1 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

4 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

5 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

6 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

7 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

8 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

9 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

10 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

11 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

12 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

13 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

14 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

15 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

17 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

18 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.'

19 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.

20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»

21 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

22 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.

23 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.

24 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»

25 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»

26 Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.

27 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»

28 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.

29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.

30 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.

31 Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

32 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.

33 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.

35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»

36 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»

37 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»

38 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»

1 逾越节以前， 耶稣知道自己离开这世界回到父那里去的时候到了。他既然爱世上属于自己的人， 就爱他们到底。

2 吃晚饭的时候（魔鬼已经把出卖耶稣的意念放在西门的儿子加略人犹大的心里），

3 耶稣知道父已经把万有交在他手中， 并且知道自己从 神而来， 又要回到 神那里去，

4 就起身离席， 脱去外衣， 拿一条手巾束腰。

5 然后他倒了一盆水， 洗门徒的脚， 并且用束腰的手巾擦干。

6 轮到西门．彼得， 彼得就说： "主啊， 你要洗我的脚吗？"

7 耶稣回答： "我所作的， 你现在不知道， 以后就会明白。"

8 彼得说： "不行， 你千万不可洗我的脚！ "耶稣说： "如果我不洗你的脚， 你就与我没有关系了。"

9 西门．彼得说： "主啊， 那就不单洗我的脚， 连我的手和头都洗吧！ "

10 耶稣说： "洗过澡的人， 全身都洁净， 只需要洗脚就可以了。你们是洁净的， 但不是人人都是这样。"

11 原来耶稣知道谁要出卖他， 所以他说"你们不是人人都是洁净的"。

12 耶稣洗完了门徒的脚， 就穿上外衣， 再坐下来， 对他们说： "我给你们作的， 你们明白吗？

13 你们称呼我‘老师， 主’， 你们说得对， 我本来就是。

14 我是主， 是老师， 尚且洗你们的脚， 你们也应当彼此洗脚。

15 我作了你们的榜样， 是要你们也照着我所作的去行。

16 我实实在在告诉你们， 仆人不能大过主人， 奉差遣的也不能大过差他的人。

17 你们既然知道这些事， 如果去实行， 就有福了。

18 我这话不是指着你们全体说的； 我认识我所拣选的人， 但是经上的话： ‘那吃我饭的， 用他的脚踢我’， 必须应验。

19 现在， 事情还没有发生， 我就告诉你们， 使你们到时可以信我就是‘那一位’。

20 我实实在在告诉你们， 那接待我所差遣的， 就是接待我； 接待我的， 就是接待那差我来的。"

21 耶稣说了这话， 心里很难过， 就明明地说： "我实实在在告诉你们， 你们中间有一个人要出卖我。"

22 门徒面面相觑， 不知道他是指着谁说的。

23 门徒中有一个人， 是耶稣所爱的， 他坐在耶稣旁边。

24 西门．彼得向他示意， 叫他问耶稣是指着谁说的。

25 于是那个门徒贴近耶稣的胸怀， 问他： "主啊， 是谁呢？"

26 耶稣回答： "我蘸一小块饼给谁， 谁就是了。"于是他蘸了一小块饼， 递给加略人西门的儿子犹大。

27 犹大接过饼以后， 撒但就进入他的心。耶稣对他说： "你要作的， 快去作吧。"

28 在座的人， 没有一个知道耶稣为什么对犹大说这话。

29 犹大是管钱的， 所以有人以为耶稣叫他去买过节用的东西， 或是吩咐他拿点东西去赒济穷人。

30 犹大吃了饼， 立刻就出去； 那时是黑夜了。

31 他出去以后， 耶稣就说： "现在人子得了荣耀， 神也在人子身上得了荣耀，

32 （ 神既然在人子身上得了荣耀， ）（有些抄本无此句）也要在自己身上荣耀人子， 并且要立刻荣耀他。

33 孩子们啊， 我跟你们在一起的时候不多了。你们要寻找我， 但是我对犹太人说过， 现在也照样对你们说： ‘我去的地方， 是你们不能去的。’

34 我给你们一条新命令， 就是要你们彼此相爱； 我怎样爱你们， 你们也要怎样彼此相爱。

35 如果你们彼此相爱， 众人就会认出你们是我的门徒了。"

36 西门．彼得对耶稣说： "主啊， 你往哪里去？"耶稣回答： "我去的地方， 你现在不能跟着我去， 但后来却要跟着我去。"

37 彼得说： "主啊， 为什么我现在不能跟着你去？为了你， 我舍命也愿意！ "

38 耶稣说： "你愿意为我舍命吗？我实实在在告诉你， 鸡叫之前， 你必定三次不认我。"