1 Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
2 Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga».
3 Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste»,
4 med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.
5 Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.
6 Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,
7 men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.
8 Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.
9 Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,
10 utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.
11 Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,
12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
13 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,
14 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.
16 Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.
17 Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.
18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.
19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket
20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»
21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.
22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.
23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.
24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning. förbund.
1 前约也有它敬拜的规例， 和属世界的圣所。
2 因为有一个支搭好了的会幕， 第一进叫作圣所， 里面有灯台、桌子和陈设饼。
3 在第二层幔子后面还有一个会幕， 叫作至圣所，
4 里面有金香坛， 有全部包金的约柜， 柜里有盛着吗哪的金罐、亚伦那发过芽的杖和两块约板。
5 柜的上面有荣耀的基路伯罩着施恩座， 关于这一切， 现在不能一一细说了。
6 这一切物件都这样预备好了， 祭司就常常进入第一进会幕， 执行敬拜的事。
7 至于第二进会幕， 只有大祭司一年一次独自进去， 并且非带着血不可， 好为自己和人民的愚妄把血献上。
8 圣灵借着这事表明， 当第一进会幕存在的时候， 进入至圣所的路， 还没有显明出来。
9 这第一进会幕是现今的时代的预表， 其实所献的礼物和祭品， 都不能使敬拜的人在良心上得到完全。
10 这些只是关于饮食和各样洁净的礼仪， 是在"更新的时候"来到之前， 为肉体立的规例。
11 但基督已经来了， 作了已经实现的美好事物的大祭司； 他经过更大、更完备的会幕（不是人手所做的， 也就是不属于这被造的世界的）。
12 他不是用山羊和牛犊的血， 而是用自己的血， 只一次进了至圣所， 就得到了永远的救赎。
13 如果山羊和公牛的血， 以及母牛犊的灰， 洒在不洁的人身上， 尚且可以使他们成为圣洁， 身体洁净，
14 何况基督的血呢？他借着永远的灵， 把自己无瑕无疵的献给 神， 他的血不是更能洁净我们的良心脱离死行， 使我们可以事奉永活的 神吗？
15 因此， 他作了新约的中保， 借着他的死， 使人在前约之下的过犯得到救赎， 就叫那些蒙召的人， 得着永远基业的应许。
16 凡有遗嘱（"遗嘱"或译： "约"， 与17节同）， 必须证实立遗嘱的人死了；
17 因为人死了， 遗嘱才能确立， 立遗嘱的人还活着的时候， 遗嘱决不生效。
18 因此， 前约并不是没有用血立的：
19 当日摩西按照律法， 向所有人民宣布了各样的诫命， 就拿牛犊（好些抄本在此有"和山羊"）的血和水， 用朱红色的羊毛与牛膝草， 洒在律法书上和人民身上，
20 说： "这就是 神规定你们立约的血。"
21 他照样把血洒在会幕和各样应用的器皿上。
22 按着律法， 几乎所有都是用血洁净的， 如果没有流血， 就没有赦免。
23 照着天上样式作的既然必须这样去洁净， 天上物体的本身， 就应该用更美的祭品去洁净了。
24 因为基督不是进了人手所做的圣所（那不过是真圣所的表象）， 而是进到天上， 现在替我们显露在 神的面前。
25 他不必多次把自己献上， 好像大祭司每年带着不是自己的血进入至圣所一样。
26 如果这样， 他从创世以来， 就必须受许多次的苦了。可是现在他在这世代的终结， 只显现一次， 把自己作为祭品献上， 好除掉罪。
27 按着定命， 人人都要死一次， 死后还有审判。
28 照样， 基督为了担当许多人的罪， 也曾经一次把自己献上； 将来他还要再一次显现， 不是为担当罪， 而是要向那些热切期待他的人成全救恩。