1 En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.

2 HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.

3 Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.

4 Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.

5 Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.

6 Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.

7 Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.

8 Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?

9 Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfåror klyver du jorden.

10 Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.

11 Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.

12 I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.

13 Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela.

14 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.

15 Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.

17 Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.

18 Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.

19 HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.

1 哈巴谷先知的祷告， 配激动的音调。

2 耶和华啊！ 我听见你的声音， 惧怕你的作为； 求你在这些年间复兴， 在这些年间彰显， 发怒的时候以怜悯为怀。

3 神由提幔而来， 圣者从巴兰山临到。（细拉）他的荣光弥漫穹苍， 赞美他的声音响彻寰宇。

4 他的辉煌如光， 手中四射光芒， 就在其中隐藏着能力。

5 瘟疫在他面前行走， 灾病在他脚下发出。

6 他站立， 震撼全地； 他观看， 惊散列国。永在的山崩裂， 长存的岭塌陷； 他的道路存到永远。

7 我看见古珊的帐棚遭难， 米甸地的帐幕惊惶。

8 耶和华啊！ 你骑上你的马， 乘驾得胜的战车， 难道是向江河发怒？是向海洋泄愤？

9 你的弓显露， 你的箭上弦。（原文意义不明， 这句参考RSV,JB等译本翻译）（细拉）你裂开大地为江河。

10 诸山见你而颤抖， 众水暴流而过； 深渊发声， 举手高扬。

11 日月停在本位， 你的箭发射如光； 你的矛闪烁辉耀。

12 你激愤践踏全地， 你怀怒打碎列国。

13 你出来救拔子民， 拯救你所膏立的。你击打恶人的房顶， 使根基全然显露（原文作"直到颈项"， 这是闪族语言惯用语， 意即"到了极点"﹝参赛8:8； 诗75:5﹞； 另一可能是"大石"、"磐石"的意思）。（细拉）

14 你用他的枪， 刺透他战士的头。他们来如暴风， 把我们驱散。他们的喜好， 是暗中吞噬穷人。

15 你乘马驰骋海上， 大水汹涌翻腾。

16 我一听见， 就全身发抖； 因这声音， 我嘴唇震颤。腐烂侵蚀我骨， 我在站立之地战兢。我静候灾难之日， 犯境的民上来。

17 无花果树纵不发芽， 葡萄树不结果， 橄榄树无所出， 田里无收成， 圈内没有羊， 棚里也没有牛，

18 我却要因耶和华欢喜， 以救我的 神为乐。

19 主耶和华是我的力量， 他使我的脚快如母鹿的蹄， 在高地上行走。交诗班长， 用丝弦的乐器伴奏。