1 Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare, du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.

2 Lyft upp dina ögon till höjderna och se: var lät du icke skända dig? Vid vägarna satt du och spejade efter dem, såsom en arab i öknen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska.

3 Väl blevo regnskurarna förhållna, och intet vårregn föll; men du hade en äktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.

4 Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!», Min ungdoms vän är du!»

5 »Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen, skulle han framhärda så för alltid?» Så talar du och gör dock vad ont är, ja, fullbordar det ock.

6 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.

7 Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

8 Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt

9 och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon begick äktenskapsbrott med sten och trä.

10 Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa, icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med skrymteri, säger HERREN.

11 Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig rättfärdigare än Juda, den trolösa.

12 Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede evinnerligen.

13 Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat höra min röst, säger HERREN.

14 Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var släkt, och föra eder till Sion.

15 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola föra eder i bet med förstånd och insikt.

16 Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny sådan.

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra fäder till arvedel.

19 Jag tänkte: »Vilken plats skall jag ej förläna dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra härligaste arvedel bland folken!» Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»

20 Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

21 Därför höras rop på höjderna, gråt och böner av Israels barn; ty de hava gått på förvända vägar och förgätit HERREN, sin Gud.

22 Så vänden nu om, I avfälliga barn, så vill jag hela eder från edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du är HERREN, vår Gud.

23 Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna, blott tomt larm gåvo oss bergen. Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud, som frälsning finnes för Israel.

24 Men skändlighetsguden har förtärt frukten av våra fäders arbete, allt ifrån vår ungdom, deras får och fäkreatur, deras söner och döttrar.

25 Så vilja vi nu ligga här i vår skam, och blygd må hölja oss. Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat, vi och våra fäder, ifrån vår ungdom ända till denna dag; vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.

1 耶和华说： "人若是休妻， 妻子离开了他， 又嫁了别人， 前夫怎能与她复合呢？如果复合， 那地不是大大玷污了吗？你曾与许多情人行淫， 还想归向我。"这是耶和华的宣告。

2 "你向光秃的高冈举目看看， 哪里没有你的淫迹？你坐在路边等候情人， 像阿拉伯人在旷野埋伏一样。你以淫乱和邪恶， 把这地玷污了。

3 所以甘霖停止， 春雨不降； 你还是一副妓女的面孔（"面孔"原文作"额"）， 不顾羞耻。

4 你刚刚不是还呼叫我： ‘我父啊！ 你是我年轻时的良伴；

5 耶和华怎会永远怀怒， 常存愤恨呢？’你虽然这样说了， 还是尽力去作恶。"

6 约西亚王在位的日子， 耶和华对我说： "背道的以色列所作的， 她怎样走上各高山， 在每棵繁茂的树下行淫， 你看见了没有？

7 我以为她作了这些事以后， 就必回转过来， 可是她没有回转。她诡诈的妹妹犹大也看见了。

8 因背道的以色列犯了淫乱， 我就给她休书， 把她休了。我看见她诡诈的妹妹犹大还是不惧怕， 照样行淫。

9 因以色列把自己的淫行视作等闲， 去与石头木头行淫， 就把这地玷污了。

10 虽然这样， 她诡诈的妹妹犹大还没有全心归向我， 只是假意地归我。"这是耶和华的宣告。

11 耶和华对我说： "背道的以色列， 比诡诈的犹大还显得正义。

12 你去， 把这些话向北方宣告， 说： ‘背道的以色列啊， 回转吧！ ’这是耶和华的宣告。’我必不向你们变脸， 因为我是慈爱的， 我必不永远怀怒。’这是耶和华的宣告。

13 ‘只要你承认自己的罪孽， 就是悖逆了耶和华你的 神， 在每棵繁茂的树下， 滥爱外族人的神， 没有听从我的话。’这是耶和华的宣告。

14 ‘背道的人哪， 回转吧！ ’这是耶和华的宣告。’因为我才是你们的主。我要每城取一人， 每族取二人， 把你们带到锡安。

15 "我必把合我心意的牧人赐给你们， 他们要用知识和智慧牧养你们。

16 当那些日子， 你们在这地繁殖增多的时候， 人必不再提说耶和华的约柜， 不把它放在心上， 不思念它， 不觉得缺少， 也不再制造。’这是耶和华的宣告。

17 ‘那时， 人必称耶路撒冷为耶和华的宝座， 万国要聚集到她那里， 因耶和华名的缘故来到耶路撒冷； 他们必不再随从自己顽梗的恶心行事。

18 在那些日子， 犹大家必与以色列家同行， 他们必从北方之地一同来到我赐给你们列祖为业的地方。’"

19 "我说： ‘我待你， 像待儿女一样， 赐给你佳美之地， 就是列国中最美好的产业； 我以为你会称我为父， 不再离去不跟从我了。

20 以色列家啊！ 妻子怎样行奸诈对丈夫不忠， 你也照样以奸诈待我。’"这是耶和华的宣告。

21 在光秃的高冈听到人声， 就是以色列人哭泣恳求的声音； 因为他们改转了自己的道路， 忘记了耶和华他们的 神。

22 "背道的人哪， 回转吧！ 我必医治你们背道的病。""看哪！ 我们来到你这里， 因为你是耶和华我们的 神！

23 小山和大山上的喧嚷， 真是徒然的， 以色列的救恩诚然在于耶和华我们的 神。

24 从我们幼年以来， 我们列祖劳苦得来的， 他们的牛羊， 他们的儿女， 都给那可耻的偶像吞掉了。

25 但愿我们躺卧在羞耻中， 让惭愧遮盖着我们！ 因为我们得罪了耶和华我们的 神， 从我们幼年直到现在， 我们和列祖都没有听从耶和华我们的 神的话。"