1 Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

2 Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

3 Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

4 För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

5 Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

6 Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

7 Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

8 Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

9 Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

10 Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

11 Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

12 Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

13 Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

14 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

15 Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

16 Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

17 Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

18 Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

19 Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

20 HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

21 För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

22 Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.

1 耶和华的话临到耶利米， 是关于旱灾的事：

2 "犹大悲哀， 她的城镇（"城镇"原文作"城门"）衰落， 人人都坐在地上悲伤痛哭； 耶路撒冷的哀声上达于天。

3 他们的显贵差派童仆去打水； 童仆来到池边， 却找不到水， 就拿着空的器皿回来； 他们失望难过， 蒙着自己的头。

4 土地干裂， 因为地上没有雨水； 农夫失望， 都蒙着自己的头。

5 甚至母鹿在田野生产了小鹿， 也得把它丢弃， 因为没有青草。

6 野驴站在光秃的高冈上， 像野狗喘着气； 它们双目发呆， 因为没有青草。"

7 "耶和华啊！ 即使我们的罪孽指证我们， 还求你因你名的缘故施行拯救。我们实在多次背道， 得罪了你。

8 以色列的盼望啊！ 以色列遭难时的拯救者啊！ 你为什么在本地像一个寄居的人， 又像个只住宿一夜的旅客呢？

9 你为什么像个受惊的人， 又像个不能拯救人的勇士呢？耶和华啊！ 你是在我们中间， 我们是称为你名下的人， 求你不要离弃我们。"

10 耶和华论到这人民这样说： "他们喜爱这样流荡， 不约束自己的脚； 因此耶和华不悦纳他们， 现在就要记念他们的罪孽， 并要惩罚他们的罪恶。"

11 耶和华对我说： "不要为这人民祈求好处；

12 即使他们禁食， 我也不会听他们的呼求； 即使他们献上燔祭和素祭， 我也不会悦纳； 我却要用刀剑、饥荒和瘟疫去灭尽他们。"

13 我就说： "唉， 主耶和华啊！ 你看， 那些先知常对他们说： ‘你们必不会看见刀剑， 也必不会有饥荒； 因为我耶和华要在这地方赐给你们恒久的平安。’"

14 耶和华对我说： "那些先知借我的名说假预言； 我并没有差遣他们， 没有吩咐他们， 也没有向他们说话。他们对你们所预言的， 是虚假的异象、占卜的预兆、虚无的事， 和他们自己心里的诡诈。"

15 因此， 耶和华这样说： "关于那些借我名说预言的先知， 我并没有差遣他们， 他们竟说： ‘这地必不会有刀剑和饥荒。’那些先知必被刀剑和饥荒灭绝。

16 至于那些听他们说预言的人民， 必因刀剑和饥荒被拋弃在耶路撒冷的街上， 没有人埋葬他们， 也没有人埋葬他们的妻子和儿女。我必要把他们作恶应得的报应倒在他们身上。

17 "你要对他们说这话： ‘愿我的眼泪直流， 日夜不停； 因为我的同胞（"同胞"原文作"人民的处女"）遭受极大的毁灭， 受到很严重的打击。

18 如果我出到田间， 就看见那些被刀剑所杀的人； 如果我走进城里， 就看见因饥荒而来的各种疾病。连先知和祭司也流亡到他们素不认识的地方。’"

19 你真的弃绝犹大吗？你真的讨厌锡安吗？你为什么击打我们， 使我们无法医治呢？我们期待平安， 却得不到好处； 期待得医治的时候， 不料， 只有惊慌。

20 耶和华啊！ 我们承认我们的罪恶， 和我们列祖的罪孽； 我们实在得罪了你。

21 求你为你名的缘故， 不要厌弃我们！ 不要叫你荣耀的宝座蒙羞！ 求你记念你和我们所立的约， 不要废除！

22 列国虚无的偶像中， 有可以降雨的吗？天能自降甘霖吗？耶和华我们的 神啊！ 能够这样作的， 不是只有你吗？所以我们仰望你， 因为这一切都是你所作的。