1 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:
2 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
3 detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
4 Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'
5 Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.
6 Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda och förödda, såsom de nu äro.
7 Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen kvarleva av eder kommer att återstå;
8 I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
9 Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i Juda land och på Jerusalems gator?
10 Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder och edra fäder.
11 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.
12 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek.
13 Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
14 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få som bliva räddade.»
15 Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:
16 »I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke hörsamma dig,
17 utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
18 Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
19 Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer åt henne?»
20 Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
21 »Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i landet.
22 Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu se.
23 Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».
24 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i Egyptens land,
25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra löften;
26 men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN lever.'
27 Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land, skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått en ände.
28 Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som bliver beståndande, mitt eller deras.
29 Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till olycka:
30 Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.»
1 以下的话临到耶利米， 论到所有住在埃及地的犹大人， 就是那些住在密夺、答比匿、挪弗和巴忒罗地的人， 说：
2 "万军之耶和华以色列的 神这样说： ‘你们都亲眼看见我降在耶路撒冷和犹大各城的一切灾祸。看哪！ 那些城镇今天仍然荒凉， 没有人居住，
3 这是因为他们所行的恶事的缘故； 他们向别神烧香， 事奉它们， 惹我发怒。这些神是他们和你们， 以及你们的列祖所不认识的。
4 虽然我不断差遣我的仆人众先知到你们那里去， 说： 你们千万不可行我所恨恶， 这可憎的事！
5 他们却不听从， 毫不留心， 不肯离开他们的恶行， 仍向别神烧香。
6 因此， 我必倾出我的烈怒和怒气， 在犹大的各城镇和耶路撒冷的街上烧起， 以致它们都荒凉废弃， 像今天一样。’
7 现在， 耶和华万军的 神以色列的 神这样说： ‘你们为什么自己招来这样的大灾祸， 使你们的男人、女人、孩童和婴儿都从犹大中除灭， 一个余剩的人也不留下呢？
8 为什么因你们手所作的， 在你们来寄居的埃及地向别神烧香， 惹我发怒， 以致你们被除灭， 成为地上万国咒诅和羞辱的对象呢？
9 你们列祖的恶行、犹大列王的恶行、他们妻子的恶行、你们自己的恶行和你们妻子的恶行， 就是在犹大地和耶路撒冷街上所行的， 你们忘记了吗？
10 直到今日， 他们还没有痛悔， 没有畏惧， 也没有遵行我在你们和你们列祖面前所立的律法和条例。’
11 "因此万军之耶和华以色列的 神这样说： ‘看哪！ 我决意向你们降下灾祸， 把全犹大都除灭。
12 那些决意去埃及地， 在那里寄居的犹大余剩的人， 我必把他们除去； 他们必在埃及地灭绝； 他们必倒在刀下， 必因饥荒灭亡； 他们从最小的到最大的都必因刀剑和饥荒而死， 以致成了令人惊骇、被人咒骂、咒诅和羞辱的对象。
13 我必用刀剑、饥荒和瘟疫惩罚那些住在埃及地的人， 好像惩罚耶路撒冷一样。
14 那些去埃及地， 在那里寄居的犹大余剩的人， 必不能逃脱， 不能幸存， 不能返回他们心里渴望回去居住的犹大地； 除了一些逃脱了的人以外， 一个都不能返回。’"
15 那些知道自己的妻子曾向别神烧香的众人， 和一大群站在那里的妇女， 以及住在埃及地巴忒罗的众民， 回答耶利米说：
16 "你奉耶和华的名对我们所说的话， 我们不听从。
17 我们口中说过的一切话， 我们一定去作， 我们要向天后烧香， 浇奠祭， 好像我们自己和我们的列祖， 以及我们的君王和领袖， 在犹大的各城和耶路撒冷的街上所行的一样。那时我们吃得饱， 得享福乐， 不见灾祸。
18 但是， 自从我们停止向天后烧香和浇奠祭以后， 我们就样样都缺乏， 又因刀剑和饥荒灭亡。"
19 那些妇女又说： "我们不错是向天后烧香和浇奠祭， 难道我们的丈夫不知道我们照着天后的形象制饼供奉她， 向她浇奠祭吗？"
20 耶利米对全体人民， 对那些用这话答复他的男人、女人和众民说：
21 "你们和你们的列祖， 以及你们的君王、领袖， 和全国的人民， 在犹大的各城和耶路撒冷的街上烧的香， 耶和华怎能忘记， 他心里怎能不想起呢？
22 耶和华再不能容忍你们邪恶的行为， 和你们所行可憎的事； 故此， 你们的土地荒凉， 成了令人惊骇、被人咒诅的对象， 没有人居住， 好像今天一样。
23 因为你们向别神烧香， 得罪了耶和华， 不听从耶和华的话， 不遵行他的律法、条例和法度， 所以这灾祸临到你们， 好像今天一样。"
24 耶利米又对众民和众妇女说： "在埃及地所有的犹大人哪， 要听耶和华的话！
25 万军之耶和华以色列的 神这样说： ‘你们和你们的妻子亲口说过： 我们一定要实行我们的愿， 向天后烧香， 浇奠祭。你们果然亲手作了。现在你们只管持定你们所许的愿， 只管实行你们的誓言吧！ ’
26 但所有住在埃及地的犹大人哪， 你们要听耶和华的话！ 耶和华说： ‘看哪！ 我指着我伟大的名起誓： 在埃及全地每一个犹大人的口中， 再不会呼唤我的名， 说： 我指着永活的主耶和华起誓。
27 看哪！ 我要留意向他们降祸不降福； 在埃及地所有的犹大人都必因刀剑和饥荒灭亡， 直到灭绝。
28 那些逃脱刀剑的， 必从埃及地返回犹大地； 他们人数很少。这样， 所有去埃及地在那里寄居的犹大余剩的人， 就知道谁的话实现： 我的， 还是他们的。
29 "‘我要在这地方惩罚你们， 这是给你们的征兆， 好使你们知道我说要降祸给你们的话， 一定实现。’这是耶和华的宣告。
30 耶和华这样说： ‘看哪！ 我必把埃及王法老合弗拉交在他仇敌的手中， 和那些寻索他性命的人的手中， 像我把犹大王西底家交在他仇敌， 那寻索他性命的巴比伦王尼布甲尼撒的手中一样。’"