1 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.
3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,
5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.
9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.
10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.
11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?
12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.
13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
14 Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»
15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.
20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
1 义人死亡， 没有人放在心上； 虔诚人去世， 也没有人明白； 义人去世， 是脱离了祸患。
2 行事为人正直的， 死后必得进入平安， 在他们的坟墓里享安息。
3 但你们这些巫妇的儿子， 奸夫和妓女的后裔啊！ 你们都走近这里行奸淫吧！
4 你们戏弄谁呢？你们张大嘴巴， 伸长舌头戏弄谁呢？你们不是悖逆的孩子吗？不是虚谎的后裔吗？
5 你们在橡树林中， 在青翠树下欲火焚心； 在山谷间， 在岩穴里， 宰杀自己的孩子作祭牲。
6 在山谷中光滑的石头里有你的分； 只有它们是你所要得的分！ 你也向它们浇了奠祭， 献上了供物。这些事我岂能容忍不报复呢？
7 你在高高的山上安设你的床榻， 又上到那里去献祭。
8 你在门后， 在门框后， 安设了外族神的记号； 你远离了我， 裸露了自己， 就上床去， 又扩张你的床， 你也与他们立约； 你爱他们的床， 看他们的下体（"下体"原文作"手"）。
9 你带着油走到君王那里， 并且加多了你的香料， 差派使者到远方去， 你甚至自己下到阴间去！
10 你因路途遥远而困乏， 却不说： "没有希望了！ "因为你找着了生命的力量， 所以你不觉得疲倦。
11 你怕谁？你因谁而惧怕， 以致你对我说谎呢？你不记念我， 也不把我放在心上， 是不是因为我长久缄默， 你就不惧怕我呢？
12 我要说明你的公义和你所作的， 但它们都必与你无益。
13 你呼求的时候， 让你所收集的偶像拯救你吧！ 但一阵风要把它们全都刮走， 一口气要把它们全部吹去。然而那投靠我的， 必承受地土， 得着我的圣山作产业。
14 必有人说： "你们要填高， 要填高， 要修平道路； 把障碍物从我子民的路上除掉。"
15 因为那至高无上、永远存在、他名为圣的这样说： "虽然我住在至高至圣的地方， 却与心灵痛悔和谦卑的人同在， 要使谦卑人的灵苏醒， 也使痛悔人的心苏醒。
16 我必不永远争辩， 也不长久发怒， 因为这样， 人的灵， 就是我所造的人， 在我面前就要发昏。
17 因他贪婪的罪孽， 我发怒了； 我击打他， 向他掩面， 并且发怒， 他仍然随着自己的心意背道。
18 他的道路， 我看见了， 我却要医治他， 引导他， 把安慰赏赐他和他的哀悼者。
19 我创造嘴唇的果子： 平安， 平安， 归给远处的人， 也归给近处的人。"耶和华说： "我要医治他。"
20 恶人却像翻腾的海， 不能平静， 海中的水不住翻起污秽和淤泥来。
21 我的 神说： "恶人必没有平安。"