1 Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden på sitt ansikte

2 och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd.» De svarade: »Nej, vi vilja stanna på gatan över natten.»

3 Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åto.

4 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.

5 Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, så att vi få känna dem.»

6 Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig

7 och sade: »Mina bröder, gören icke så illa.

8 Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man. Dem vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I finnen för gott. Gören allenast icke något mot dessa män, eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»

9 Men de svarade: »Bort med dig!» Och de sade ytterligare: »Denne, en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han vill dock ständigt upphäva sig som domare. Men nu skola vi göra dig mer ont än dem.» Och de trängde med våld in på mannen Lot och stormade fram för att spränga dörren.

10 Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset och stängde dörren.

11 Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.

12 Och männen sade till Lot: »Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.

13 Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva dem.»

14 Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty HERREN skall fördärva staden.» Men hans mågar menade att han skämtade.

15 När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning.»

16 Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de honom.

17 Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»

18 Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.

19 Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att jag omkommer.

20 Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten; låt mig fly undan dit -- den är ju så liten -- på det att jag må bliva vid liv.»

21 Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.

22 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du har kommit dit.» Därav fick staden namnet <b>Soar</b>.

23 Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar,

24 lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra;

25 och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.

26 Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.

27 Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför HERREN,

28 och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn.

29 Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.

30 Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar i en grotta.

31 Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja.

32 Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»

33 Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.

34 Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»

35 Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.

36 Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.

37 Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från honom härstamma moabiterna ända till denna dag.

38 Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; från honom härstamma Ammons barn ända till denna dag.

1 黄昏的时候， 那两位天使到了所多玛， 当时罗得正坐在所多玛的城门口。罗得一看见他们， 就起来迎接他们， 俯伏在地，

2 说： "我主啊， 请你们到仆人的家里住一夜， 洗洗你们的脚， 清早起来再赶路。"他们回答： "不， 我们要在街上过夜。"

3 但由于罗得再三的请求， 他们才肯跟他回去， 进了他的家。罗得为他们预备了筵席， 烤了无酵饼， 他们就吃了。

4 他们还没有躺下睡觉， 那城里的人， 就是所多玛的男人， 无论是年轻的或是年老的， 都从各处来围住罗得的房子。

5 他们呼唤罗得， 对他说： "今晚到你这里来的人在哪里？把他们带出来， 我们要与他们同房。"

6 罗得出来， 随手把门关上， 到门口众人那里，

7 说： "我的弟兄们， 请不要作恶。

8 看哪， 我有两个女儿， 是还没有和男人同房的， 让我把她们带出来， 你们高兴怎样待她们， 就怎样行吧！ 只是这两个人， 因为他们是到舍下来的， 你们不可向他们作什么。"

9 众人却说： "滚开！ "又说： "一个来这里寄居的人， 竟作起审判官来； 现在我们要害你， 比害他们还要厉害。"众人就向罗得极力拥挤， 他们冲前要打破房门。

10 那两个人却伸出手来， 把罗得拉进屋里去， 并把门关上。

11 然后击打那些门外的人， 使他们无论老少， 都眼目昏眩， 以致找不到门口。

12 那二人对罗得说： "你这里还有什么人没有？无论是女婿、儿女， 或是城中所有属你的人， 都要把他们从这地方带走。

13 我们快要毁灭这地方了， 因为控告他们的声音在耶和华面前实在很大， 所以耶和华派我们来毁灭这地方。"

14 于是罗得出去， 告诉娶了他女儿的女婿说： "你们起来离开这地方； 因为耶和华就要毁灭这城。"但是他的女婿以为他在开玩笑。

15 天快亮的时候， 两位天使催促罗得说： "起来， 带你的妻子， 和你这里的两个女儿出去， 免得你因这城的罪孽被除灭。"

16 罗得还在犹豫不决的时候， 二人因为耶和华宽容罗得， 就拉着罗得的手， 和他妻子的手， 以及他两个女儿的手， 把他们带出来， 安置在城外。

17 二人把他们带出来以后， 其中一位说： "逃命吧， 不要回头看， 也不可留在这片平原上， 要逃到山上去， 免得你被除灭。"

18 罗得对他们说： "我主啊！ 请不要这样。

19 看哪， 你仆人既然在你眼前蒙恩， 你又向我大施慈爱， 救活我的性命； 可是我还逃不到山上， 恐怕这灾祸就追上了我， 我就死了。

20 看哪， 这座城很近， 可以逃到那里， 那只是一座小城， 请让我逃到那里去。那不是一座小城吗？这样我就可以活命了。"

21 有一位天使对他说： "这事我也答应你， 你所说的这城， 我必不倾覆。

22 你赶快逃到那里去， 因为你还没有到达那里， 我就不能作什么。"因此那城名叫琐珥。

23 罗得到达琐珥的时候， 太阳已经从地面升上来了。

24 当时， 耶和华就使硫磺与火， 从天上耶和华那里降与所多玛和蛾摩拉；

25 把那些城和全平原， 以及城中所有的居民， 连地上生长的， 都毁灭了。

26 罗得的妻子向后一望， 就变成了盐柱。

27 亚伯拉罕清早起来， 到他从前站在耶和华面前的地方，

28 向所多玛和蛾摩拉， 以及平原全地观望。不料， 看见那地有烟上升， 好像烧窑的烟一样。

29 神毁灭那平原上的众城， 倾覆罗得所住过的众城的时候， 神记念亚伯拉罕， 把罗得从倾覆中救出来。

30 罗得因为怕住在琐珥， 就与他的两个女儿， 一同离开琐珥上了山， 住在那里； 他和两个女儿住在一个洞里。

31 大女儿对小女儿说： "我们的爸爸已经老了， 这地又没有男人可以按着世上的常规进来与我们亲近。

32 来吧， 我们可以叫父亲喝酒， 然后与他同睡， 这样我们可以借着父亲保全后裔。"

33 当夜， 她们叫父亲喝酒， 大女儿就进去与父亲同睡， 她什么时候躺下， 什么时候起来， 她父亲都不知道。

34 第二天， 大女儿对小女儿说： "昨夜我与父亲同睡了， 今夜我们再叫父亲喝酒， 你可以进去与他同睡， 这样我们可以借着父亲保全后裔。"

35 当夜， 她们又叫父亲喝酒， 小女儿就起来， 与父亲同睡； 她什么时候躺下， 什么时候起来， 她父亲都不知道。

36 这样， 罗得的两个女儿， 都从她们的父亲怀了孕。

37 大女儿生了一个儿子， 给他起名叫摩押， 就是现在摩押人的始祖。

38 小女儿也生了一个儿子， 给他起名叫便．亚米， 就是现在亚扪人的始祖。