1 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.

2 Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.

3 Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.

4 Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.

5 Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.

6 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.

7 Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?

8 Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

9 Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.

10 Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.

11 Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.

12 Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.

13 Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:

14 Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»

15 Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.

16 Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»

17 Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»

18 Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.

19 Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.

20 En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.

21 Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.

22 Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.

23 De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.

24 På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.

26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.

27 Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

28 Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.

1 耶和华论到列国的话临到耶利米先知。

2 以下的话是关于埃及， 论到埃及王法老尼哥的军队， 这军队在犹大王约西亚的儿子约雅敬第四年， 被巴比伦王尼布甲尼撒在靠近幼发拉底河的迦基米施击败。

3 "要准备好大小的盾牌， 踏上战场。

4 要装备马匹， 骑上战马； 站好岗位， 戴上头盔； 磨快枪矛， 穿上铁甲。

5 但为什么我看见他们惊惶， 转身退后呢？他们的勇士被击败了， 他们急速奔逃， 不敢回转。四围都是惊慌。"这是耶和华的宣告。

6 "快跑的跑不掉， 勇士也不能逃脱； 他们在北方、在幼发拉底河边， 都绊跌仆到。

7 那像尼罗河上涨， 像江河的水翻腾的是谁呢？

8 埃及像尼罗河上涨， 像江河的水翻腾； 它说： ‘我要上涨， 淹盖大地； 我要毁灭城镇和城里的居民。’

9 马匹啊， 上前吧！ 战车啊， 狂奔吧！ 勇士啊， 就是紧握盾牌的古实人和弗人， 以及拉弓的吕底亚人哪， 上阵吧！

10 那是主万军之耶和华的日子， 是报仇的日子， 他要向自己的敌人报仇； 刀剑必吞噬、饱餐他们的肉， 痛饮他们的血。因为在北方， 靠近幼发拉底河之地， 主万军之耶和华要屠宰敌人像杀祭牲一样。

11 埃及的人民哪， 上基列去取乳香吧！ 你虽多用药物都是无效， 你必不得医治。

12 列国听见你的羞耻， 大地满了你的哀号； 因为勇士和勇士相碰， 双方一同仆倒。"

13 以下是耶和华对耶利米先知所说的话， 论到巴比伦王尼布甲尼撒要来攻打埃及地。

14 "你们要在埃及传扬， 在密夺宣告， 在挪弗和答比匿宣扬， 说： ‘要站好岗位， 作好准备， 因为刀剑要吞灭你周围的人！ ’

15 你的壮士为什么俯伏？他们站立不住（"你的壮士为什么俯伏？他们站立不住"或可参照《七十士译本》译作"为什么亚比士神逃跑？你的牛神站立不住"）， 是因耶和华把他们推倒了。

16 他使众人绊跌， 倒在一起； 他们说： ‘起来！ 我们要回到我们本族， 和我们出生之地那里去， 躲避欺压者的刀剑。’

17 他们在那里喊叫： ‘埃及王法老不过是喧哗的声音； 他已失去机会。’"

18 名叫万军之耶和华的王宣告说： "我指着我的永生起誓， 必有一位要来， 像群山中的他泊山， 像海边的迦密山一样。

19 住在埃及的人民哪！ 要为自己预备被掳时所需的器物； 因为挪弗必成为荒场， 必被烧毁， 无人居住。

20 埃及是一头肥美的母牛， 但北方的牛虫已经来到它身上（"它身上"有古卷作"来到了"）。

21 它中间的雇佣兵像棚里的肥牛犊， 他们一同转身逃跑， 没有一个站立得住； 因为他们遭灾的日子、受惩罚的时候， 已经临到他们身上。

22 它逃走的声音像蛇行的响声， 因为敌人要成队而来， 像砍伐树木的， 拿着斧子前来攻击它。

23 他们要砍伐它的森林。这是耶和华的宣告； 它的森林虽然茂密难以通过， 但敌人比蝗虫还多， 无法数算。

24 埃及的人民必蒙羞受辱， 必交在北方的民族的手中。"

25 万军之耶和华以色列的 神说： "看哪！ 我必惩罚挪的亚扪神、法老和那些倚靠法老的人。

26 我必把他们交在那些寻索他们性命的人的手里， 就是交在巴比伦王尼布甲尼撒和他的臣仆的手中。但以后， 埃及必再有人居住， 像从前一样。"这是耶和华的宣告。

27 "至于你， 我的仆人雅各啊！ 你不要惧怕。以色列啊！ 你不要惊慌。因为我必从远方拯救你回来， 从被掳之地必拯救你的后裔脱离他们被掳之地。雅各必归回， 得享平静安逸， 没有人可以使他害怕。

28 我的仆人雅各啊！ 你不要惧怕。因为我与你同在； 我要消灭我赶逐你去的列国。却必不消灭你。我要按公正惩治你， 决不能免你受罚。"这是耶和华的宣告。