1 Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

2 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

3 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

4 då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: »Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten!

5 HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,

6 det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

7 Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel.

8 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.'

9 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner.

10 De upphäva alla sin röst och säga till dig: 'Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.'

11 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.

12 Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!

13 Det var du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.

14 Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'

15 Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven.

16 De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: 'Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva,

17 den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?'

18 Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum;

19 men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as.

20 Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. Om ogärningsmännens avföda skall man aldrig mer tala.

21 Anställen ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De få ej stå upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med städer.»

22 Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

23 Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

24 HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

25 Jag skall krossa Assur i mitt land, och på mina berg skall jag förtrampa honom. Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem och hans börda tagas av deras skuldra.

26 Detta är det beslut som är fattat mot hela jorden; detta är den hand som är uträckt mot alla folk.

27 Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan då göra det om intet? Hans hand är det som är uträckt; vem kan avvända den?

28 I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

29 Gläd dig icke, du filistéernas hela land, över att det ris som slog dig är sönderbrutet; ty från ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.

30 De utarmade skola sedan få bete och de fattiga få lägra sig i trygghet; men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.

31 Jämra dig, du port; ropa, du stad; försmält av ångest, du filistéernas hela land. Ty norrifrån kommer en rök; i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

32 Vad skall man då svara det främmande folkets sändebud? Jo, att det är HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.

1 耶和华怜悯雅各， 再拣选以色列， 使他们安居在自己的国土上的时候， 外族人必与他们联合， 归属于雅各家。

2 以色列人必把他们带回自己的国土去， 以色列家必在耶和华所赐的地上得着这些外族人作仆婢； 也要掳掠那些掳掠过他们的， 并且统治那些欺压过他们的。

3 耶和华使你脱离痛苦、愁烦、被迫作的苦工， 得享安息的日子，

4 你必唱出这首诗歌来讽刺巴比伦王， 说： "欺压人的， 怎么止息了呢！ 强暴怎么止住了呢！

5 耶和华折断了恶人的杖和统治者的棒，

6 就是那在忿怒中不住击打众民、在怒气中管辖列国、毫无抑制地施行迫害的。

7 现在全地都平静安息， 各人都发声欢呼。

8 连松树和黎巴嫩的香柏树都因你欢乐， 说： ‘自从你躺下以后， 再没有砍伐的人上来砍伐我们了。’

9 地下的阴间因你震动， 并迎接你的来临； 又因你而唤醒了所有曾在地上作过领袖的阴魂； 又使所有曾在列国中作君王的， 都离位站起来。

10 他们都必答话， 对你说： ‘你也变为衰弱， 像我们一样吗？你也与我们相似吗？’

11 你的威势和你的琴瑟音乐， 都被带下阴间了； 你下面铺的是虫， 上面盖的是蛆。

12 明亮之星、清晨之子啊！ 你怎么从天上坠落？你这倾覆列国的， 怎么被砍倒在地上？

13 你心里曾说： ‘我要升到天上， 我要高举我的宝座到 神的众星之上， 我要坐在聚会的山上， 在北方的极处。

14 我要升到云的高处， 我要使自己像那至高者一般。’

15 然而， 你却被拋下阴间， 落到坑中的极处。

16 那些看见你的， 都必定睛看你， 他们必注视着你， 说： ‘那使大地震动， 使列国摇撼，

17 使世界如同荒野， 倾覆城镇， 又不释放囚犯的， 就是这人吗？’

18 列国的君王都在荣耀中安睡， 各在自己的坟墓里。

19 但你要从你的坟墓中被逐出， 好像一根被厌弃的树枝， 你被那些遭刀剑所杀的人掩盖， 就是那些被拋到坑中石头那里的人。你就像一具遭人践踏的尸体。

20 你必不得与别的君王同葬， 因为你败坏了你的国， 杀戮了你的人民； 愿那些恶人的后裔永远不被人提说。

21 因为他们的祖宗犯了罪孽， 你们要为他的子孙预备屠杀之处； 不要让他们兴起来， 占有地土， 在世上布满城镇。"

22 万军之耶和华说： "我必兴起攻击他们， 把巴比伦的名号、所剩余的人， 以及后裔子孙， 都一同剪除。"这是耶和华说的。

23 "我必使巴比伦被箭猪所占， 又使它变为泥沼之地； 我必用毁灭的扫帚把它扫净。"这是万军之耶和华说的。

24 万军之耶和华起了誓， 说： "我怎样想， 事就怎样成就； 我怎样计划， 事就怎样立定，

25 就是在我的地上粉碎亚述人， 在我的山上践踏他们； 他们所加的轭必离开以色列人， 他们所加的重担必离开以色列人的肩头。"

26 这就是对全地所定的旨意， 就是向列国伸出的手。

27 因为万军之耶和华决定的事， 谁能阻拦呢？他的手伸了出来， 谁能使他收回呢？

28 亚哈斯王去世的那一年， 有以下的默示：

29 非利士全地啊！ 不要因为那击打你们的杖折断了就欢喜， 因为从蛇的根必生出毒蛇来， 它所生的， 是会飞的蛇。

30 最贫寒的人必有食物吃， 贫乏人必安然躺卧； 我必用饥荒毁灭你的根， 你余剩的人， 必被饥荒所杀。

31 城门啊， 要哀号！ 城镇啊， 要呼叫！ 非利士全地啊， 要战栗发软！ 因为有烟从北方来， 在他的行伍中没有离队逃走的。

32 人要怎样回答外族的使者呢？要说： "耶和华建立了锡安， 他子民中的困苦人必在其中避难。"