1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
1 看哪！ 必有一王凭公义执政， 必有众领袖按公平治理。
2 必有一人像避风所， 和避暴雨的隐密处， 像干旱之地的溪水， 又像疲乏之地的磐石阴影。
3 那时， 能看见事物者的眼睛， 必不再昏暗； 能听到事物者的耳朵， 必然倾听。
4 性急者的心必明白知识， 口吃者的舌头必说话清楚。
5 愚顽人不再被称为高尚， 恶棍也不再被称为大方。
6 因为愚顽人说的是愚顽话， 他心里所想的是罪孽， 惯行亵渎 神的事， 说错谬的话攻击耶和华， 使饥饿的人仍空着肚子， 使口渴的人仍无水可喝。
7 至于恶棍， 他的手段是邪恶的， 他图谋恶计， 用虚假的言语毁灭困苦的人， 即使在穷乏人讲公理的时候， 他也是这样。
8 高尚的人却筹谋高尚的事， 他也必坚持这些高尚的事。
9 安逸的妇女啊！ 你们要起来， 听我的声音； 无忧无虑的女子啊！ 你们要侧耳听我的话。
10 无忧无虑的女子啊！ 再过一年多， 你们就必受困扰， 因为没有葡萄可摘， 收禾稼的日子也没有来。
11 安逸的妇女啊！ 你们要受震惊。无忧无虑的女子啊！ 你们要受困扰了， 脱去衣服， 赤着身子， 以麻布束腰吧。
12 你们要为美好的田地和多结果子的葡萄树捶胸哀哭。
13 也为那些在我子民的土地上长起来的荆棘和蒺藜而哀哭， 为那欢乐的城和所有快乐的房屋， 也是这样。
14 因为宫殿必被丢弃， 热闹的城市也被撇下， 山冈和守望楼必永远成为洞穴， 作了野驴喜欢的地方和羊群的草场。
15 等到圣灵从高处倾倒在我们身上， 旷野变为肥田， 肥田被看为树林的时候，
16 公平就必居在旷野中， 公义必住在肥田里。
17 公义的果效必是平安， 公义的效验必是平静与安稳， 直到永远。
18 那时， 我的子民必住在平安的居所， 安稳的住处， 不受骚扰的安息之处。
19 但在敌人的国土中， 必有冰雹降下， 打倒他们的树林， 他们的城必被夷平。
20 你们这些在各水边撒种， 又使牛驴随意走动的， 是多么有福啊！