1 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.

2 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden

3 och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.

4 Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.

5 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»

6 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»

7 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

8 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.

9 Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade: »Därinne i tältet.»

10 Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.

11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.

12 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»

13 Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'

14 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»

15 Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»

16 Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

17 Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

18 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

19 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»

20 Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

21 därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

22 Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

23 Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

24 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

25 Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»

26 HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»

27 Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.»

28 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»

29 Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»

30 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»

31 Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»

32 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»

33 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

1 耶和华在幔利橡树那里， 向亚伯拉罕显现。那时， 是一天中最热的时候， 亚伯拉罕正坐在帐棚门口；

2 他举目观看， 忽然看见三个人在他对面站着； 亚伯拉罕看见了， 就从帐棚门口跑去迎接他们， 俯伏在地，

3 说： "我主啊， 我若在你眼前蒙恩， 求你不要离开你的仆人。

4 让我叫人拿点水来， 你们可以洗洗脚， 然后在树下歇一歇。

5 让我拿点饼来给你们吃， 使你们可以恢复精力， 然后再走， 因为你们既然到了仆人这里来， 就应该这样。"他们说： "就照着你所说的去作。"

6 亚伯拉罕赶快进帐棚， 到撒拉那里， 说： "你快拿三斗细面调和， 作些饼。"

7 亚伯拉罕又跑到牛群里， 牵了一头又嫩又好的牛犊， 交给仆人； 仆人就赶快去预备。

8 亚伯拉罕又拿了乳酪、奶和预备好的牛犊肉来， 摆在他们面前。他们吃的时候， 亚伯拉罕在树下侍候他们。

9 他们问亚伯拉罕： "你的妻子撒拉在哪里？"他回答： "在帐棚里。"

10 其中一位说： "到明年这个时候， 我必回到你这里来。那时， 你的妻子撒拉必生一个儿子。"撒拉在那人后面的帐棚门口， 也听见了这话。

11 当时， 亚伯拉罕和撒拉都老了， 撒拉的月经也停止了。

12 撒拉心里暗笑， 说： "现在我已经衰老了， 我的丈夫也老了， 我还有房事的乐趣吗？"

13 耶和华对亚伯拉罕说： "撒拉为什么暗笑说： ‘我已经老了， 真的还能生育吗？’

14 耶和华岂有难成的事吗？到明年这个时候， 我要回到你这里来， 那时， 撒拉必生一个儿子。"

15 撒拉害怕起来， 就否认， 说： "我没有笑。"但那位说： "不， 你实在笑了。"

16 三人就从那里起身， 向着所多玛观望。亚伯拉罕与他们同行， 要送他们一程。

17 耶和华说： "我要作的事， 岂可瞒着亚伯拉罕呢？

18 亚伯拉罕必要成为强大兴盛的国， 地上的万国， 都必因他得福。

19 我拣选了他， 是要他吩咐子孙， 和他的家属， 遵守我耶和华的道， 秉公行义， 好叫我耶和华应许亚伯拉罕的话都可实现。"

20 耶和华说： "控告所多玛和蛾摩拉的声音甚大， 他们的罪恶极重。

21 我现在要下去， 看看他们所行的， 是不是全像那声闻于我的控告； 如果不是， 我也会知道的。"

22 其中二人从那里动身， 向所多玛走去， 亚伯拉罕却仍然站在耶和华面前。

23 亚伯拉罕上前说： "你真的要把义人和恶人一同除灭吗？

24 假如城中有五十个义人， 你还真的要除灭那地方， 不为城里的五十个义人而赦免那地方吗？

25 你绝不会作这样的事： 把义人与恶人一同杀死， 把义人和恶人一样看待， 你绝不会这样！ 审判全地的主， 岂可不行公义吗？"

26 耶和华说： "我若在所多玛城中找到五十个义人， 我就因他们的缘故， 赦免那地方所有的人。"

27 亚伯拉罕回答， 说： "我虽然是灰尘， 还大胆地对我主说话。

28 假如这五十个义人中缺少了五个， 你会因为缺少了五个就毁灭全城吗？"他说： "我若在那里找到四十五个， 我也不会毁灭那城。"

29 亚伯拉罕再问他说： "假如在那里找到四十个呢？"他回答： "我因这四十个的缘故， 也不这样作。"

30 亚伯拉罕说： "请我主不要动怒， 容我再问： ‘假如在那里找到三十个呢？’"他回答： "我若在那里找到三十个， 也不这样作。"

31 亚伯拉罕说： "我再大胆地对我主说， 假如在那里找到二十个呢？"他回答： "我因这二十个的缘故， 也不毁灭那城。"

32 亚伯拉罕说： "请我主不要动怒， 容我问这最后的一次， 假如在那里找到十个呢？"他回答： "我因这十个的缘故， 也不毁灭那城。"

33 耶和华与亚伯拉罕说完了话， 就走了； 亚伯拉罕也回到自己的地方去了。