1 Men hungersnöden var svår i landet.

2 Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras fader till dem: »Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss.»

3 Men Juda svarade honom och sade: »Mannen betygade högtidligt och sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

4 Om du nu låter vår broder följa med oss, så skola vi fara ned och köpa säd till föda åt dig.

5 Men om du icke låter honom följa med oss, så vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

6 Då sade Israel: »Varför gjorden I så illa mot mig och berättaden för mannen att I haden ännu en broder?»

7 De svarade: »Mannen frågade noga om oss och vår släkt; han sade: 'Lever eder fader ännu? Haven I någon broder?' Då omtalade vi för honom huru det förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle säga: 'Fören eder broder hitned'?»

8 Och Juda sade till sin fader Israel: »Låt ynglingen följa med mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.

9 Jag vill ansvara för honom; av min hand må du utkräva honom. Om jag icke för honom åter till dig och ställer honom inför ditt ansikte, så vill jag vara en syndare inför dig i all min tid.

10 Sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan hava varit tillbaka för andra gången.»

11 Då svarade deras fader Israel dem: »Måste det så vara, så gören nu på detta sätt: tagen av landets bästa frukt i edra säckar och fören det till mannen såsom skänk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienötter och mandlar.

12 Och tagen dubbla summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra säckar. Kanhända var det ett misstag.

13 Tagen ock eder broder med eder, och stån upp och faren tillbaka till mannen.

14 Men Gud den Allsmäktige låte eder finna barmhärtighet inför mannen, så att han tillstädjer eder andre broder och Benjamin att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös, så må det då ske.»

15 Då togo männen de nämnda skänkerna och togo med sig dubbla summan penningar, därtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och trädde inför Josef.

16 Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmästare: »För dessa män in i mitt hus; och låt slakta och tillreda en måltid, ty männen skola äta middag med mig.»

17 Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i Josefs hus.

18 Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de sade: »Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar; ty han vill nu störta sig på oss och överfalla oss och göra oss själva till trälar och taga ifrån oss våra åsnor.»

19 Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom vid ingången till huset

20 och sade: »Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss

21 och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

22 Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra säckar.»

23 Då svarade han: »Varen vid gott mod, frukten icke; det är eder Gud och eder faders Gud som har låtit eder finna en skatt i edra säckar; edra penningar har jag fått.» Sedan hämtade han Simeon ut till dem.

24 Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.

25 Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.

26 När sedan Josef hade kommit hem, förde de skänkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och föllo ned för honom till jorden.

27 Och han hälsade dem och frågade: »Står det väl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?»

28 De svarade: »Ja, det står väl till med vår fader, din tjänare; han lever ännu.» Och de bugade sig och föllo ned för honom.

29 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frågade han: »Är detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?» Därpå sade han: »Gud vare dig nådig, min son.»

30 Men Josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin kammare och grät där.

31 Därefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut och betvang sig och sade: »Sätten fram mat.»

32 Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är nämligen en styggelse för egyptierna.

33 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra.

34 Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

1 那地的饥荒十分严重。

2 他们把从埃及带回来的粮食都吃完了。他们的父亲就对他们说： "你们再去替我们买些粮食回来吧。"

3 犹大对他说： "那人认真地警告我们说： ‘如果你们的弟弟不与你们一起来， 你们就不得见我的面。’

4 如果你让我们的弟弟与我们同去， 我们就下去替你买粮食。

5 如果你不让他去， 我们也不下去， 因为那人对我们说： ‘如果你们的弟弟不与你们一起来， 你们就不得见我的面。’"

6 以色列说： "你们为什么这样害我， 告诉那人你们还有个弟弟呢？"

7 他们回答： "那人确实查问有关我们和我们亲属的事， 说： ‘你们的父亲还活着吗？你们还有其他的兄弟吗？’我们就照着这些话回答他。我们怎么知道他会说： ‘你们必要把你们的弟弟带下来’呢？"

8 犹大对他父亲以色列说： "你若打发那孩子与我同去， 我们就立刻起程， 好叫我们和你， 以及我们的孩子都可以存活， 不至饿死。

9 我愿意亲自担保他的安全， 你可以从我手里追回他。如果我不把他带回来给你， 交在你面前， 我愿终生承担这罪。

10 要不是我们耽延， 现在第二次也回来了。"

11 他们的父亲以色列对他们说： "如果必须如此， 你们就这样作： 你们把本地最好的出产放在袋里， 带下去给那人作礼物， 就是一点乳香、一点蜂蜜、香料、没药、粟子和杏仁。

12 你们手里要多带一倍银子， 因为你们要把那放回在你们袋口里的银子带回去， 那可能是弄错了的。

13 你们带着你们的弟弟， 起程再到那人那里去吧。

14 愿全能的 神使那人怜悯你们， 给你们释放你们那个兄弟和便雅悯。至于我， 如果要丧失儿子， 就丧失了吧。"

15 于是， 他们带着这些礼物， 手里拿着多一倍的银子， 并且带着便雅悯， 起程下到埃及去， 站在约瑟面前。

16 约瑟见便雅悯与他们同来， 就对管家说： "把这些人带到我家里， 要宰杀牲畜， 预备筵席， 因为在正午的时候， 这些人要与我一起吃饭。"

17 管家就照着约瑟所吩咐的去作， 把这些人带到约瑟的家里。

18 他们因为被领到约瑟的家里， 就害怕起来， 说： "我们被领到这里来， 必定是为了头一次放回在我们袋里的银子， 现在他们想攻击我们， 制伏我们， 逼我们作奴仆， 又夺去我们的驴。"

19 他们于是走近约瑟的管家， 在屋门口与他说话。

20 他们说： "先生啊， 我们头一次下来， 实在是要买粮食的。

21 后来我们来到住宿的地方， 打开布袋的时候， 不料各人的银子仍然在各人的袋口里， 分文不少； 现在我们手里又带回来了。

22 我们手里又另外带来银子， 是买粮食用的。我们不知道头一次谁把我们的银子放在我们的布袋里。"

23 管家说： "你们可以放心， 不要害怕， 是你们的 神， 你们父亲的 神， 把财宝赐给你们， 放在你们的布袋里。你们的银子我早已收到了。"接着他把西缅带出来交给他们。

24 管家把他们领到约瑟的家里， 给他们水洗脚， 又给他们饲料喂驴。

25 于是， 他们预备好了礼物， 等候约瑟中午到来， 因为他们听说他们要在那里吃饭。

26 约瑟回到家里， 他们就把手中的礼物带进屋里送给他， 又俯伏在地向他下拜。

27 约瑟先向他们问安， 然后又问： "你们的父亲， 就是你们所说的那老人家平安吗？他还在吗？"

28 他们回答： "你仆人我们的父亲平安， 他还在。"于是他们低头下拜。

29 约瑟举目观看， 看见自己同母所生的弟弟便雅悯， 就问： "这就是你们向我提过那最小的弟弟吗？"又说： "我儿啊， 愿 神赐恩给你。"

30 约瑟爱弟弟之情激动起来， 就急忙去找个可哭的地方。于是他进了自己的内室， 在那里哭了一阵。

31 他洗了面， 然后出来， 抑制着自己的感情， 吩咐人说： "开饭吧。"

32 他们就给约瑟单独摆了一席， 给那些人另外摆了一席， 又给那些与约瑟一同吃饭的埃及人摆了一席， 因为埃及人不能与希伯来人一同吃饭， 这是埃及人所厌恶的。

33 约瑟使众兄弟在他面前排列坐下， 都是照着他们长幼的次序。众兄弟就彼此对望， 惊奇不已。

34 约瑟拿起自己面前的食物， 分给他们， 但是便雅悯分得的食物， 比别人多五倍。他们就与约瑟一同喝酒宴乐。