1 Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;

2 och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.» Och han gav den platsen namnet <b>Mahanaim</b>.

3 Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;

4 och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;

5 och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon.»

6 När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.»

7 Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.

8 Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma.»

9 Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',

10 jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.

11 Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.

12 Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'»

13 Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau

14 två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,

15 trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.

16 Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna.»

17 Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',

18 då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'»

19 Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.

20 Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'» Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»

21 Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.

22 Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.

23 Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.

24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.

25 Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.

26 Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»

27 Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.»

28 Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har <b>kämpat</b> med <b>Gud</b> och med människor och vunnit seger.»

29 Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där.

30 Men Jakob gav platsen namnet <b>Peniel</b>, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».

31 Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.

32 Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.

1 雅各继续他的路程， 神的众使者遇见他。（本节在《马索拉抄本》为32:2）

2 雅各看见他们， 就说： "这是 神的军队。"于是给那地方起名叫玛哈念。

3 雅各先派使者到西珥地， 就是以东的地区， 他的哥哥以扫那里去，

4 吩咐他们说： "你们要对我主以扫这样说： ‘你的仆人雅各这样说： 我在拉班那里寄居， 一直到现在。

5 我拥有牛、驴、羊群、仆婢， 现在派人来报告我主， 希望得到你的欢心。’"

6 使者回到雅各那里说： "我们到了你哥哥以扫那里， 他带着四百人， 正迎着你来。"

7 雅各感到非常惧怕和焦虑， 就把随行的人、羊群、牛群和骆驼， 分成两队，

8 心里想： "即使以扫来击杀这一队， 余下的一队还可以逃脱。"

9 雅各说： "耶和华， 我祖亚伯拉罕的 神， 我父以撒的 神啊， 你曾经对我说过： ‘回到你自己的故乡， 到你的亲族那里去， 我必厚待你。’

10 你向你仆人所施的一切慈爱和信实， 我实在不配得。从前我只拿着我的手杖过这约旦河； 现在我却拥有这两队人马了。

11 求你救我脱离我哥哥以扫的手， 因为我怕他来击杀我， 连母亲和孩子也击杀了。

12 你曾经说过： ‘我必厚待你， 使你的后裔好像海边的沙一样， 多到不可胜数。’"

13 那天晚上， 雅各在那里过夜。然后从他所拥有的牲畜中， 取出一部分， 作为给他哥哥以扫的礼物，

14 就是母山羊二百只、公山羊二十只、母绵羊二百只、公绵羊二十只、

15 哺乳的母骆驼三十匹， 各带着驹子， 母牛四十头、公牛十头、母驴二十头、公驴十头。

16 雅各把这些分成一队一队， 交在仆人的手里， 又对仆人说： "你们先过去， 每队之间要留一段距离。"

17 他又吩咐走在最前的仆人说： "我哥哥以扫遇见你的时候， 如果问你： ‘你的主人是谁？你要到哪里去？在你前面的这些牲畜是谁的？’

18 你就要回答： ‘是你仆人雅各的， 是送给我主以扫的礼物， 他自己也在我们后面。’"

19 他又吩咐第二个、第三个和所有跟在队伍后面的人说： "你们遇见以扫的时候， 都要这样对他说。

20 你们还要说： ‘你的仆人雅各在我们后面。’"因为他心里想： "我先送礼物去， 借此与他和解， 然后再与他见面， 或者他会原谅我。"

21 于是礼物先过去了； 那天晚上雅各在营中过夜。

22 雅各那夜起来， 带着他的两个妻子、两个婢女和十一个孩子， 都过了雅博渡口。

23 他带着他们， 先打发他们过河， 然后又打发他所有的都过去。

24 只留下雅各一人， 有一个人来与他摔角， 直到天快亮的时候。

25 那人见自己不能胜过他， 就在他的大腿窝上打了一下。于是， 雅各与那人摔角的时候， 大腿窝脱了节。

26 那人说： "天快亮了， 让我走吧。"雅各说： "如果你不给我祝福， 我就不让你走。"

27 那人问他： "你叫什么名字？"他回答： "雅各。"

28 那人说： "你的名字不要再叫雅各， 要叫以色列， 因为你与 神与人较力， 都得了胜。"

29 雅各问他， 说： "请把你的名告诉我。"那人回答： "为什么问我的名呢？"他就在那里给雅各祝福。

30 于是， 雅各给那地方起名叫毗努伊勒， 意思说： "我面对面看见了 神， 我的性命仍得保全。"

31 雅各经过毗努伊勒的时候， 太阳刚刚出来， 照在他身上。他因为大腿的伤， 跛脚行走。

32 因此， 以色列人直到现在都不吃大腿窝上的筋， 因为那人在雅各的大腿窝上的筋打了一下。