1 Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim och sade: »Gån och besen landet och Jeriko.» De gingo åstad och kommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och där lade de sig till vila.

2 Men för konungen i Jeriko blev inberättat: »I natt hava några män kommit hit från Israels barn för att utforska landet.»

3 Då sände konungen i Jeriko till Rahab och lät säga: »Lämna ut de män som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit för att utforska hela landet.»

4 Men kvinnan tog de båda männen och dolde dem; sedan svarade hon: »Ja, männen kommo till mig, men jag visste icke varifrån de voro;

5 och när porten skulle stängas, sedan det hade blivit mörkt, gingo männen ut, och jag vet icke vart de togo vägen; skynden eder att sätta efter dem, så fån I nog fatt i dem.»

6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade där, utbredda på taket.

7 Så satte nu männen efter dem åt Jordan till, bort emot vadställena; och man stängde stadsporten så snart förföljarna hade begivit sig åstad.

8 Men innan de främmande männen hade lagt sig, steg hon upp till dem på taket

9 och sade till dem: »Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att förskräckelse för eder har fallit över oss, ja, att alla landets inbyggare äro i ångest för eder.

10 Ty vi hava hört huru HERREN lät vattnet i Röda havet torka ut framför eder, när I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I gåven dem till spillo.

11 Då vi hörde detta, blevo våra hjärtan förfärade, och numera har ingen mod att stå eder emot; ty HERREN, eder Gud, är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden.

12 Så loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmhärtighet med min faders hus och giva mig ett säkert tecken därpå,

13 och låta min fader och min moder, mina bröder och mina systrar leva, så ock alla som tillhöra dem, och rädda oss från döden.»

14 Männen sade till henne: »Med vårt eget liv svara vi för edert, såframt I icke förråden vårt förehavande; när HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmhärtighet och trofasthet.»

15 Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett tåg; ty hennes hus låg invid stadsmuren, så att hon bodde invid själva muren.

16 Och hon sade till dem: »Gån upp i bergsbygden, så att edra förföljare icke träffa på eder; och hållen eder gömda där i tre dagar, till dess edra förföljare hava kommit tillbaka, så kunnen I sedan fortsätta eder färd.»

17 Och männen sade till henne: »Vi vilja likväl vara fria ifrån den ed som du nu har tagit av oss,

18 om du, när vi komma in i landet, underlåter att binda detta röda snöre i det fönster genom vilket du har släppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina bröder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.

19 Dock, om någon går åstad, utom dörrarna till ditt hus, så komme hans blod över hans huvud, och vi äro utan skuld; om däremot någons hand kommer vid en av dem som äro inne i ditt hus, så må dennes blod komma över vårt huvud.

20 Och om du förråder vårt förehavande, så äro vi likaledes fria ifrån den ed som du har tagit av oss.»

21 Hon svarade: »Vare det såsom I haven sagt.» Och så lät hon dem gå, och de drogo åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.

22 Så drogo de nu åstad och kommo upp i bergsbygden och stannade där i tre dagar, till dess att deras förföljare hade vänt tillbaka; ty dessa hade sökt efter dem överallt på vägarna, men hade icke funnit dem.

23 Sedan vände de båda männen tillbaka och kommo ned från bergsbygden och gingo över floden och kommo så till Josua, Nuns son; och de förtäljde för honom allt vad som hade vederfarits dem.

24 Och de sade till Josua: »HERREN har givit hela landet i vår hand; alla landets inbyggare äro i ångest för oss.»

1 于是， 嫩的儿子约书亚从什亭秘密地差派两个探子， 对他们说： "你们去窥探那地和耶利哥。"二人去了， 来到一个名叫喇合的妓女家中， 就在那里住宿。

2 有人向耶利哥王报告： "今夜从以色列人那里有人进来， 要窥探这地。"

3 耶利哥王派人到喇合那里， 说： "把那些来到你这里， 进了你家中的人带出来， 因为他们来是要窥探全地的。"

4 但那女人已把那两个人藏起来， 还这样回答王： "不错， 那些人到过我这里来， 但是， 我不知道他们是从哪里来的。

5 天黑、城门快要关的时候， 那些人出去了； 我不知道他们到哪里去。你们快去追赶， 必可以追上他们。"

6 其实她领他们上了屋顶， 把他们藏在堆放在屋顶的麻秸里面。

7 那些人就沿着往约旦河的路上追赶他们， 直到渡口； 追赶的人一出城， 城门就关上了。

8 两个探子还没有躺下睡觉， 那女人就上屋顶到他们那里去，

9 对他们二人说： "我知道耶和华已经把这地赐给你们了， 你们使我们十分害怕， 这地所有的居民都在你们面前胆战心惊。

10 因为我们听见你们从埃及出来的时候， 耶和华怎样使红海的水在你们面前干了， 以及你们怎样对待约旦河东亚摩利人的两个王西宏和噩， 把他们完全消灭。

11 我们听见了， 就都心里惊怕； 没有一人再有勇气在你们面前站立； 因为耶和华你们的 神是天上、也是地上的 神。

12 现在求你们指着耶和华向我起誓： 我既然恩待了你们， 你们也要恩待我的父家， 并且给我一个确实的凭据，

13 放过我的父母、兄弟姊妹和他们所有的一切， 救我们的命不致死亡。"

14 两个探子就对她说： "如果你不泄漏我们这次行动， 我们愿以性命作你们的保证； 耶和华把这地赐给我们的时候， 我们必定以慈爱和诚实待你们。"

15 于是， 那女人用绳子把二人从窗户缒下去， 因为她的房屋是在城墙上， 她就住在城墙上。

16 她对他们二人说： "你们要到山上去， 免得追赶的人遇上你们； 你们要在那里躲藏三天， 等追赶的人回城， 然后你们才可以走你们的路。"

17 他们二人对她说： "如果你不遵照我们的话行， 你叫我们起的誓就与我们无关了。

18 你要留意， 我们再到这地方的时候， 你要把这条朱红色线系在你缒我们下去的窗户上； 你也要把你的父母、兄弟和你父的全家， 都聚集在你的屋里。

19 任何人走出你家门， 到外面去的， 他的血就必归到他自己的头上， 与我们无关； 任何人同你在屋里的， 如果有人下手加害他， 他的血就归到我们头上。

20 如果你泄漏了我们这次的行动， 那么， 你叫我们起的誓就与我们无关了。"

21 那女人回答： "照你们的话， 就这样吧。"于是打发他们二人走了。他们走了以后， 她就把朱红色线系在窗户上。

22 二人离去， 上到山上， 在那里住了三天， 等追赶的人回城去了； 追赶的人一路搜寻他们， 却找不着。

23 二人于是下山回去， 过了约旦河， 回到嫩的儿子约书亚那里， 把他们遭遇的一切事向他报告。

24 他们又对约书亚说： "耶和华真的把那地全交在我们手里了； 那地所有的居民都在我们面前胆战心惊。"