1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: »Min son!» Han svarade honom: »Vad vill du?»

2 Då sade han: »Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.

3 Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;

4 red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»

5 Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,

6 sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:

7 'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'

8 Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.

9 Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.

10 Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»

11 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.

12 Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse.»

13 Då sade hans moder till honom: »Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig.»

14 Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.

15 Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.

16 Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.

17 Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.

18 Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du? Vem är du, min son?»

19 Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»

20 Men Isak sade till sin son: »Huru har du så snart kunnat finna något, min son?» Han svarade: »HERREN, din Gud, skickade det i min väg.»

21 Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke.»

22 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»

23 Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.

24 Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?» Han svarade: »Ja.»

25 Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig.» Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.

26 Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig, min son.»

27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: »Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.

28 Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.

29 Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!»

30 Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.

31 Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: »Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»

32 Hans fader Isak frågade honom: »Vem är du?» Han svarade: »Jag är Esau, din förstfödde son.»

33 Då blev Isak övermåttan häpen och sade: »Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva.»

34 När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: »Välsigna också mig, min fader.»

35 Men han svarade: »Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse.»

36 Då sade han: »Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.» Och han frågade: »Har du då ingen välsignelse kvar för mig?»

37 Isak svarade och sade till Esau: »Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?»

38 Esau sade till sin fader: »Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader.» Och Esau brast ut i gråt.

39 Då svarade hans fader Isak och sade till honom: »Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.

40 Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals.»

41 Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: »Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob.»

42 När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: »Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.

43 Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,

44 och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,

45 ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?»

46 Och Rebecka sade till Isak: »Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?»

1 以撒年老， 眼睛昏花， 看不见东西了； 他把他的大儿子以扫叫了来， 对他说： "我儿啊！ "以扫回答他： "我在这里。"

2 以撒说： "现在我已经老了， 不知道什么时候会死。

3 你现在拿你打猎的用具， 就是你的箭囊和弓， 出到田野去为我打猎。

4 照我所喜欢的， 给我预备美味的食物， 拿来给我吃； 好让我在未死以前给你祝福。"

5 以撒对他儿子以扫说话的时候， 利百加也听见。以扫到田野去打猎， 要带些野味回来。

6 利百加就对她儿子雅各说： "我听见你父亲对你的哥哥以扫这样说：

7 ‘你去为我打些猎物回来， 给我预备美味的食物， 让我吃了， 在我未死以前可以在耶和华面前给你祝福。’

8 我儿啊， 现在你要听我的话， 照着我吩咐你的去作。

9 你快到羊群那里去， 给我牵两只肥嫩的小山羊来， 我要照你父亲所喜欢的， 给他预备美味的食物。

10 然后你要拿去给你父亲吃， 好让他在未死以前给你祝福。"

11 雅各对他的母亲利百加说： "但是哥哥以扫浑身是毛， 而我却是个皮肤光滑的人。

12 万一我父亲摸着我， 必以为我是骗子， 那时我就必自招咒诅， 而不是祝福了。"

13 他母亲对他说： "我儿啊， 愿你所招的咒诅归到我身上吧， 你只管听我的话， 去把羊牵来给我。"

14 他就去把羊羔牵来， 交给他母亲， 他母亲就照他父亲所喜欢的， 预备美味的食物。

15 利百加又把大儿子以扫留在家里最好的衣服拿来， 给她小儿子雅各穿上。

16 又用小山羊的皮， 包在雅各的手上和他颈上光滑的地方。

17 然后， 她把自己所预备美味的食物和饼， 放在她儿子雅各的手里。

18 雅各来到他父亲那里， 说： "我父啊！ "以撒说： "我在这里， 我儿啊， 你是谁？"

19 雅各对他父亲说： "我就是你的长子以扫， 你吩咐我作的， 我已经照样作了。请坐起来， 吃我的猎物， 好给我祝福。"

20 以撒问他的儿子： "我儿啊， 你怎么这样快就猎到了呢？"雅各回答： "因为耶和华你的 神叫我碰着好机会。"

21 以撒对雅各说： "我儿啊， 你上前来， 让我摸摸你， 看看你是不是我的儿子以扫。"

22 雅各就走近他父亲以撒身边， 以撒摸着他， 说： "声音是雅各的声音， 手却是以扫的手。"

23 以撒认不出他来， 因为他的手上有毛， 好像他哥哥以扫的手一样， 于是给他祝福。

24 以撒问： "你真是我的儿子以扫吗？"他回答： "我是。"

25 以撒说： "把食物递给我， 好让我吃我儿子的猎物， 我就给你祝福。"雅各把食物递给他， 他就吃了； 又拿酒给他， 他也喝了。

26 他父亲以撒对他说： "我儿啊， 你上前来， 和我亲嘴。"

27 他就上前和父亲亲嘴； 他父亲一闻到他衣服的香气， 就给他祝福， 说： "看哪， 我儿子的香气， 好像蒙耶和华赐福的田地所发出的香气一样。

28 愿 神赐给你天上的甘露， 地上的沃土， 以及大量五谷和美酒。

29 愿万民服事你， 愿万族向你下拜， 愿你作你兄弟的主人， 愿你母亲的子孙向你下拜。咒诅你的， 愿他受咒诅； 给你祝福的， 愿他蒙福。"

30 以撒给雅各祝福完了， 雅各刚刚从他父亲以撒那里出来的时候， 他哥哥以扫就打猎回来了。

31 他也预备了美味的食物， 拿来给他父亲， 对他说： "请我父起来， 吃你儿子的猎物， 好给我祝福。"

32 他父亲以撒问他： "你是谁？"他回答： "我就是你的长子以扫。"

33 以撒就大大地战兢起来， 说： "那么， 刚才去打猎又拿猎物给我的是谁呢？在你未来以先， 我已经吃了， 又给他祝福了； 他将来必定蒙福。"

34 以扫听了他父亲的话， 就非常痛心， 放声大哭， 对他父亲说： "我父啊， 求你也给我祝福。"

35 以撒说： "你弟弟已经前来， 用诡计把你的祝福夺去了。"

36 以扫说： "他名叫雅各不是很对吗？因为他欺骗了我两次。从前他夺去我的长子名分， 现在他又夺去我的祝福。"以扫又说： "你再没有祝福留给我吗？"

37 以撒回答以扫， 说： "我已经立他作你的主人， 又把他所有的兄弟给了他作仆人， 并且把五谷和美酒供给他了。我儿啊， 我还可以为你作什么呢？"

38 以扫问他的父亲： "我父啊， 你只有一个祝福吗？我父啊， 求你也给我祝福。"以扫就放声大哭。

39 他父亲以撒回答他， 说： "你住的地方必远离地上的沃土， 远离天上的甘露。

40 你必依靠刀剑生活， 你必服事你的弟弟； 到你自由的时候， 你必从你的颈项上挣脱他的轭。"

41 以扫因为他父亲给雅各所祝的福， 就怀恨雅各； 以扫心里想： "为我父亲守丧的时候近了， 到时我必杀我的弟弟雅各。"

42 有人把利百加大儿子以扫所说的话告诉了利百加， 她就派人把她小儿子雅各叫了来， 对他说： "你哥哥以扫想要杀你， 报仇雪恨。

43 我儿啊， 现在你要听我的话； 起来， 逃到哈兰我哥哥拉班那里去吧。

44 与他住些时日， 等到你哥哥的怒气消了。

45 你哥哥对你消了怒气， 忘记了你对他所作的事， 我就派人去把你从那里接回来。我何必在一日之内丧失你们两个呢？"

46 利百加对以撒说： "我因为这些赫人女子， 连性命都厌恶了。如果雅各也从这地的女子中， 娶了像这样的赫人女子为妻， 那我活着还有什么意思呢？"