1 Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

2 säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

3 Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

4 Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

5 Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

6 Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

7 Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

8 Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

9 Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

10 Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

11 Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

12 utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

13 Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

14 du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

15 Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

16 Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

17 Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

18 Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

19 Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

20 Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

21 Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

22 Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

23 Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

24 Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

25 Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

26 Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

27 Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

28 Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

29 O land, land, land, hör HERRENS ord!

30 Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

1 耶和华这样说： "你下到犹大王的宫中， 在那里宣讲这些话，

2 说： ‘坐大卫王位的犹大王啊！ 你和你的臣仆， 以及从这些门进来的人民， 都要听耶和华的话。

3 耶和华这样说： 你们要施行公正和公义， 解救被抢夺的脱离欺压者的手， 不可虐待或以强暴对待寄居的、孤儿和寡妇， 也不可在这地方流无辜人的血。

4 如果你们切实地行这些事， 就必有坐大卫王位的列王， 乘着车， 骑着马， 与自己的臣仆和人民进入这王宫的各门。

5 如果你们不听从这些话， 我指着自己起誓， 这宫殿必变为废墟。’"这是耶和华的宣告。

6 因为耶和华论到犹大王的宫殿这样说： "虽然在我看来， 你好像基列， 好像黎巴嫩的山峰； 我却要使你变为旷野， 变为无人居住的城市。

7 我要指派毁灭者， 各有兵器攻击你； 他们必砍下你最好的香柏树， 丢进火里。

8 多国的人必经过这城， 彼此发问： ‘耶和华为什么这样对待这大城呢？’

9 必有人说： ‘是因为他们离弃了耶和华他们 神的约， 并且敬拜事奉别神。’"

10 不要为那已死的人哀哭， 不要为他悲伤； 却要为那远去的人大大哀哭， 因为他不得再回来， 也不能再见自己的国土。

11 因为论到犹大王约西亚的儿子， 就是继承他父亲约西亚作王的沙龙， 耶和华这样说： "他离开了这地方， 必不得再回来；

12 因为他要死在被掳去的地方， 不得再见这地。

13 "用不义的手段建造自己房屋、用不公正的方法建筑自己楼房的， 有祸了！ 他使自己的同胞白白作工， 不把工资付给他们。

14 他说： ‘我要为自己建造宏伟的房屋、宽敞的楼房。’他又为房屋装设宽阔的窗户， 用香柏木作镶板， 并且漆上红色。

15 难道你是用香柏木争胜来表明王的身分吗？你父亲不是也吃也喝， 也施行公正和公义吗？那时他得享福乐。

16 他为困苦和贫穷人伸冤， 那时他得享福乐。这不是认识我的真义吗？"这是耶和华的宣告。

17 "但你的眼你的心什么都不顾， 只顾你的不义之财， 只知流无辜人的血， 施行欺压和迫害的事。"

18 因此， 论到犹大王约西亚的儿子约雅敬， 耶和华这样说： "人必不为他哀伤， 说： ‘哀哉， 我哥哥！ ’‘哀哉， 我姊姊！ ’人必不为他哀伤， 说： ‘哀哉， 主上！ ’‘哀哉， 尊荣的王！ ’

19 他像驴子一样被埋葬， 被拖走， 拋在耶路撒冷城门外。"

20 "耶路撒冷啊， 上黎巴嫩哀叫吧！ 在巴珊扬声吧！ 从亚巴琳哀叫吧！ 因为你的盟友都毁灭了。

21 你安定的时候， 我曾警告过你， 你却说： ‘我不听！ ’从你幼年以来， 你就是这样， 不听从我的话。

22 风要卷走你所有的牧人， 你的盟友要被掳去； 那时， 因你的一切恶行， 你必蒙羞受辱。

23 住在黎巴嫩， 在香柏林中搭窝的啊！ 有痛苦临到你， 像产妇剧痛的时候， 你要怎样呻吟呢？"

24 "我指着我的永生起誓（这是耶和华的宣告）， 犹大王约雅敬的儿子哥尼雅， 虽然你是我右手上的印戒， 我也要把你从手上脱下来，

25 交在那些寻索你性命和你们惧怕的人手中， 就是交在巴比伦王尼布甲尼撒和迦勒底人手中。

26 我要把你和生你的母亲驱赶到异地去， 你们不是生在那里， 却要死在那里。

27 你们（"你们"原文作"他们"）渴望归回本国， 却不得回去。"

28 哥尼雅这个人是被鄙视、被摔碎的瓶子， 是没有人喜悦的器皿吗？他和他的后裔为什么被驱赶， 被拋弃到他们不认识的地去呢？

29 大地啊！ 大地啊！ 大地啊！ 要听耶和华的话。

30 耶和华这样说： "你们要写下， 这人算为无子， 他的一生毫无成就； 因为他的后裔中没有一人可以成功， 能坐在大卫的王位上， 再次统治犹大。"