1 Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.

2 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder.

3 Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud.

4 Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.

5 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.»

6 Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

7 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.

8 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»

9 Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!»

10 Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.

11 Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.

12 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?

13 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?

14 Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?

15 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.

16 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer.

17 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.

18 Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?

19 Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.

20 Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.

21 Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga?

22 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

23 Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.

24 Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå.

25 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige.

26 Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver.

27 Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»?

28 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.

29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.

30 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;

31 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.

1 你们的 神说： "你们要安慰， 要安慰我的子民！

2 你们要向耶路撒冷说慈爱的话， 又要向它宣告： 他们的苦难已经满足了， 他们的罪孽已经还清了， 他们因着自己的一切罪， 已经从耶和华的手里受到过重的刑罚。"

3 有声音呼喊说： "你们要在旷野清理耶和华的路， 在沙漠修直我们 神的大道。

4 一切深谷都要填满， 一切山冈都要削平； 险峻的要改为平地， 崎岖的要改为平原。

5 耶和华的荣耀必要显现， 所有的人都必一同看见， 因为这是耶和华亲口说的。"

6 有声音说： "你呼喊吧！ "他问： "我呼喊什么呢？""所有的人尽都如草； 他们的荣美都像野地的花。

7 草必枯干， 花必凋谢； 因为耶和华的气吹在上面； 真的， 这民的确是草！

8 草必枯干， 花必凋谢， 唯有我们 神的道永远长存。"

9 报好信息给锡安的啊！ 你要登上高山。报好信息给耶路撒冷的啊！ 你要极力扬声。要扬声， 不要惧怕！ 要对犹大的众城说： "看哪， 你们的 神！ "

10 看哪！ 主耶和华必像大能者临到， 他的膀臂要为他掌权； 看哪！ 他给予人的赏赐在他那里， 他施予人的报应在他面前。

11 他必像牧人牧养自己的羊群， 像用膀臂聚集羊羔， 抱在自己的怀中， 慢慢引导乳养小羊的。

12 谁曾用掌心量过海水， 用手掌测过苍天呢？谁曾用升斗量过大地的尘土， 用秤称山岭， 用天平称冈陵呢？

13 谁曾测度耶和华的灵， 或作过他的谋士教导他呢？

14 他与谁商议， 谁使他有聪明？谁把正确的路指教他， 把知识指教他， 又把明智的路教导他呢？

15 看哪！ 万国都像水桶里的一滴， 又被看作天平上的微尘。看哪！ 他举起众海岛， 好像微细之物。

16 黎巴嫩的树林不够当柴烧， 其中的走兽也不够作燔祭。

17 万国在他跟前好像不存在， 在他看来， 只是乌有和虚空。

18 你们把谁来跟 神相比呢？你们用什么形象来与 神并列呢？

19 至于偶像， 是匠人铸造的， 铸匠用金子把它包裹， 用银子为它做银链。

20 贫穷献不起这供物的， 就拣选不朽坏的树木， 为自己寻找巧匠， 立起不会动摇的偶像。

21 你们不曾知道吗？你们不曾听见吗？不是从起初就已经告诉过你们吗？自从大地的根基立了以来， 你们还不曾明白吗？

22 神坐在大地的圆穹之上， 地上的居民好像蚱蜢， 他铺张诸天如铺张幔子， 展开众天像展开可以居住的帐棚。

23 他使诸侯都归于无有， 使地上的审判官成为虚空。

24 他们才刚刚栽上， 刚刚种上， 他们的树头刚刚在地里扎根， 他一吹在其上， 他们就枯干了， 旋风把他们像碎秸一样吹去。

25 那圣者说： "你们把谁来跟我相比， 使他与我相等呢？"

26 你们向天举目吧！ 看是谁创造了这些万象？是谁按着数目把万象领出来， 一一指名呼唤？因他的大能大力， 连一个也不缺少。

27 雅各啊！ 你为什么这样说； 以色列啊！ 你为什么埋怨说： "我的道路向耶和华隐藏， 我的案件被我的 神忽略了"？

28 你不知道吗？你没有听过吗？永在的 神、耶和华、地极的创造主既不疲乏， 也不困倦； 他的知识无法测度。

29 疲乏的， 他赐气力， 无力的， 他加力量。

30 就是年轻人也会疲乏困倦， 强壮的人也会全然跌倒。

31 但那些仰望耶和华的人， 必重新得力； 他们必像鹰一样展翅上腾； 他们奔跑， 也不困倦， 他们行走， 也不疲乏。