1 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.»

2 Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.»

3 Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»

4 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.»

5 Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.»

6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.

7 Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.»

8 Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?»

9 Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.»

10 Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.

11 Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.

13 Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»

14 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.

15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.

16 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»

17 Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.

18 På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:

19 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,

20 hetiternas, perisséernas, rafaéernas,

21 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»

1 这些事以后， 耶和华的话在异象中临到亚伯兰说： "亚伯兰， 你不要惧怕， 我是你的盾牌； 你的赏赐是很大的。"

2 亚伯兰说： "主耶和华啊， 我一向都没有孩子， 你还能赐给我什么呢？这样， 承受我家业的， 就是大马士革人以利以谢了。"

3 亚伯兰又说： "你既然没有给我后裔， 那生在我家中的人， 就是我的继承人了。"

4 耶和华的话又临到亚伯兰说： "这人必不会作你的继承人； 你亲生的才会是你的继承人。"

5 于是领他到外面去， 说： "你向天观看， 数点众星， 看你能不能把它们数得清楚。"又对他说： "你的后裔将要这样众多。"

6 亚伯兰信耶和华， 耶和华就以此算为他的义了。

7 耶和华又对亚伯兰说： "我是耶和华， 曾经把你从迦勒底的吾珥领出来， 为要把这地赐给你作产业。"

8 亚伯兰说： "主耶和华啊， 我凭什么能知道我必得这地为业呢？"

9 耶和华对他说： "你给我拿一头三岁的母牛， 一只三岁的母山羊， 一只三岁的公绵羊， 一只斑鸠和一只雏鸽。"

10 亚伯兰就把这一切拿了来， 每样都从当中劈开， 一半一半相对摆列； 只是鸟却没有劈开。

11 有鸷鸟下来， 落在这些尸骸上， 亚伯兰就把它们吓走了。

12 日落的时候， 亚伯兰沉沉地睡着了， 忽然有可怕的大黑暗落在他身上。

13 耶和华对亚伯兰说： "你要确实地知道， 你的后裔必在外地寄居， 也必服事那地的人， 那地的人苦待他们四百年。

14 他们所要服事的那国， 我要亲自惩罚。后来他们必带着很多财物， 从那里出来。

15 你必得享长寿， 被人埋葬， 平平安安地回到你列祖那里。

16 到了第四代， 他们必回到这里， 因为亚摩利人的罪孽还没有满盈。"

17 日落天黑的时候， 忽然有冒烟的炉和烧着的火把， 从那些肉块中经过。

18 就在那时候， 耶和华与亚伯兰立约说： "我已经把这地赐给你的后裔了， 就是从埃及河直到幼发拉底河之地；

19 就是基尼人、基尼洗人、甲摩尼人、

20 赫人、比利洗人、利乏音人、

21 亚摩利人、迦南人、革迦撒人、耶布斯人之地。"