1 Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.

2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;

3 därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.

4 Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De svarade: »Vi äro från Haran.»

5 Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade: »Ja.»

6 Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»

7 Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»

8 Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»

9 Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.

10 När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.

11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.

12 Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.

13 Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.

14 Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid.

15 Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»

16 Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.

17 Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.

18 Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»

19 Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»

20 Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.

21 Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»

22 Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.

23 Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.

24 Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.

25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»

26 Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.

27 Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»

28 Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.

29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.

30 Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.

31 Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.

32 Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN <b>har sett till mitt lidande</b>; ja, nu skall min man hava mig kär.»

33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN <b>har hört</b> att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.

34 Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man <b>hålla sig till</b> mig; jag har ju fött honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.

35 Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag <b>tacka</b> HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda. härledes.

1 雅各继续前行， 到了东方人的地方。

2 他看见田间有一口井； 有三群羊躺卧在井旁， 因为人都是用那井里的水给羊群喝； 井口上有一块大石头。

3 当所有羊群都到齐了， 牧人就把井口的石头辊开， 取水给羊群喝， 然后把石头放回井口原处。

4 雅各问这些牧人： "弟兄们， 你们是哪里来的？"他们回答： "我们是从哈兰来的。"

5 他问他们： "你们认识拿鹤的孙子拉班吗？"他们回答： "我们认识。"

6 雅各又问他们： "他平安吗？"他们回答： "平安。你看， 他的女儿拉结领着羊群来了。"

7 雅各说： "现在太阳还高， 不是牲畜聚集的时候； 你们取水给羊群喝， 再去牧放吧。"

8 他们回答： "我们不能这样作， 必须等到所有的羊群都到齐了， 有人把井口的石头辊开， 我们才可以取水给羊群喝。"

9 雅各还跟他们说话的时候， 拉结领着她父亲的羊群来了。拉结原来是个牧羊女。

10 雅各看见了舅父拉班的女儿拉结， 和舅父拉班的羊群， 就上前来， 把井口的石头辊开， 取水给舅父拉班的羊群喝。

11 雅各和拉结亲嘴， 就放声大哭。

12 雅各告诉拉结， 自己是她父亲的外甥， 是利百加的儿子。拉结就跑去告诉她的父亲。

13 拉班听见了关于外甥雅各的消息， 就跑去迎接他， 拥抱他， 和他亲嘴， 带他到自己的家里。雅各就把一切经过都告诉拉班。

14 拉班对雅各说： "你实在是我的骨肉。"雅各就与拉班同住了一个月。

15 拉班对雅各说： "你因为是我的外甥， 就要白白地服事我吗？告诉我， 你要什么报酬？"

16 拉班有两个女儿； 大的名叫利亚， 小的名叫拉结。

17 利亚的眼睛虽然可爱， 拉结却生得身材美丽， 样貌娟秀。

18 雅各爱拉结， 所以对拉班说： "我愿为你的小女儿拉结服事你七年。"

19 拉班说： "我把她给你， 比给别人更好， 你就与我同住吧。"

20 于是， 雅各为拉结服事了拉班七年； 他就看这七年好像几天一样， 因为他爱拉结。

21 雅各对拉班说： "期限到了， 请把我的妻子给我， 好让我与她亲近。"

22 拉班就摆设筵席， 邀请了那地方所有的人。

23 到了晚上， 拉班把自己的女儿利亚带来给雅各， 雅各就与她亲近。

24 拉班又把自己的婢女悉帕给了女儿利亚作婢女。

25 到了早晨， 雅各才看出原来是利亚， 就对拉班说： "你向我作的是什么事呢？我服事你， 不是为了拉结的缘故吗？你为什么欺骗我呢？"

26 拉班回答： "大女儿还没有出嫁， 就先把小女儿嫁出去， 我们这地方是没有这规矩的。

27 你与大女儿七天的庆典过了以后， 我们也把小女儿给你， 只是你要再服事我七年。"

28 于是雅各这样作了。他与利亚七天的庆典过了以后， 拉班就把自己的女儿拉结给雅各为妻。

29 拉班又把自己的婢女辟拉给了女儿拉结作婢女。

30 雅各也与拉结亲近， 并且爱拉结胜过爱利亚； 于是他再服事了拉班七年。

31 耶和华见利亚失宠， 就使她生育， 拉结却不生育。

32 利亚怀孕， 生了一个儿子， 就给他起名叫流本， 因为她说： "耶和华看见了我的苦情， 现在我的丈夫必爱我了。"

33 她又怀孕， 生了一个儿子， 就说： "耶和华因为听见我失宠， 所以又赐给我这个儿子。"于是给他起名叫西缅。

34 她又怀孕， 生了一个儿子， 就说： "这一次， 我的丈夫要依恋我了， 因为我已经给他生了三个儿子。"因此给孩子起名叫利未。

35 她又怀孕， 生了一个儿子， 就说： "这一次， 我要赞美耶和华了。"因此给孩子起名叫犹大。这样， 她才停止了生育。