1 Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att besöka landets döttrar.

2 Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne.

3 Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.

4 Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka till hustru.»

5 Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad. Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.

6 Så gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob för att tala med honom.

7 Men när Jakobs söner kommo hem från marken, sedan de hade fått höra vad som hade hänt, blevo de förbittrade och vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter -- en otillbörlig gärning.

8 Då talade Hamor med dem och sade: »Min son Sikems hjärta har fäst sig vid eder syster; given henne åt honom till hustru.

9 Och befrynden eder med oss; given edra döttrar åt oss, och tagen I våra döttrar till hustrur,

10 och bosätten eder hos oss, ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga omkring och förvärva besittningar.»

11 Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: »Låten mig finna nåd för edra ögon; vad I fordren av mig vill jag giva.

12 Begären av mig huru stor brudgåva och skänk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.»

13 Då svarade Jakobs söner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skändat deras syster Dina,

14 och sade till dem: »Vi kunna icke samtycka till att giva vår syster åt en man som har förhud; ty sådant hålla vi för skamligt.

15 Allenast på det villkoret skola vi göra eder till viljes, att I bliven såsom vi, därigenom att allt mankön bland eder omskäres.

16 Då skola vi giva våra döttrar åt eder och själva taga edra döttrar till hustrur; och vi skola då bo hos eder och bliva med eder ett enda folk.

17 Men om I icke viljen lyssna till oss och låta omskära eder, så skola vi taga vår syster och draga bort.»

18 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begärde.

19 Och den unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått behag till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än någon annan i hans faders hus.

20 Så trädde då Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till männen i staden och sade:

21 »Dessa män äro fredligt sinnade mot oss; må vi alltså låta dem bo i landet och draga omkring där; landet har ju utrymme nog för dem. Vi vilja taga deras döttrar till hustrur åt oss och giva dem våra döttrar.

22 Men allenast på det villkoret skola männen göra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankön bland oss omskäres, likasom de själva äro omskurna.

23 Och då bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vår tillhörighet. Må vi fördenskull allenast göra dem till viljes, så skola de bo kvar hos oss.»

24 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankön, så många som bodde inom hans stadsport, läto omskära sig.

25 Men på tredje dagen, då de voro sjuka av såren, togo Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföllo staden oförtänkt och dräpte allt mankön.

26 Också Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin väg.

27 Och Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad;

28 de togo deras får och fäkreatur och åsnor, både vad som fanns i staden och vad som fanns på fältet.

29 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor förde de bort såsom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

30 Men Jakob sade till Simeon och Levi: »I haven dragit olycka över mig, då I nu haven gjort mig förhatlig för landets inbyggare, kananéerna och perisséerna. Mitt folk är allenast en ringa hop; man skall nu församla sig mot mig och slå mig ihjäl; så skall jag med mitt hus förgöras.»

31 Men de svarade: »Skulle man då få behandla vår syster såsom en sköka?»

1 利亚给雅各所生的女儿底拿， 出去要看看当地的女子。

2 当地的首长， 希未人哈抹的儿子示剑， 看见她， 就拉住她， 把她强奸， 污辱了她。

3 示剑的心恋慕雅各的女儿底拿， 他深爱这少女， 就用甜言蜜语安慰她。

4 示剑对他父亲哈抹说： "求你为我聘这女子为妻。"

5 雅各听见示剑奸污了他的女儿底拿； 但那时他的儿子正在田间看守他的牲畜， 所以他没有作声， 只等他们回来。

6 示剑的父亲哈抹出来见雅各， 要与他商议。

7 雅各的儿子听见了这事， 就从田间回来； 各人都感到非常悲痛和忿怒， 因为示剑在以色列中作了丑事， 就是把雅各的女儿奸污了， 这是不应该作的。

8 哈抹与他们商议说： "我儿子示剑的心依恋你们家的女儿， 请你们把她给我的儿子为妻吧。

9 你们与我们可以彼此结亲； 你们可以把女儿嫁给我们， 也可以娶我们的女儿为妻。

10 这样， 你们可以与我们同住； 这地就摆在你们面前， 只管在其中居住， 来往作买卖， 购置产业吧。"

11 示剑对底拿的父亲和她的兄弟说： "但愿我得你们的喜悦， 无论你们要什么， 我必给你们。

12 任由你们向我要多重的聘金和多大的礼物， 我必照你们所说的给你们， 只要你们把这少女给我为妻就是了。"

13 雅各的众子， 因为示剑奸污了他们的妹妹底拿， 就用欺诈的话回答示剑和他父亲哈抹，

14 对他们说： "我们不能把妹妹给一个没有受割礼的人为妻， 因为那是我们的耻辱。

15 只有一个条件， 我们才可以答允你们， 就是你们当中所有的男子都受割礼， 像我们一样。

16 我们就可以把女儿嫁给你们， 也可以娶你们的女儿为妻； 我们可以与你们同住， 大家成为一族人。

17 但如果你们不肯听从我们受割礼， 我就要把我们家的女儿带走了。"

18 哈抹和他儿子示剑觉得他们的提议很好。

19 那少年就立刻照着去作， 因为他喜爱雅各的女儿； 他在他父亲的全家中又是最受尊敬的。

20 哈抹和他儿子示剑来到自己的城的门口， 对城里的人说：

21 "这些人与我们和平相处， 不如让他们在这地居住， 来往作买卖吧。这地两边都很宽阔， 可以容纳他们； 我们可以娶他们的女儿为妻， 也可以把我们的女儿嫁给他们。

22 但是只有一个条件， 这些人才应允与我们同住， 大家成为一族人， 就是我们中间所有的男子都受割礼， 好像他们受了割礼一样。

23 这样他们的牲畜、财产和所有的牲口， 不都要归我们所有吗？只要我们应允他们的条件， 他们就与我们同住了。"

24 所有从城门出入的人， 都听从了哈抹和他儿子示剑的话。于是， 所有从城门出入的男子， 都受了割礼。

25 到了第三天， 他们正在疼痛的时候， 雅各的两个儿子， 就是底拿的哥哥西缅和利未拿着刀剑， 趁着他们想不到的时候， 进了那城， 把所有的男子都杀了。

26 又用刀剑杀了哈抹和他儿子示剑， 然后从示剑的家里把底拿带走。

27 雅各的儿子因为他们的妹妹被人奸污了， 就来到被杀的人那里， 抢掠那城，

28 夺去他们的羊群、牛群和驴， 以及城里和田间所有的，

29 又把他们所有的财物、孩子和妇女都掳去。屋里所有的东西， 都抢掠一空。

30 雅各对西缅和利未说： "你们连累了我， 使我在这地的居民， 就是在迦南人和比利洗人中间， 成了可憎的人。我们人数不多， 如果他们联合起来对付我， 攻击我， 我和我的家就必灭绝了。"

31 他们回答说： "他怎可以待我们的妹妹好像妓女一样呢？"