1 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

2 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.

3 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»

4 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.

5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land

6 och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.

7 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.

8 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.

9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

10 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.

11 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.

12 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.

13 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»

14 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.

15 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.

16 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

17 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.

18 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?

19 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»

20 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

1 耶和华对亚伯兰说： "你要离开本地、本族、父家， 到我指示你的地方去。

2 我必使你成为大国， 赐福给你， 使你的名为大， 你也必使别人得福，

3 给你祝福的， 我必赐福给他； 咒诅你的， 我必咒诅他； 地上的万族， 都必因你得福。"

4 亚伯兰就照着耶和华吩咐他的去了； 罗得也和他同去。

5 亚伯兰离开哈兰的时候， 已经七十五岁。亚伯兰带着他的妻子撒莱和侄儿罗得以及他们在哈兰所积蓄的一切财物， 和所获得的人口， 一同出来， 要到迦南地去。后来他们到了迦南地。

6 亚伯兰穿过那地， 到了示剑的地方， 摩利的橡树那里。当时， 迦南人住在那地。

7 耶和华向亚伯兰显现， 说： "我要把这地赐给你的后裔。"亚伯兰就在那里为向他显现的耶和华筑了一座祭坛。

8 后来他从那里迁到伯特利东边的山地， 搭起帐棚。西边是伯特利， 东边是艾城； 他在那里也为耶和华筑了一座祭坛， 呼求耶和华的名。

9 亚伯兰又起程， 渐渐移到南地去。

10 当时， 那地发生饥荒， 亚伯兰就下到埃及去， 要在那里寄居； 因为那地的饥荒十分严重。

11 快要到达埃及的时候， 亚伯兰对他的妻子撒莱说： "看哪， 我知道你是个美貌的女人。

12 埃及人看见你的时候， 必会说： ‘这是他的妻子’， 他们就会杀我， 却叫你活着。

13 请你说你是我的妹妹， 使我因你的缘故可以平安无事， 我的性命也可以因你的缘故得以保全。"

14 果然， 亚伯兰进入埃及的时候， 埃及人就注视那女人， 因为她十分美丽。

15 法老的一些大臣看见了撒莱， 就在法老面前称赞她； 于是那女人被带进法老的宫里去。

16 亚伯兰因这女人的缘故就被优待， 得了许多牛羊、公驴、母驴、仆婢和骆驼。

17 耶和华因为亚伯兰的妻子撒莱的缘故， 就用严重的灾病打击法老和他的全家。

18 于是， 法老把亚伯兰召了来， 对他说： "你向我作的是什么？你为什么不告诉我她是你的妻子呢？

19 你为什么说她是你的妹妹， 以致我娶了她作妻子呢？现在， 你的妻子在这里， 带她走吧！ "

20 法老吩咐臣仆， 他们就把亚伯兰和他的妻子， 以及他所有的一切都送走了。