1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»

2 Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

3 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

4 Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

5 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

8 Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.

9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

10 Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

11 Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

12 var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

13 han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

14 Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

15 Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

16 Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

17 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

19 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

1 那从以东、从波斯拉而来， 身穿赤红色的衣服， 装扮华丽、能力强大、大步前行的， 是谁呢？"就是我， 是凭着公义说话， 有大能拯救的。"

2 你的服装为什么有红色的呢？你的衣服为什么像个踹压酒池的人的衣服一样呢？

3 "我独自踹酒槽； 万民之中没有一人与我同在； 我在忿怒中把他们踹下， 在烈怒中把他们践踏； 他们的血溅在我的衣服上， 我把我所有的衣裳都染污了。

4 因为报仇的日子早已在我的心里， 我救赎的年日早已经来到。

5 我观看， 但没有人帮助； 我诧异， 因没有人扶持； 所以我用自己的膀臂为我施行了拯救， 我的烈怒扶持了我，

6 我在忿怒中践踏万民， 在烈怒中使他们沉醉， 又把他们的血倒在地上。"

7 我照着耶和华为我们所作的一切， 提说耶和华的慈爱， 耶和华可称颂的事， 和他赐给以色列家的大福， 就是照着他的怜悯和丰盛的慈爱为他们作成的。

8 他曾说： "他们真是我的子民， 不行虚假的儿子"， 于是， 在他们的一切苦难中， 他就作了他们的拯救者。

9 他不再是敌对者， 并且他面前的使者拯救了他们。他以自己的爱和怜悯救赎了他们； 在古时的一切日子， 他背负他们， 怀抱他们。

10 可是， 他们竟然悖逆， 使他的圣灵忧伤； 所以他转作他们的仇敌， 亲自攻击他们。

11 那时， 他们想起古时的日子， 就是摩西和他的人民的日子， 说： 那把人民和他羊群的牧者从海里领上来的， 在哪里呢？那把自己的圣灵降在他们中间的， 在哪里呢？

12 那使自己荣耀的膀臂在摩西的右边行走， 那在他们面前把水分开， 为要建立永远的名的， 他在哪里呢？

13 那带领他们走过深海， 像马走过旷野一样， 使他们不致跌倒的， 在哪里呢？

14 耶和华的灵使他们得了安息， 好像牲畜下到山谷； 你也这样引导你的人民， 为要建立荣耀的名。

15 求你从天上垂顾， 从你圣洁、荣耀的居所观看。你的热心和你的大能在哪里呢？你爱心的同情和怜悯向我止住了。

16 亚伯拉罕虽然不认识我们， 以色列也不承认我们， 但你是我们的父。耶和华啊！ 你是我们的父， 从亘古以来， 你的名字就是"我们的救赎主"。

17 耶和华啊！ 你为什么使我们走错， 离开你的道路？使我们的心刚硬， 不敬畏你呢？求你为你众仆人的缘故， 为你产业的各支派的缘故， 回心转意吧！

18 你的圣民不过暂时得着你的圣所， 我们的敌人已经践踏了你的圣所。

19 我们成了好像你从未治理过的人， 又像未曾得称为你名下的人。