1 Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.

2 Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.

3 Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.

4 Ja, invigen eder till strid mot henne. »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!

5 Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser.»

6 Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck

7 Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.

8 Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.

9 Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.

10 Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.

11 Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.

12 Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.

13 Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,

14 de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl till.

15 De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,

16 Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»

17 Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»

18 Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

19 Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

20 Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.

21 Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

22 Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.

23 De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.

24 När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.

25 Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!

26 Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.

27 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.

28 De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.

29 Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

30 »Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.

1 "便雅悯人哪！ 赶快逃命， 离开耶路撒冷。你们要在提哥亚吹角， 在伯．哈基琳升烽火； 因为灾祸和严重的毁灭， 已从北方迫近。

2 美丽高贵的锡安居民（"居民"原文作"女子"）， 我必除灭你们。

3 牧人必带着他们的羊群， 来到锡安那里， 在城的四围支搭帐棚， 各在自己的地方分别牧放羊群。"

4 "你们要备战攻击她！ 起来！ 我们趁着正午上去。唉！ 可惜日渐西沉， 暮影拖长了！

5 起来！ 我们趁着夜间上去， 毁坏她的堡垒。"

6 因为万军之耶和华这样说： "砍下她的树木， 筑垒攻打耶路撒冷； 她是那该受惩罚的城， 其中尽是欺压的事。

7 井怎样涌出水来， 这城也怎样涌出恶来； 城中常常听到强暴和毁灭的事， 在我面前不断有病患与创伤。

8 耶路撒冷啊！ 应当受警戒， 免得我的心与你疏远， 免得我使你荒凉， 成为无人居住之地。"

9 万军之耶和华这样说： "任凭他们像摘净葡萄一样对待以色列剩下的人； 你要像摘葡萄的人， 向枝子伸手， 摘了又摘。"

10 我可以向谁说话， 向谁警告， 使他们可以听从呢？他们的耳朵未受割礼， 不能听闻； 看哪！ 他们以耶和华的话为羞辱， 一点也不喜欢。

11 因此， 我心里充满耶和华的忿怒， 无法容忍。"你要把我的忿怒向街上的孩童倾倒， 又倾在联群集结的年轻人身上。夫妻一起被捉住， 年老的、寿高的也不例外。

12 他们的房屋、田地与妻子， 都要一起转归别人； 因为我要伸手， 攻击这地的居民。"这是耶和华的宣告。

13 "他们从最小的到最大的， 个个都贪图不义之财； 从先知到祭司， 全都行事诡诈。

14 他们草率地医治我子民（"我子民"原文作"我子民的女子"）的损伤， 说： ‘平安了！ 平安了！ ’其实没有平安。"

15 耶和华说： "他们行了可憎的事， 本应觉得羞愧， 可是他们一点羞愧都没有， 恬不知耻。因此他们必仆倒在倒下的人中间， 我惩罚他们的时候， 他们必倒下来。"

16 耶和华这样说： "你们要站在路上察看， 寻访远古的路径， 看哪一条是美善的路， 就走在其中； 这样， 你们心里就必得安息。他们却说： ‘我们不走在其中。’

17 我设立守望的人照管你们， 说： ‘你们要留心听号角的声音！ ’他们却说： ‘我们不听！ ’

18 列国啊！ 因此你们要听。以色列会众啊！ 要晓得他们将遭遇的。

19 大地啊， 要听！ 我必使灾祸临到这人民， 这是他们的意图带来的结果； 因为他们没有留心听我的话， 我的律法他们也弃绝了。

20 从示巴来的乳香， 从远地出的菖蒲， 献给我有什么益处呢？你们的燔祭不蒙悦纳， 你们的祭祀我不喜悦。"

21 因此， 耶和华这样说： "我要把绊脚石放在这人民的前面， 他们父子一起在其上绊倒， 邻舍与朋友也都灭亡。"

22 耶和华这样说： "看哪！ 有一个民族从北方之地而来， 有一大国被激动从地极来到。

23 他们紧握弓和枪， 性情残忍， 毫无怜悯； 他们的声音像海洋怒吼； 锡安的居民（"居民"原文作"女子"）哪！ 他们骑着战马， 在战场上如同一人， 列阵攻击你们。"

24 我们听到有关他们的消息， 手就发软； 痛苦紧紧抓住我们， 我们疼痛好像正在生产的妇人。

25 你们不要出到田野去， 也不要在路上走， 因为四围有仇敌的刀剑和惊吓。

26 我的同胞（"同胞"原文作"人民的女子"）啊！ 应当披上麻布， 在灰尘中打滚， 悲哀如丧独生子， 号咷痛哭， 因为有行毁灭的会突然攻击我们。

27 "我使你在我子民中作鉴辨和试验的， 好让你查察、鉴别他们的行径。"

28 他们都是十分悖逆的人， 到处搬弄是非。他们是铜是铁， 他们都是败坏的。

29 风箱猛烈地吹， 铅在火中销熔； 他们炼而又炼， 徒劳无功， 因为邪恶的仍未除去。

30 人要称他们为被弃的银渣， 因为耶和华把他们弃绝了。