1 Hören på mig, I havsländer, och akten härpå, I folk, som bon i fjärran. HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

2 Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

3 Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.»

4 Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig, fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft; dock, min rätt är hos HERREN och min lön hos min Gud.»

5 Och nu säger HERREN, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet, på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel icke rycktes bort -- ty jag är ärad i HERRENS ögon, och min Gud har blivit min starkhet --

6 han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.

7 Så säger HERREN, Israels förlossare, hans Helige, till den djupt föraktade som är en styggelse för människor, en träl under tyranner: Konungar skola se det och stå upp, furstar skola se det och buga sig för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

8 Så säger HERREN: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket, så att du skall upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna

9 och säga till de fångna: »Dragen ut», till dem som sitta i mörkret: »Kommen fram.» De skola finna bete utmed vägarna, ja, betesplatser på alla kala höjder;

10 de skola varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och skall föra dem till vattenkällor.

11 Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar, och mina farvägar skola byggas höga.

12 Se, där komma de fjärran ifrån, ja, somliga från norr och andra från väster, somliga ock från sinéernas land.

13 Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

14 Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»

15 Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.

16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.

17 Redan hasta dina söner fram, under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.

18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.

19 Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd, ja, om ock ditt land var förhärjat, så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare, och dina fördärvare skola vara långt borta.

20 Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen som föddes under din barnlöshet: »Platsen är mig för trång, giv rum, så att jag kan bo här.»

21 Då skall du säga i ditt hjärta: »Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven; vem har då fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar; varifrån komma då dessa?»

22 Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen; då skola de bära dina söner hit i sin famn och föra dina döttrar fram på sina axlar.

23 Och konungar skola vara dina barns vårdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden och slicka dina fötters stoft. Och du skall förnimma, att jag är HERREN och att de som förbida mig icke komma på skam.

24 Kan man taga ifrån hjälten hans byte eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?

25 Och om än så vore, säger HERREN, om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar och rycka bytet ur den väldiges hand, så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare, och själv skulle jag frälsa dina barn.

26 Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.

1 众海岛啊！ 你们要听我的话。远方的万族啊！ 你们要留心听。我在母胎的时候， 耶和华就呼召了我； 我出母腹的时候， 他就提了我的名。

2 他使我的口如快刀， 把我藏在他手的阴影之下； 他又使我成为磨亮的箭， 把我藏在他的箭袋里。

3 他对我说： "你是我的仆人以色列， 我要借着你得荣耀。"

4 但我说： "我劳碌是徒然的； 我用尽气力， 是虚无虚空的； 然而我当得的公理是在耶和华那里， 我的赏赐是在我的 神那里。"

5 现在， 耶和华说： （他自我还在母胎的时候， 就造了我作他的仆人， 好使雅各回转归向他， 使以色列可以聚集到他那里； 我在耶和华眼中被看为尊贵， 我的 神是我的力量。）

6 "你作我的仆人， 使雅各众支派复兴， 使以色列中得保全的归回， 只是小事， 我还要使你作列国的光， 使我的救恩传到地极。"

7 以色列的救赎主， 以色列的圣者耶和华， 对那被人藐视的、被本国憎恶的、被统治者奴役的， 这样说： "君王看见了， 就必起立， 领袖看见了， 也要下拜， 都因信实的耶和华， 就是拣选了你的、以色列的圣者的缘故。"

8 耶和华这样说： "在悦纳的时候， 我应允了你， 在拯救的日子， 我帮助了你； 我要保护你， 使你作人民的中保， 复兴那地， 使人承受荒凉之地作产业，

9 对那些被囚的说： ‘你们出来吧！ ’对那些在黑暗中的人说： ‘你们现身吧！ ’他们沿途必得喂养， 一切光秃的高处必成为他们的草场。

10 他们必不饥饿， 也不口渴， 炎热和太阳必不伤害他们， 因为那怜悯他们的， 要引领他们， 带领他们到水泉的旁边。

11 我必使我的众山成为道路， 我的大道都必被修高。

12 看哪！ 有些人从远方而来； 看哪！ 有些从北方， 从西方而来， 还有些从色尼姆地而来。"

13 诸天哪！ 你们要欢呼。大地啊！ 你当快乐。众山啊！ 你们要发声欢呼。因为耶和华已经安慰了他的子民， 也必怜悯他受困苦的人。

14 但锡安说： "耶和华离弃了我， 我的主忘记了我。"

15 妇人怎能忘记她吃奶的婴孩， 不怜悯她亲生的儿子呢？即使她们可能忘记， 我也不会忘记你。

16 看哪！ 我已经把你刻在我的掌上； 你的城墙常常在我面前。

17 重建你的要急速归回， 那些毁坏你的和那些使你荒废的， 都必离你而去。

18 你举目向四周观看吧！ 他们都集合到你那里来。耶和华说： "我指着我的永生起誓， 你要披戴他们， 如同披戴装饰品； 你要以他们作华带束腰， 像新妇一样。

19 至于你那些被毁坏荒废之处和你那些被拆毁之地， 现在给众人居住必显为太狭窄了， 那些吞灭你的都必远离你。

20 你丧子以后所生的儿女还要说给你听， 说： ‘这地方给我居住太狭窄了； 求你给我预备地方居住吧！ ’

21 那时你心里必说： ‘我既丧子， 又不能生育； 我是被掳的， 又是被放逐在外的， 谁给我生了这些孩子呢？谁把这些孩子养大呢？看哪！ 我独自一人被撇下， 这些孩子是从哪里来的呢？’"

22 主耶和华这样说： "看哪！ 我必向列国举手， 我要向万民竖立我的旗帜； 他们要把你的儿子都抱在怀中带来， 把你的女儿都放在肩上背来。

23 列国的君王要作你的养父， 他们的王后必作你的保姆； 他们必脸伏于地向你下拜， 舐你脚上的尘土。那么， 你就知道我是耶和华， 那些仰望我的决不会羞愧。"

24 被抢去的怎能从勇士手中夺回呢？被俘掳的怎能从强暴者的手里救出来呢？

25 但耶和华这样说： "就是勇士所俘掳的， 也可以夺回， 强暴者所抢去的， 也可以救出来； 与你相争的， 我必与他们相争； 你的儿女， 我却要拯救。

26 我要使那些欺压你的人， 吃自己的肉； 他们必喝自己的血醉倒， 好像喝了甜酒一样； 那么所有的人都必知道， 我耶和华是你的拯救者， 是你的救赎主， 是雅各的大能者。"