1 Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder.

2 Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.

3 Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min fader ännu?» Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.

4 Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.» Och när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.

5 Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.

6 I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.

7 Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.

8 Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.

9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.

10 Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som tillhör dig.

11 Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall lida nöd.

12 I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.

13 Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned.»

14 Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.

15 Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.

16 När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.

17 Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;

18 hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I skolen få äta av landets fetma.'

19 Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.

20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'»

21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost för resan.

22 Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.

23 Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.

24 Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och han sade till dem: »Kiven icke på vägen.»

25 Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;

26 och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.

27 Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.

28 Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.»

1 约瑟在所有侍立在他左右的人面前， 不能自制， 就喊叫说： "叫各人都离开我出去。"这样， 约瑟向他的兄弟们表白自己身分的时候， 没有别人在场。

2 于是他放声大哭， 埃及人听到了； 法老一家也听闻这事。

3 约瑟对他的兄弟们说： "我就是约瑟， 我的父亲还在吗？"他的兄弟们不能回答他， 因为他们在约瑟面前都非常惊惶。

4 约瑟对他的兄弟们说： "请你们上前来。"他们就上前去。他说： "我就是被你们卖到埃及的弟弟约瑟。

5 现在你们不要因为把我卖到这里来， 而自忧自责。这原是 神差派我在你们以先来这里， 为要保全性命。

6 现在这地的饥荒已经有两年了， 还有五年不能耕种， 也没有收成。

7 神差派我在你们以先来这里， 为要给你们在地上留下余种， 大大施行拯救， 保全你们的性命。

8 这样看来， 差派我到这里来的， 不是你们， 而是 神。他立我作法老之父， 作他全家之主， 又作全埃及地的首相。

9 你们要赶快上到我父亲那里去， 对他说： ‘你的儿子约瑟这样说： 神立我作了全埃及的主； 请你下到我这里来， 不要耽延。

10 你和你的众儿孙、牛羊， 以及你一切所有的， 都可以住在歌珊地， 与我相近。

11 我要在那里供养你， 因为还有五年的饥荒， 免得你和你的家人， 以及你一切所有的， 都陷入穷困里。’

12 看哪， 你们和我弟弟便雅悯都亲眼看见， 是我亲口对你们说话。

13 你们也要把我在埃及的一切尊荣， 和你们所看见的一切， 都告诉我的父亲， 又要赶快把我的父亲接到这里来。"

14 于是， 约瑟伏在他弟弟便雅悯的颈项上， 哭起来了； 便雅悯也伏在约瑟的颈项上哭。

15 他又与众兄弟亲嘴， 拥抱着他们哭。然后， 他的兄弟们就跟他说话。

16 消息传到法老的家里， 说： "约瑟的兄弟们来了。"法老和他的臣仆都很高兴。

17 法老对约瑟说： "你要对你的兄弟们说： ‘你们要这样作： 使你们的牲口载满货物， 起程到迦南地去，

18 把你们的父亲和家人都接到我这里来； 我要把埃及地美好的产物赐给你们， 你们也可以吃这地肥美的食物。’

19 现在我再吩咐你对他们说： ‘你们要这样作： 从埃及地带些车辆回去， 用来接你们的孩子和妻子， 并且把你们的父亲接来。

20 不要顾惜你们的家具， 因为埃及全地美好的产物都是你们的。’"

21 以色列的儿子们就照样作了。约瑟照着法老所吩咐的， 给了他们一些车辆和路上用的食物。

22 又给了他们各人一套新衣服， 但是给便雅悯三千四百二十克银子和五套衣服。

23 约瑟送去给他父亲的， 有公驴十头， 载着埃及美好的产物， 以及母驴十头， 载着五谷、饼和给他父亲在路上用的食物。

24 于是， 约瑟打发他的兄弟们回去， 他们走的时候， 约瑟对他们说： "你们在路上不要争吵。"

25 他们离开埃及， 上到迦南地他们父亲雅各那里去，

26 告诉他， 说： "约瑟还在， 并且作了埃及全地的首相。"雅各的心冷淡麻木， 因为他不相信他们。

27 他们就把约瑟对他们所说的一切话， 都告诉了他。他们的父亲雅各看见了约瑟派来接他的车辆， 心才苏醒过来。

28 以色列说： "够了！ 约瑟我的儿子还在； 在我还没有死以前， 我要去看看他。"