1 Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,

2 så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.

3 Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.

4 Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

5 Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.

6 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.

7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.

8 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.

9 Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?

10 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

11 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

12 En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.

13 HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.

14 Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.

15 Se, dessa säga till mig: »Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!»

16 Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.

17 Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.

18 Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.

19 Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

20 och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.

21 Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.

22 Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,

23 fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.

24 Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,

25 då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.

26 Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.

27 Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.

1 "犹大的罪是用铁笔铭记的， 是用金钢钻刻在他们的心版上， 和他们（"他们"有古抄本作"你们"）祭坛的角上。

2 他们的儿女也怀念着那些在各高冈上、在繁茂树旁的祭坛和亚舍拉。

3 我在田野的山哪！ 因你在四境之内所犯的罪， 我必把你的财产、一切宝物和你的邱坛， 给敌人作掠物。（本节或译： "因你在四境之内所犯的罪， 我必把我在田野的山、你的财产、一切宝物和你的邱坛， 给敌人作掠物。"）

4 因你自己的缘故， 我赐给你的产业， 你必失掉； 我必使你在你不认识的地方， 服事你的仇敌； 因为你们惹起我的怒火， 我的怒火必燃烧到永远。"

5 耶和华这样说： "倚靠世人， 恃凭肉体为自己的力量， 心里偏离耶和华的， 这人该受咒诅。

6 他必像沙漠中的灌木， 福乐来到， 他也必看不见， 却要住在旷野干旱之地、无人居住的咸地。

7 但倚靠耶和华， 以耶和华为他所信赖的， 这人是有福的。

8 他必像一棵树， 栽种在水边， 树根伸进河里； 炎热来到， 并不害怕， 树叶仍然繁茂； 在荒旱之年， 它不挂虑， 并且不断结果子。"

9 人心比万物都诡诈， 无法医治； 谁能识透呢？

10 "我耶和华是察透人心， 试验人肺腑的， 要照着各人的行为， 和各人所作的事应得的结果报应各人。"

11 使用不公正的方法发财的， 就像一只鹧鸪孵了不是自己所生的蛋； 到了中年， 那财富必离开他， 最后他必成为一个愚昧人。

12 我们的圣所是荣耀的宝座， 从起初就矗立在高处。

13 耶和华以色列的盼望啊！ 离弃你的， 都必蒙羞； 偏离你（"你"原文作"我"）的， 他们的名字必写在沙土上， 因为他们离弃了耶和华这活水的源头。

14 耶和华啊！ 求你医治我， 我就得医治； 求你拯救我， 我就得拯救； 因为你是我所赞美的。

15 看哪！ 他们常常对我说： "耶和华的话在哪里？使它应验（"应验"原文作"来"）吧！ "

16 至于我， 我没有急忙离弃那跟从你作牧人的职分（"我没有急忙离弃那跟从你作牧人的职分"有古译本作"我没有催逼你降灾祸"）， 也没有想望灾难的日子， 这是你知道的； 我嘴里所出的话都在你面前。

17 求你不要使我因你惊恐， 在灾祸的日子， 你是我的避难所。

18 愿那些迫害我的蒙羞， 却不要叫我蒙羞； 愿他们惊恐， 却不要使我惊恐； 求你使灾祸的日子临到他们， 加倍毁灭他们。

19 耶和华对我这样说： "你去站在犹大列王出入的城门（"城门"原文作"人民城门"）， 又站在耶路撒冷的各城门口，

20 对他们说： ‘耶路撒冷诸王、犹大众民和所有进入这些城门的犹大居民哪！ 你们要听他耶和华的话。

21 耶和华这样说： 为了自己的性命， 你们要谨慎， 不可在安息日挑担子， 不可挑进耶路撒冷的城门。

22 也不可在安息日从你们家里挑担子出来； 什么工都不可作， 却要守安息日为圣日， 正如我吩咐你们列祖的。

23 你们的列祖却没有听从， 毫不在意， 反而硬着颈项不肯听， 不受管教。’"

24 耶和华宣告说： "但如果你们真心听从我， 不在安息日挑担子进入这城的城门， 并且守安息日为圣日， 在那日不作任何工作；

25 这样， 就必有坐大卫王位的列王， 并有众领袖随着， 进入这城的城门； 列王和众领袖乘着车， 骑着马， 跟犹大人和耶路撒冷的居民一同进入这城。这城必永远有人居住。

26 必有人从犹大的各城和耶路撒冷周围的各处， 从便雅悯地、低地、山地和南地而来； 他们带着燔祭、平安祭、素祭、乳香和感恩祭到耶和华的殿里去。

27 但如果你们不听从我， 不守安息日为圣日， 仍在安息日挑担子， 进入耶路撒冷的城门； 这样， 我就必在耶路撒冷的各城门点起火来， 烧毁耶路撒冷的堡垒， 没有人能够扑灭。"