1 Och Jesus gick ut till Oljeberget.
2 Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.
3 Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram,
4 sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott.
5 Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»
6 Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.
7 Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»
8 Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.
9 När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.
10 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»
11 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]
12 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»
13 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»
14 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.
15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.
18 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.
19 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»
20 Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.
21 Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.»
22 Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»
23 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
24 Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.»
25 Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.
26 Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.»
27 Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.
28 Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig.
29 Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.»
30 När han talade detta, kommo många till tro på honom.
31 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;
32 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»
33 De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?»
34 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.
35 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.
36 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.
37 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.
38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.»
39 De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar.
40 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.
41 Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.»
42 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.
43 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.
44 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.
45 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.
46 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?
47 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.
48 Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?»
49 Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.
50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.
51 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»
52 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.'
53 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?»
54 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.
55 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.
56 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.»
57 Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!»
58 Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.»
59 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
1 耶稣往橄榄山去。
2 黎明的时候， 他又到圣殿去， 众人都来到他那里， 他就坐下教导他们。
3 经学家和法利赛人带了一个行淫时被抓到的妇人来， 叫她站在中间，
4 就对耶稣说： "先生， 这妇人是正在犯奸淫的时候被抓到的。
5 摩西在律法上吩咐我们把这样的妇人用石头打死， 你怎样说呢？"
6 他们说这话是要试探耶稣， 要找把柄来控告他。耶稣却弯下身， 用指头在地上写字。
7 他们不住地问耶稣， 他就挺起身来， 说： "你们中间谁是没有罪的， 他就可以先拿起石头打她。"
8 于是又弯下身在地上写字。
9 他们听了这话， 就从年老的开始， 一个一个地都离开了， 留下的只有耶稣和那个还站在那里的妇人。
10 耶稣挺起身来， 问她： "妇人， 他们在哪里？没有人定你的罪吗？"
11 她说： "主啊！ 没有。"耶稣说： "我也不定你的罪。走吧， 从现在起不要再犯罪了。"
12 耶稣又对众人说： "我是世界的光， 跟从我的， 必定不在黑暗里走， 却要得着生命的光。"
13 法利赛人对他说： "你为自己作证， 你的见证不是真实的。"
14 耶稣回答： "即使我为自己作证， 我的见证还是真实的， 因为我知道我从哪里来， 往哪里去， 但你们却不知道我从哪里来， 往哪里去。
15 你们按着外貌判断人， 我却不判断人。
16 即使我判断人， 我的判断也是正确的， 因为我不是独自一人， 而是差我来的父和我在一起。
17 你们的律法上也写着： ‘两个人的见证才是真的。’
18 我为自己作证， 差我来的父也为我作证。"
19 他们问： "你的父在哪里？"耶稣回答： "你们不认识我， 也不认识我的父； 如果你们认识我， 也就认识我的父了。"
20 这些话是耶稣在殿里教导人的时候， 在银库的院中说的。当时没有人逮捕他， 因为他的时候还没有到。
21 耶稣又对他们说： "我要去了， 你们要寻找我， 并且要在自己的罪中死亡； 我去的地方， 你们不能到。"
22 于是犹太人说： "他说‘我去的地方， 你们不能到’， 难道他要自杀吗？"
23 耶稣说： "你们是从地上来的， 我是从天上来的； 你们属这世界， 我却不属这世界，
24 所以我对你们说， 你们要在自己的罪中死亡； 你们若不信我就是‘那一位’， 就要在自己的罪中死亡。"
25 他们就问： "你是谁？"耶稣说： "我不是从起初就告诉你们吗？
26 关于你们， 我有许多事要说， 要判断； 但那差我来的是真实的， 我从他那里听见的， 就告诉世人。"
27 他们不明白耶稣是对他们讲论父的事。
28 所以耶稣说： "你们举起了人子以后， 必定知道我就是‘那一位’， 并且知道我不凭着自己作什么事； 我说的这些话， 是照着父所教导我的。
29 那差我来的和我同在， 他没有留下我独自一人， 因为我常作他喜悦的事。"
30 耶稣说这些话的时候， 就有许多人信了他。
31 于是耶稣对信了他的犹太人说： "你们若持守我的道， 就真是我的门徒了；
32 你们必定认识真理， 真理必定使你们自由。"
33 他们说： "我们是亚伯拉罕的后裔， 从来没有被谁奴役过， 你怎么说‘你们必得自由’呢？"
34 耶稣说： "我实实在在告诉你们， 凡犯罪的都是罪的奴隶。
35 奴隶不能永远住在家里， 唯有儿子才可以永远住在家里。
36 所以， 神的儿子若使你们自由， 你们就真的得自由了。
37 我知道你们是亚伯拉罕的后裔； 但你们想杀我， 因为你们心里不能容纳我的道。
38 我所说的， 是我在父那里看见的； 但你们所作的， 却是从你们的父那里听见的。"
39 他们说： "我们的祖宗是亚伯拉罕。"耶稣说： "你们若是亚伯拉罕的子孙， 就必作亚伯拉罕所作的。
40 现在我把从 神那里听见的真理告诉了你们， 你们竟然想杀我， 这不是亚伯拉罕所作的。
41 你们要作的， 正是你们的父要作的。"他们说： "我们不是从淫乱生的； 我们只有一位父， 就是 神。"
42 耶稣说： "如果 神是你们的父， 你们就必爱我， 因为我是从 神那里来的； 我已经来到这里。我不是凭着自己来的， 而是 神差了我来。
43 你们为什么不明白我的话呢？因为我的道你们听不进去。
44 你们是出于你们的父魔鬼， 喜欢按着你们的父的私欲行事。他从起初就是杀人的凶手， 不守真理， 因为他心里没有真理。他说谎是出于本性， 因为他本来就是说谎者， 也是说谎的人的父。
45 我讲真理， 你们却因此不信我。
46 你们中间有谁能指证我有罪呢？我既然讲真理， 你们为什么不信我呢？
47 出于 神的， 就听 神的话； 你们不听， 因为你们不是出于 神的。"
48 犹太人对耶稣说： "我们说你是撒玛利亚人， 并且是鬼附的， 不是很对吗？"
49 耶稣回答： "我不是鬼附的。我尊敬我的父， 你们却侮辱我。
50 我不求自己的荣耀， 但有一位是为我求荣耀， 并且是审判人的。
51 我实实在在告诉你们， 人若遵守我的道， 必定永远不见死亡。"
52 犹太人对他说： "现在我们知道你的确是鬼附的。亚伯拉罕死了， 先知们也死了， 你还说‘人若遵守我的道， 必定永远不尝死味’，
53 难道你比我们的祖宗亚伯拉罕还大吗？他死了， 先知们也死了； 你把自己当作什么人呢？"
54 耶稣回答： "如果我荣耀自己， 我的荣耀就算不得什么； 那使我得荣耀的是我的父， 就是你们说是你们的 神的那一位。
55 可是你们不认识他， 我却认识他。如果我说我不认识他， 我就像你们一样是说谎的； 然而我认识他， 也遵守他的道。
56 你们的祖宗亚伯拉罕， 因为可以看见我的日子就欢喜， 既然看见了， 他就很快乐。"
57 犹太人对他说： "你还不到五十岁， 怎会见过亚伯拉罕呢？"
58 耶稣说： "我实实在在告诉你们， 亚伯拉罕出生以前， 我已经存在了。"
59 于是他们拿起石头要打他。耶稣却躲起来， 从殿里出去了。