1 Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.
2 Men säga de än: »Så sant HERREN lever», så svärja de dock falskt.
3 HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.
4 Då tänkte jag: »Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt.» Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.
6 Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder.
7 Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.
8 De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin nästas hustru.
9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
10 Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS.
11 Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.
12 De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
13 Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå.»
14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
15 Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår.
16 Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
17 De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
18 Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder.
19 Och om I då frågen: »Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?», så skall du svara dem: »Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert.»
20 Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
21 Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
22 Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?
23 Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg.
24 De sade icke i sina hjärtan: »Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.»
25 Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhållit för eder detta goda.
26 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.
27 Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
28 För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
29 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
30 Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
31 Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?
1 "你们去走遍耶路撒冷的街道， 到处观察留意， 又在城的广场上寻觅； 如果能找到一个行正义、求诚实的人， 我就赦免这城。
2 城里的人虽然指着永活的耶和华起誓， 其实， 他们起的誓是假的。"
3 耶和华啊！ 你的眼目不是要看诚实的事吗？你击打他们， 他们却不觉得伤痛； 你摧毁他们， 他们仍不肯接受管教。他们板着脸， 脸皮比磐石还硬， 总不肯回转。
4 我说： "这些人只是贫穷小民， 为人愚昧； 他们不晓得耶和华的道路， 也不明白他们 神的法则。
5 我要亲自去见那些权贵领袖， 跟他们谈谈； 因为他们晓得耶和华的道路， 也明白他们 神的法则。"谁知他们竟一起把轭折断， 挣脱绳索。
6 因此， 狮子必从林中出来袭击他们， 旷野的豺狼要杀害他们， 豹子在他们的城边窥伺， 出城的都必被撕碎； 因为他们的过犯众多， 背道的事也无法数算。
7 "为什么我要赦免你？你的儿女离弃我， 指着那些不是神的起誓。我使他们饱足， 他们却去行淫， 一起挤在妓院里。
8 他们像饱食的马， 情欲奔放， 各向别人的妻子嘶叫。
9 我因这些事怎能不施行惩罚呢？像这样的国家， 我怎能不亲自报复呢？"这是耶和华的宣告。
10 "你们要走进她的葡萄园（"葡萄园"原文作"葡萄树的行列"）里施行毁坏， 但不可毁灭她的枝子， 因为它们不属耶和华。
11 以色列家和犹大家， 待我实在太奸诈了。"这是耶和华的宣告。
12 他们不信耶和华， 说： "他不会作什么， 灾祸必不临到我们， 我们也不会看见刀剑和饥荒。
13 先知不过是一阵风， 主的道也不在他们里面； 他们所说的必临到他们身上。"
14 因此， 耶和华万军之 神这样说： "因他们说了这话， 我必使我的话在你口中成为火， 使这人民成为柴， 火要把他们吞灭。
15 以色列家啊！ 我必使一国从远方来攻击你们。"这是耶和华的宣告。"那国历久不衰， 从古就有； 他们的言语你们不懂得， 他们所说的你们不明白。
16 他们的箭囊像敞开的坟墓， 他们尽都是勇士。
17 他们必吞灭你们的庄稼和粮食， 吞灭你的儿女， 你们的羊群牛群， 以及你们的葡萄和无花果； 他们也必用刀剑毁坏你们所倚仗的坚固城。
18 就是到了那时， 我也不把你们完全毁灭。"这是耶和华的宣告。
19 "将来如果有人问： ‘耶和华我们的 神， 为什么向我们行这一切事呢？’你就要对他们说： ‘你们怎样离弃我， 在你们的土地上事奉外族人的神， 你们也要在不属你们的土地上照样服事外族人。’"
20 你们要在雅各家宣告这事， 在犹大传扬， 说：
21 "愚昧无知的民哪！ 你们有眼不能看， 有耳不能听； 你们应当听这话：
22 ‘你们连我都不惧怕吗？在我面前你们也不战兢吗？’这是耶和华的宣告。’我以沙作海的疆界， 作永远的界限， 海就不能越过； 波浪翻腾， 却不能漫过； 怒涛澎湃， 仍无法逾越。
23 可是这人民， 竟存着顽梗悖逆的心； 背我而去。’
24 他们心里也不想想： ‘我们应当敬畏耶和华我们的 神， 他按时赐雨， 就是秋雨春霖， 又为我们保存定时收割的节令。’
25 你们的罪孽使这些都离开了， 你们的罪恶剥夺了你们的幸福。
26 在我的子民中发现了恶人， 他们好像捕鸟的人蹲伏窥探， 装置网罗捕捉人。
27 笼中怎样满了雀鸟， 他们的屋里也满了诡诈； 他们就因此财雄势大。
28 他们肥胖光润， 作尽各种坏事； 他们不为人辩护， 不替孤儿辨屈， 使他们获益， 也不为穷人伸冤。
29 我因这些事怎能不施行惩罚呢？像这样的国家， 我怎能不亲自报复呢？"这是耶和华的宣告。
30 "恐怖骇人的事在国中发生了。
31 先知说假预言， 祭司凭己意把持权柄。我的子民竟喜爱这样， 到了结局你们怎么办呢？"