1 Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.

2 Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.

3 Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.

4 Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten.

5 Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången.

6 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser.»

7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

8 Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

9 Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva.»

10 När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

11 Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

12 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»

13 Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva.»

14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

15 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»

16 Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

17 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

18 Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»

1 第六年六月五日， 我坐在家中， 犹大的众长老也坐在我面前， 在那里主耶和华的灵降在我身上。

2 我观看， 见有一形状好像人的样子， 在那仿佛是他腰部以下， 有火的样子， 在那仿佛是他腰部的以上有光辉的样子， 好像闪耀的金属。

3 他伸出一只形状像手的东西， 抓住我的一绺头发； 灵就把我提到天地之间， 在 神的异象中， 他把我带往耶路撒冷， 到圣殿北门内院的入口处， 在那里有令 神愤恨的偶像的座位。

4 不料， 在那里有以色列 神的荣耀， 形状与我在平原所见的一样。

5 他对我说： "人子啊！ 举目向北观看。"我就举目向北观看， 见祭坛门的北面， 在入口的地方， 有令 神愤恨的偶像。

6 他又对我说： "人子啊！ 以色列家在这里所行的， 就是他们行这极其可憎的事， 使我远离我的圣所， 你看见了吗？但你还要看见更加可憎的事。"

7 他领我到院子的门口； 我观看， 见墙上有一个洞。

8 他对我说： "人子啊， 挖墙吧！ "我就挖墙， 不料， 见有一道门。

9 他对我说： "你进去， 看看他们在那里所行可憎的恶事。"

10 于是我进去观看， 见四围的墙上刻着各种形状的爬行物， 和可憎恶的走兽， 以及以色列家所有的偶像。

11 站在这些像面前的有以色列家的七十个长老， 沙番的儿子雅撒尼亚也站在他们中间； 各人手里拿着自己的香炉， 香的烟往上升。

12 他对我说： "人子啊！ 以色列家的众长老各在自己偶像的房间里暗中所行的， 你看见了吗？他们说： ‘耶和华看不见我们， 耶和华已经离开这地了。’"

13 他又对我说： "你还要看见他们行更加可憎的事。"

14 他领我到耶和华殿朝北的门口， 在那里有些妇女坐着， 为搭模斯哭泣。

15 他对我说： "人子啊， 你看见了吗？你还要看见比这些更可憎的事。"

16 他又领我到耶和华殿的内院， 在耶和华殿的门口， 就是在走廊和祭坛中间， 约有二十五个人， 背向耶和华的殿， 面向着东方； 他们正在朝着东面叩拜太阳。

17 他对我说： "人子啊， 你看见了吗？犹大家在这里行这可憎的事， 还算小事吗？他们使这地充满了强暴， 再三惹我发怒； 看哪！ 他们把树枝拿到自己的鼻前。

18 因此我要以烈怒待他们； 我的眼必不顾惜， 我也不怜恤； 他们虽然在我耳中大声呼求， 我还是不听他们。"