1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
3 Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.
6 Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.
7 Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --
8 Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!
9 Från HERREN Sebaot ljuder det så i mina öron: Sannerligen, de många husen skola bliva öde; huru stora och sköna de än äro, skola de bliva tomma på invånare.
10 Ty en vingård på tio plogland skall giva allenast ett batmått, och en homers utsäde skall giva blott en efa.
11 Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!
12 Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.
13 Därför skall mitt folk oförtänkt föras bort i fångenskap; dess ädlingar skola lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14 Ja, därför spärrar dödsriket upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens yperste måste fara ditned, jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne.
15 Så bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade, ja, ödmjukade varda de högmodigas ögon.
16 Men HERREN Sebaot bliver hög genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17 Och lamm gå där i bet såsom på sin egen mark, och på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda.
18 Ve dem som draga fram missgärningsstraff med lögnens tåg och syndastraff såsom med vagnslinor,
19 dem som säga: »Må han hasta, må han skynda med sitt verk, så att vi få se det; må det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, så att vi förnimma det!»
20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!
21 Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!
22 Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker,
23 dem som giva den skyldige rätt för mutors skull, men beröva den oskyldige vad som är hans rätt!
24 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
25 Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
26 Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.
27 Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
28 Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.
29 Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.
30 Ett rytande över folket höres på den dagen, likt rytandet av ett hav; och skådar man ned på jorden, se, då är där mörker och nöd, och ljuset är förmörkat genom töcken.
1 我要为我所爱的唱歌， 这歌是关于他的葡萄园： 我所爱的人有一个葡萄园， 在肥美的山冈上。
2 他把园子周围的泥土挖松了， 捡去石头， 栽种了上好的葡萄树； 在园中建造了一座守望楼， 又凿了一个榨酒池。他期望结出好葡萄， 却结出野葡萄。
3 耶路撒冷的居民和犹大人哪！ 现在请你们在我与我的葡萄园之间断定是非吧！
4 我为我的葡萄园所作的以外， 还有什么要作的呢？我期望它结出好葡萄， 它为什么倒结出野葡萄呢？
5 现在我告诉你们， 我要怎样处理我的葡萄园： 我要把它的篱笆撤去， 使它被吞灭； 我要把它的围墙拆毁， 使它被践踏。
6 我要使它荒废， 不再修剪， 也不再耕耘， 荆棘和蒺藜却要长起来； 我也要吩咐云不再降雨在园子上。
7 因为万军之耶和华的葡萄园就是以色列家， 他喜悦的树就是犹大人； 他期望的是公平， 但看到的只是流血的事； 他期望的是公义， 听到的只是哀叫声。
8 那些使房屋连接房屋， 使田地连接田地， 以致不留余地的人， 有祸了！ 你们只可以独居在境内。
9 我听闻万军之耶和华说： "必有许多房屋变成荒凉， 甚至那些又大又美的房屋也没有人居住。
10 十公顷葡萄园只出二十二公升酒； 二百二十公升谷种只结二十二公升粮食。"
11 那些清早起来， 追求浓酒， 留连到晚上， 以致因酒发烧的人， 有祸了！
12 在他们的筵席上， 有琴、瑟、手鼓、笛和酒， 但他们不理耶和华的作为， 也不留心他手所作的。
13 所以我的人民因无知被掳去； 他们的尊贵人十分饥饿； 他们的群众极其干渴。
14 故此， 阴间扩张它的咽喉， 张大它的口， 没有限量； 耶路撒冷城的荣耀、群众、喧嚷的人和在城中作乐的人， 都要下到阴间。
15 卑贱人俯首， 尊贵人降卑， 眼目高傲的也降卑。
16 唯独万军之耶和华， 因公平被高举； 至圣的 神， 因公义显为圣。
17 那时羊羔必来吃草， 像在自己的草场一样； 富裕者的荒场被寄居者随意吃用。
18 那些人虚假的绳索牵引罪孽， 又像用车绳拉罪恶的人， 有祸了！
19 他们说： "愿他赶快、迅速地成就他的作为， 给我们看看！ 愿以色列的圣者所计划的临近！ 愿它来到， 好让我们知道！ "
20 那些称恶为善， 称善为恶， 以暗为光， 以光为暗， 以苦为甜， 以甜为苦的人， 有祸了！
21 那些自以为有智慧， 自视为聪明的人， 有祸了！
22 那些勇于喝酒， 又精于调和浓酒的人， 有祸了！
23 他们因受了贿赂， 就称恶人为义； 却把义人的权益夺去。
24 因此， 火舌怎样吞灭碎秸， 干草怎样落在火焰之中， 照样， 他们的根必像腐朽之物， 他们的花必像尘土飞扬； 因为他们弃绝万军之耶和华的训诲， 藐视以色列圣者的话。
25 所以耶和华的怒气向他的子民发作， 他伸出手来击打他们， 群山都震动， 他们的尸体在街上好像粪土， 虽然这样， 他的怒气还未转消， 他的手仍然伸出。
26 他必竖立旗帜， 招一国的人从远方而来， 发出哨声把他们从地极召来； 看！ 他们必急速快奔而来。
27 他们当中没有疲倦的， 没有绊倒的， 没有打盹的， 也没有睡觉的； 他们的腰带没有放松， 鞋带也没有折断。
28 他们的箭锐利， 所有的弓都上了弦； 他们的马蹄看来像火石， 车辆似旋风。
29 他们的吼叫像母狮， 他们的咆哮如幼狮； 他们咆哮， 攫取猎物， 把它叼去， 无人援救。
30 到那日， 他们要向以色列人咆哮， 像海浪的澎湃声一样； 人若望着这地， 就只见黑暗与灾难； 光在云中也成了黑暗。