1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;

6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.

7 Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»

8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --

9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.

10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.

11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;

12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida

13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».

14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.

15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:

16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;

17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»

18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.

19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,

20 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --

21 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,

22 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.

23 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.

24 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;

25 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.

26 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,

27 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.

28 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;

29 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!

30 Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»

31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.

32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp

33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.

34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.

35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.

36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.

37 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;

38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».

39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

1 律法既然是以后要来的美好事物的影子， 不是本体的真象， 就不能凭着每年献同样的祭品， 使那些进前来的人得到完全。

2 如果敬拜的人一次得洁净， 良心就不再觉得有罪， 那么， 献祭的事不是早就停止了吗？

3 可是那些祭品， 却使人每年都想起罪来，

4 因为公牛和山羊的血不能把罪除去。

5 所以， 基督到世上来的时候， 就说： "祭品和礼物不是你所要的， 你却为我预备了身体。

6 燔祭和赎罪祭， 不是你所喜悦的；

7 那时我说： ‘看哪！ 我来了， 经卷上已经记载我的事， 神啊！ 我来是要遵行你的旨意。’"

8 前面说： "祭品和礼物， 燔祭和赎罪祭， 不是你所要的， 也不是你所喜悦的。"这些都是按照律法献的；

9 接着又说： "看哪！ 我来了， 是要遵行你的旨意。"可见他废除那先前的， 为要建立那后来的。

10 我们凭着这旨意， 借着耶稣基督一次献上他的身体， 就已经成圣。

11 所有的祭司都是天天站着事奉， 多次献上同样的祭品， 那些祭品永远不能把罪除去。

12 唯有基督献上了一次永远有效的赎罪祭， 就在 神的右边坐下来。

13 此后， 只是等待 神把他的仇敌放在他的脚下， 作他的脚凳。

14 因为他献上了一次的祭， 就使那些成圣的人永远得到完全。

15 圣灵也向我们作见证， 因为后来他说过：

16 "主说： ‘在那些日子以后， 我要与他们所立的约是这样： 我要把我的律法放在他们的心思里面， 写在他们的心上。’"

17 又说： "我决不再记着他们的罪恶， 和不法的行为。"

18 这一切既然都赦免了， 就不必再为罪献祭了。

19 所以， 弟兄们！ 我们凭着耶稣的血， 可以坦然无惧地进入至圣所。

20 这进入的路， 是他给我们开辟的， 是一条通过幔子、又新又活的路， 这幔子就是他的身体。

21 我们既然有一位伟大的祭司治理 神的家，

22 我们良心的邪恶既然被洒净， 身体也用清水洗净了， 那么， 我们就应该怀着真诚的心和完备的信， 进到 神面前；

23 又应该坚持我们所宣认的盼望， 毫不动摇， 因为那应许我们的是信实的。

24 我们又应该彼此关心， 激发爱心， 勉励行善。

25 我们不可放弃聚会， 好像有些人的习惯一样； 却要互相劝勉。你们既然知道那日子临近， 就更应该这样。

26 如果我们领受了真理的知识以后， 还是故意犯罪， 就再没有留下赎罪的祭品了；

27 只好恐惧地等待着审判， 和那快要吞灭众仇敌的烈火。

28 如果有人干犯了摩西的律法， 凭着两三个证人， 他尚且得不到怜悯而死；

29 何况是践踏 神的儿子， 把那使他成圣的立约的血当作俗物， 又侮辱施恩的圣灵的人， 你们想想， 他不是应该受更严厉的刑罚吗？

30 因为我们知道谁说过： "伸冤在我， 我必报应。"又说： "主必定审判他自己的子民。"

31 落在永活的 神手里， 真是可怕的。

32 你们要回想从前的日子， 那时， 你们蒙了光照， 忍受了许多痛苦的煎熬；

33 有时在众人面前被辱骂， 遭患难； 有时却成了遭遇同样情形的人的同伴。

34 你们同情那些遭监禁的人； 你们的家业被抢夺的时候， 又以喜乐的心接受， 因为知道自己有更美长存的家业。

35 所以， 你们不可丢弃坦然无惧的心， 这样的心是带有大赏赐的。

36 你们还需要忍耐， 好使你们行完了 神的旨意， 可以领受所应许的。

37 因为： "还有一点点的时候， 那要来的就来， 并不迟延。

38 我的义人必因信得生， 如果他后退， 我的心就不喜悦他。"

39 但我们不是那些后退以致灭亡的人， 而是有信心以致保全生命的人。