1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:

2 Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i eld.

3 Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.

4 Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svärd.

5 Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, säger HERREN.

6 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,

7 under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar och voro befästa.

8 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom att de bland sig skulle utropa frihet,

9 så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.

10 Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.

11 Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar och trälinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till trälar och trälinnor.

12 Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:

13 Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur träldomshuset; jag sade:

14 »När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.

15 Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som är uppkallat efter mitt namn.

16 Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort dem till edra trälar och trälinnor.

17 Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för alla riken på jorden.

18 Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de gingo --

19 dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,

20 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur.

21 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit bort ifrån eder.

22 Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter skola draga mot denna stad och belägra den; och de skola då intaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jag göra till en ödemark, där ingen bor.

1 巴比伦王尼布甲尼撒率领他的全军， 以及他统治的地上各国各族， 攻打耶路撒冷和周围一切城镇的时候， 从耶和华那里有话临到耶利米， 说：

2 "耶和华以色列的 神这样说： ‘你去告诉犹大王西底家说： 耶和华这样说： 看哪！ 我要把这城交在巴比伦王的手中， 他要用火烧城。

3 你必逃不出他的手， 必被拿住， 交在他的手中。你必亲眼看见巴比伦王， 他必亲口和你说话； 你也必到巴比伦去。’

4 但犹大王西底家啊， 你还要听耶和华的话！ 耶和华论到你这样说： ‘你必不会死在刀下；

5 你必平平安安死去。人怎样为你的列祖， 就是在你以前的君王， 焚烧香料， 也必照样为你焚烧香料； 人必为你哀悼， 说： "哀哉， 主上！ "’这话是我说的。"这是耶和华的宣告。

6 于是耶利米先知在耶路撒冷把这一切话都告诉了犹大王西底家。

7 那时， 巴比伦王的军队正在攻打耶路撒冷和犹大剩下的城镇， 就是拉吉和亚西加， 因为在犹大的各城中， 只剩下这两座坚固的城了。

8 西底家王和在耶路撒冷的众民立了约， 要向奴仆宣告自由。人人都要释放自己的希伯来奴婢； 谁也不可使自己的一位犹大兄弟作奴仆。（这事以后， 从耶和华那里有话临到耶利米。）

10 所有立了约的领袖和众民都同意释放各人自己的奴婢， 谁也不再使他们作奴仆。他们都同意了， 并且把奴婢释放了。

11 但后来他们反悔， 把他们释放了的奴婢叫回来， 强迫他们再作奴婢。

12 于是耶和华有话临到耶利米， 说：

13 "耶和华以色列的 神这样说： ‘我把你们的列祖从埃及地为奴之家领出来的那日子， 就和他们立了约， 说：

14 "一个希伯来兄弟卖了身给你， 服事了你六年， 到第七年， 你们各人就应释放他， 容他自由离去。"但你们的列祖不听从我， 毫不在意。

15 现今你们悔改， 行我眼中看为正的事， 各人向自己的同胞宣告自由， 并且在称为我名下的殿中， 在我面前立了约。

16 你们却又反悔， 亵渎我的名； 各人把得了释放随意离去的奴婢叫回来， 强迫他们再作奴婢。’

17 "所以， 耶和华这样说： ‘你们各人没有听从我， 向兄弟、同胞宣告自由； 看哪！ 我现在向你们宣告自由， 容让你们遭受刀剑、瘟疫和饥荒， 使你们成为地上万国所惊惧的。’这是耶和华的宣告。

18 ‘我必把那些违犯我的约的人交出去； 他们没有履行在我面前和我立约的誓言， 就是他们把牛犊劈开两半， 并且从两半中间走过去时立下的。

19 那些从牛犊两半中间走过去的人， 就是犹大的领袖、耶路撒冷的领袖、宫中的臣宰、祭司和这地的众民。

20 我必把他们交在他们仇敌的手中， 和那些寻索他们性命的人的手中； 他们的尸体必给空中的飞鸟和地上的走兽作食物。

21 我也必把犹大王西底家和众领袖交在他们仇敌的手中， 和那些寻索他们性命的人的手中， 以及那些从你们面前暂时撤退的巴比伦王的军队的手中。

22 看哪！ 我必下令， 使他们回到这城来； 他们必攻打、夺取这城， 用火焚烧； 我必使犹大的城镇都荒凉， 没有人居住。’"这是耶和华的宣告。