1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
1 无知的加拉太人哪！ 耶稣基督钉十字架， 已经活现在你们眼前， 谁又迷惑了你们呢？
2 我只想问你们这一点： 你们接受了圣灵， 是靠着行律法， 还是因为信所听见的福音呢？
3 你们是这样的无知吗？你们既然靠着圣灵开始， 现在还要靠着肉体成全吗？
4 你们受了这么多的苦， 都是白受的吗？恐怕真是白受的了。
5 那么， 神赐圣灵给你们， 又在你们中间行神迹， 是因为你们行律法， 还是因为你们信所听见的福音呢？
6 正如亚伯拉罕信 神， 这就算为他的义。
7 所以你们要知道， 有信心的人， 就是亚伯拉罕的子孙。
8 圣经既然预先看见 神要使外族人因信称义， 就预先把好信息传给亚伯拉罕： "万国都必因你得福。"
9 这样看来， 有信心的人， 必定和有信心的亚伯拉罕一同得福。
10 凡是靠行律法称义的， 都在咒诅之下， 因为经上记着： "凡不常常照着律法书上所写的一切去行的， 都被咒诅。"
11 很明显， 在 神面前， 没有一个人可以靠着律法称义， 因为"义人必因信得生"（"义人必因信得生"或译： "因信称义的人， 必定得生"）。
12 律法本来不是出于信， 而是说： "遵行这些事的人， 就必因这些事而活。"
13 基督替我们受了咒诅， 就救赎我们脱离了律法的咒诅， 因为经上记着： "凡挂在木头上的， 都是受咒诅的。"
14 这样， 亚伯拉罕所蒙的福， 就在耶稣基督里临到外族人， 使我们因着信， 可以领受所应许的圣灵。
15 弟兄们， 我照着人的常理说： 一个立好了的约， 虽然是人所立的， 却没有人可以废弃或增加。
16 那些应许本来是给亚伯拉罕和他的后裔的。 神并没有说"给众后裔"， 好像指着多数； 而是说"给你的一个后裔"， 指着一个， 就是基督。
17 我要这样说， 神预先立好的约， 那四百三十年后才有的律法， 不能把它废掉， 使那应许落空。
18 因为所承受的， 如果是出于律法， 就不是出于应许； 但 神是凭着应许赐给了亚伯拉罕。
19 那么， 为什么要有律法呢？是为了过犯的缘故才加上的， 直到那得应许的后裔来到。律法是借着天使经中保的手设立的；
20 中保不是为单方面的， 但 神却是一位。
21 这样， 律法和 神的应许是对立的吗？绝对不是。如果所赐下的律法能使人得生命， 义就真的是出于律法了。
22 但圣经把所有的人都圈在罪中， 好把那因信耶稣基督而来的应许， 赐给相信的人。
23 但信的道理还没有来到以前， 我们在律法下被囚禁、被围困， 直到那要来的信的道理显明出来。
24 这样， 律法成了我们的启蒙教师， 领我们到基督那里， 使我们可以因信称义。
25 但信的道理既然来到， 我们就不再在启蒙教师之下了。
26 你们因着信， 在基督耶稣里都作了 神的儿子。
27 你们所有受洗归入基督的人， 都是披戴基督的，
28 并不分犹太人或希腊人， 作奴仆的或自由人， 男的或女的， 因为你们在基督耶稣里都成为一体了。
29 如果你们属于基督， 就是亚伯拉罕的后裔， 是按照应许承受产业的了。