1 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?

2 Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.

3 Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.

4 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»

5 Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?

6 Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.

7 Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.

8 Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.

9 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!

10 Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;

11 sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.

12 Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.

13 De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.

14 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.

15 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.

16 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.

17 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.

1 耶和华啊！ 我跟你争辩的时候， 总是你有理； 然而我还要跟你讨论有关公正的问题。恶人的道路为什么亨通？所有行诡诈的为什么都得享安逸？

2 你栽种了他们， 他们也扎了根， 并且长大， 结出果实； 他们的口中有你， 心里却没有你（"他们的口中有你， 心里却没有你"原文作"你与他们的口很接近， 却离他们的心很远"）。

3 但耶和华啊！ 你认识我， 了解我， 你察验了我对你的心意。求你把他们拉出来， 好像将宰的羊一般； 求你把他们分别出来， 留待宰杀的日子。

4 这地悲哀， 田野的青草都枯干， 要等到几时呢？由于这地居民的恶行， 走兽和飞鸟都灭绝了； 因为他们说： " 神看不见我们的作为（"作为"一词按照《马索拉抄本》应作"结局"； 现参照《七十士译本》翻译）。"

5 耶和华说： "如果你与徒步的人同跑， 尚且觉得疲倦， 怎能跟马赛跑呢？你在平安稳妥之地， 尚且跌倒， 在约旦河边的丛林怎么办呢？

6 因为连你的兄弟、你的父家， 都以诡诈待你， 连他们也在你后面高声喊叫。虽然他们对你说好话， 你也不可信他们。"

7 "我撇下了我的家， 丢弃了我的产业； 我把我心爱的交在她仇敌的手中。

8 我的产业对我， 就像树林中的狮子向我咆哮， 因此我恨恶她。

9 我的产业对我， 不就像一只带斑点的鸷鸟， 其他的鸷鸟都四围攻击她？你们去聚集田野各样的走兽， 带它们来吃吧！

10 许多牧人毁坏了我的葡萄园， 践踏了我的田地； 他们使我美好的田地变为荒凉的旷野。

11 他们使地荒凉， 在我面前一片荒凉悲哀； 全地荒凉， 却无人关心。"

12 在旷野一切光秃的高冈上， 行毁灭的已经来到了； 因为耶和华的刀从地这边直到地那边， 要吞灭一切； 人人都没有平安。

13 他们种的是小麦， 收的却是荆棘； 虽然筋疲力竭， 却一无所获。因耶和华的烈怒， 他们必为自己的（"自己的"原文作"你们的"）出产羞愧（本句或译： "你们必为你们的农获羞愧"）。

14 耶和华这样说： "至于所有邪恶的邻国， 他们侵犯我赐给我子民以色列的产业； 看哪！ 我要把他们从本地拔出来， 也要把犹大家从他们中间拔出来。

15 但我把他们拔出来以后， 我必再怜悯他们， 把他们领回来， 各自归回自己的产业， 自己的故乡。

16 如果那些邻近的国家真的学习我子民的道路， 指着我的名起誓， 说： ‘我指着永活的耶和华起誓！ ’正如他们从前教导我的子民指着巴力起誓一样， 他们就必在我的子民中间被建立起来。

17 他们如果有不听从的， 我就把那国拔出来， 把她拔除消灭。"这是耶和华的宣告。