 在上面写‘以法莲的木杖， 就是约瑟和与他一起的以色列全家’。

17 你要把这两根木杖连接在一起， 使它们在你手里成为一根。

18 如果你本国的人民问你： ‘你不告诉我们这些木杖是什么意思吗？’

19 你就要回答他们： ‘主耶和华这样说： 看哪！ 我要拿约瑟和与他一起的以色列众支派的木杖， 就是在以法莲手里的， 跟犹大的木杖连接在一起， 使它们在我手里成为一根。’

20 你写上了字的那两根木杖， 要在他们眼前握在手里；

21 你要对他们说： ‘主耶和华这样说： 看哪！ 我要把以色列人从他们所到的列国中领出来， 又从四围聚集他们， 把他们领回故土。

22 我要使他们在那地上， 在以色列的众山上， 成为一国； 必有一王统治他们众人； 他们不再是两个国， 不再分为两个邦。

23 他们必不再因自己的偶像和可憎的像， 以及一切过犯， 而玷污自己； 我必拯救他们脱离一切背道的罪（"背道的罪"有古卷作"他们在其中犯罪的住处"）； 我必洁净他们， 他们就必作我的子民， 我必作他们的 神。

24 "‘我的仆人大卫必作他们的王； 他们众人只有一个牧者。他们必遵行我的典章， 谨守实行我的律例。

25 他们必住在我所赐给我仆人雅各的地上， 就是你们列祖所住的地。他们和他们的子孙， 以及子孙的子孙， 都必永远住在那里； 我的仆人大卫必永远作他们的领袖。

26 我要与他们立平安的约， 是一个永远的约； 我必坚立他们， 使他们人数增多， 又在他们中间设立我的圣所， 直到永远。

27 我的居所必在他们当中； 我要作他们的 神， 他们要作我的子民。

28 我的圣所必永远在他们中间， 列国就知道我是耶和华， 是我使以色列成圣的。’"